Så var det dags att välkomna ett antal medlemmar från Svenska Rivieraklubben för en stadsvandring i Monets fotspår. Claude Monet spenderade ju vårvintern 1884 här i Bordighera som resulterade i inte mindre än trettioåtta målningar från området. Många konstkännare menar att det var just här han började experimentera sina sviter med samma motiv i olika ljusskeden som senare resulterade i bl.a Katedralen i Rouen eller hans näckrosemotiv. På olika platser runt om finns reproduktioner av hans målningar där man kan jämföra hur det såg ut då mot nu och få sig en känsla av att det var just där på samma plats, han befann sig men i en annan tid. Mycket är sig likt och mycket är sig olikt!

Solen sken och strålade från en helt molnfri himmel efter en period av rätt halvtrist väder när vi träffades tisdagen den 17 april nere vid la chiesa di St. Ampelio, kyrkan som ligger vid klipporna längst ut på udden. Efter en kortare rundtur utmed havet och till via Romana tog vi en svalkande aperitivo och gick sedan vidare upp till Villa Pompeo Mariani. Villan drivs som en ”fondazione” (stiftelse)av Carlo och Giancarlo och i villans trädgård, som på den tiden sträckte sig hela vägen ner mot havet valde Monet att måla flera motiv som vi tittade närmare på.

Carlo som äger och driver Villa Pompeo Mariani

Jag var ju givetvis lite skärrad över tanken på att guida runt ett gäng inbitna svensk/fransoser i Claude Monets fotspår, tänkte att jag kanske skulle bli sågad ner till fotknölarna av deras konst och kulturkunskaper, men som vanligt är ju de flesta människor ödmjuka och glada över att få upptäcka en ny plats och även om många var kunniga så fick de höra nya historier som de inte kände till sen tidigare. Allt gick strålande helt enkelt!

Anita, en av medlemmarna i Rivieraklubben har bidragit med bilderna här på bloggen eftersom jag oproffsigt nog glömt kameran och till höger Elisabeth, min väninna delvis boende i byn Coldirodi och som kom och hjälpte oss den här dagen.

Dagen avslutades med en gemensam lunch med en meny bestående av bl.a musslor, vitello tonnato (kalv i tonfisksås), spenatfylld ravioli och grillad kalvfilé med sallad och vin. Självklart avslutade vi med kaffe och en limoncello eller lakritslikör för dom som önskade. Alla ville vara med på lunchen och stämningen runt bordet blev så där trång och högljudd som det bara kan bli på en italiensk lunchrestaurang. En riktigt bra dag och väldigt roligt att träffa några av våra ”grannar” på andra sidan gränsen!

Pension des’Anglais var ett av de första hotellen och högst upp i vindskupan hyrde Monet in sig tre månader den där vintern 1884. Nu står det tomt sen många år.