Slutet av november…. Lugnet råder och turistmässigt är det så mycket lågsäsong det kan bli här nere på Italienska Rivieran. Jag brukar passa på att göra sånt man aldrig hinner med annars och just i år känns det som det är mycket som ska hinnas med för om allt går enligt planerna ska jag från och med det nya året vara delaktig i och driva ett nytt B&B på fyra fina nyrenoverade rum i antik miljö. Det kommer bli rum med en riktig ”A room with a view” känsla och det blir ett spännande projekt som ändå kommer ge mig rätt så mycket tid över att utveckla vandringshelgerna med inriktning på slowfood; en kombo som hittills har funkat över förväntan och ger mersmak att hitta på fler varianter och inriktningar.
I slutet av maj har redan en mindre grupp bokat in sig – det är Ingrid och Leif som annars bor i Vence (inte så långt härifrån strax nordväst om Nice och drygt en timmes bilresa bort) som tar med sig några vänner och har tänkt sig en matlagningshelg med inriktning på det liguriska köket och kortare vandringar med marknadsbesök. Mat och dryck ska stå i fokus. Det blir en ny erfarenhet att samsas runt grytan, det där med flera kockar gör ingen soppa…ringer i öronen, men det ska nog bli bra i slutändan, som tur är verkar de vara vana kockar och vi har ju tid på oss att bestämma en lämplig meny. Av erfarenhet har jag lärt mig att de bästa upplevelser är när inte allt är så där perfekt utan man får improvisera lite och misslyckas man så gör man det tillsammans, det blir lyckat i slutändan ändå och annars får vi väl bedöva smaklökarna med några extra omgångar Grappa så brukar allt bli jättebra.
Det var just Ingrid och Leif som hade hittat hit via bloggen (alltid lika glad när jag kan locka hit gäster via den) och som berättade om Geocaching. Hade ingen aning om vad det var innan men nu är första cachen gömd här i Bordighera och jag har fått lära mig nåt nytt. Man kan säga att det är som en slags universal skattjakt där man navigerar med sin gps för att hitta finurligt gömda små ”skattkistor” med loggbok där alla som hittar dit skriver in sig och kanske innehåller skatten nåt mer om man har tur. Nu råkar jag inte ha nån gps men förr eller senare lär väl även jag följa med i tekniken och då ska det geocachas det lovar jag för det verkar faktiskt riktigt kul. Lite som en slags modern och mer urban form av fågelskådning – det går ut på att hitta så många nya arter dvs. gömda cacher som möjligt, hamna på ställen man aldrig hade hittat till annars och så samlar man ”kryss”. I stort så går det till om jag fattat rätt, man spelar mest mot sig själv och vinsten är ens egen upplevelse, tycker jag verkar som bra spelregler så länge man kan lära sig hur man ska lägga in koordinatorn till cachen…. Det är just där det sviker för min del och jag inser hur tekniskt lobotomerad jag är (det är nåt slags nedärvt motstånd som är starkare än viljan att ens försöka, fattar inte varför men det bara är så) men den här gången ska jag ge mig själv lite tid och förr eller senare så ska jag nog fixa en cach!
Il Beodo… bara en lite ledtråd
”Skatten är nedgrävd
och kartan är gömd i en trädstam
Tiden går långsamt här långt ifrån motorvägar och bredband”… Ta mig inte på orden, titta inte för mycket i någon trädstam om du ska hitta skatten, jag kände bara för ett litet passande Lundellcitat hämtat från Kapten Kidd… (som vanligt passar han alltid in i alla poetiska sammanhang!)
Tags: B&B i Bordighera, Bordighera, geocach på italienska rivieran, geocaching, Rivieran