New York

Category Archives: Izakaya

East Village bar-doldis

bf8acb6db09b59c3915cfc2c57de729f

Det var en sen afton bland vänner i en East Village lya, jag höll nästan på att låta raka skallen – det verkade som en helt logisk idé i den stunden – och hade det inte varit för Gerhard som tog mig på en tillnyktrande promenad runt kvarteret innan hans kompis faktiskt drog igång rakapparaten hade min kväll slutat hårlös.  Jag var ny i stan, omtumlad, berusad av NYC, hög på energin och de oanade möjligheterna, med ett och annat skrubbsår på knäna (”Let’s do lunch!”, ”I’ll call you” – floskler som folk säger men som de inte alltid menar, som blåögd svensk litar man ju på att den där personen faktiskt ska ringa).  Vi bestämde oss för att gå ut och ta ett sista glas snett över gatan, på Sake Bar Decibel, en liten kultförklarad bar som fortfarande ruvar en halv trappa ner på 9th Street, runt hörnet från Second Avenue.  Det är som att stiga rätt ner i en grynig japansk film från 60-talet, det är trångt, mörkt, kantstött, de har ett löjligt rep framför ingången och gud nåde den som själv vågar haka loss det och kliva in oinbjuden.  Det är japanskt, japanerna gillar regler, här väntar man tills man blir kallad.  Det är sake du ska dricka här, de har en lång-lång lista på risdrycker från hela Japan, samt smårätter för dem som inte vill pimpla på tom mage.  Varje gång jag promenerar förbi Decibel-trappan med den lilla ”On Air” neonskylten som lyser röd när stället är öppet, tänker jag på den kvällen då jag nästan blev skallig, det var en av de första barerna jag jag besökte när jag flyttade hit, det är fortfarande en favorit.  Gå dit du med!

Sakebar-Decibel-3

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ät som japanerna – i lönndom! Eat like the Japanese – clandestinely!

MEW 4 MEW 5

Kanske du vet, kanske inte, hur som helst är en ”izakaya” japanernas svar på tapaskrogen, en stimmig restaurang som serverar en massa smårätter till ett aldrig sinande flöde av dryckjom.  I Japan återfinns de ofta bortom synhåll, förpassade till trånga källare och undangömda ovan gatunivå.  Vid dagens slut fylls de av ”salarymen” som lättar på slipsarna, tar av sig skorna och lutar sig tillbaka med en öl eller fem samt en måltid som sys ihop av munsbitar i tapas-storlek.  Stämningen brukar vara jovialt högljudd på dessa ställen.  Det är kamratligt, uppsluppet och opretentiöst.

Japanerna har förstås tagit med konceptet hit till New York, och precis som där hemma är många av stadens izakayor dolda.  Mew heter en av dem som verkar i lönndom, ett stenkast från verkligheten, ett steg närmare Tokyo.  De spelar vinyl här i den välkomnande källaren där koltrådslampor lyser upp den sparsmakade lokalen, det känns lite som att sitta i en skolbespisning, fast på ett trivsamt sätt.  Sashimi, yakitori, tempura, nudlar, tataki, sushirullar…menyn är lång, liksom väntetiden på bord om man råkar komma mitt i middagsruschen.  Men det går ju alltid att slå död på den halvtimmen i den trånga baren, med en cocktail, ett glas sake eller (min favorit) ”imo shochu rocku”, dvs sötpotatis-shochu, serverad med is.  Lite som ren vodka, men på ett lenare, elegantare sätt.  Testa själv!  Somliga av mina japanska vänner menar att man blir bakis om man dricker sake som är fermenterad, men att shochu är lindrigare för skallen då den är destillerad och därmed renare.  Jag börjar tro att de har rätt.

MEW 1

Maybe you know, maybe you don’t, either way, an ”izakaya” is the Japanese version of the tapas restaurant, a convivial eatery that serves a bunch of small plates accompanied by bottomless drinks.  In Japan they are often hidden from plain sight, tucked away in cramped basements or concealed above street level.  This is where the ”salarymen” end up after work, where they loosen their ties, take off their shoes and kick back with a beer or five and a meal of tapas-sized snacks.  The ambiance is usually jovially loud at this places.  It’s friendly and unpretentious.

The Japanese have of course imported this concept to New York, and just like back home, this city has its fair share of hidden izakayas.  Mew is one of those clandestine establishments, a stone’s throw from reality, one step closer to Tokyo.  There is bona fide vinyl on the turntable, the welcoming yet sparse basement chamber is lit with Edison lightbulbs, it feels vaguely like sitting in a school canteen, though in a pleasant way.  Sashimi, yakitori, tempura, noodles, tatami, sushi rolls…the menu is long, as is the wait for a table if you happen to come during the dinner rush.  But you can always kill that half hour in the crazy tiny bar, with a cocktail, a glass of sake or (My favorite) ”imo shochu rocku”, sweet potato shochu, served over ice.  It’s a bit like vodka, only smoother and more elegant.  Give it a shot!  Some of my Japanese friends firmly believe that you get hung over from drinking sake, which is fermented, but that shochu is easier on your head as it is distilled, and therefore cleaner.  I’m starting to think they’re right.

MEW 3

 

53 West 35th Street, basement

mewnyc.com

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)