Vi fick tag på en billig enkel resa från Bogotá till Santa Marta på den colombianska Atlantkusten. Därifrån improviserade vi utifrån planen att stanna på varje plats tills vi tröttnar och så länge pengarna räcker. 

En minibuss (utan stötdämpare) tog oss till Riohacha en bit norrut. Vi promenerade utmed stranden och sov över en natt för att ta bussen till Uribia i gryningen. Från Uribia åkte vi lastbilsflak i två timmar ut i öknen till CABO DE LA VELA. Så långt norrut man kan komma i Sydamerika. Ingen asfalt, inga vattenledningar, elnät, mobilnät eller internetkaféer. Ett tragiskt exempel på snedfördelade resurser men ljuvligt för stressade Bogotábor.

Grotta vid EL PILON DE AZUCAR, nära wayúu-indianernas himmel.

Vi blev rekommenderade att bo på CARACOL. Don Lindon lagade grillad nyfångad hummer i vitlökssås för 25000 pesos (knappt hundra kronor). Ibland sov jag i vårt rum och ibland i hängmattan. Tre meter från vår dörr till vattnet.

Vi var Ã¥tta turister allt som allt i Cabo de la vela. Efter ett tag hade alla flyttat över till Caracol, uppenbart det bästa stället. César frÃ¥n Venezuela och Hans frÃ¥n Tyskland, Baden frÃ¥n Barranquilla som spelade gitarr om kvällarna och labradorvalpen Jesus Maria, en mÃ¥nad gammal…

Vi åkte söderut igen och hoppade av bussen vid entrén till nationalparken Tayrona. Efter en timmes vandring genom jungeln kom vi ut till havet.
TvÃ¥ kilo kamera i ryggsäcken och ändÃ¥ nästan inga bilder. De blÃ¥ fjärilarna större än min hand, kapybaran och vyerna över jungeln och havet… Tyvärr blev de inte förevigade den här gÃ¥ngen.

I Arrecifes inne i Tayrona hittade vi bröderna Bermudez kamping. Hängmatta, mat lagad över öppen eld. Andrés Bermudez och hans bröder lär ha kommit till Tayrona under hippieeran för sÃ¥ där en fyrtio Ã¥r sedan. I allt frÃ¥n skäggväxt till marijuanakonsumtion tycks inte mycket ha förändrats sedan dess. Sextiotalsparadis….

Jag funderar pÃ¥ att sätta upp en hängmatta här hemma för jag sov sÃ¥ väldigt gott dessa nätter. Enda undantaget var när jag vaknade av att nÃ¥got kallt och blött föll ner i ansiktet pÃ¥ mig en natt. En krabba hade lyckats klättra upp för myggnätet men tappade fotfästet just när den var över mitt huvud…

- Una mula se ha metido en la cocina! ropade någon en morgon. Det är en åsna i köket! Katter, höns, hästar och åsnor promenerade lika fritt som kampare och hippies.

Det började dock regna en hel del så vi vandrade tillbaka på översvämmade stigar ut till vägen och åkte till Taganga istället. En by inte helt olik dem i Pyrennéerna vid Medelhavet. Gott om backpackers, varma vindar, bra hostel och god mat.

PÃ¥ bussterminalen i Santa Marta prutade vi pÃ¥ bussbiljetterna för att slutligen Ã¥ka tillbaka till Bogotá. Just innan bussen skulle avgÃ¥ klev en uniformerad man pÃ¥ och började filma oss alla med videokamera. Eftersom jag inte gillar att bli filmad utan att tillfrÃ¥gas först blev jag arg och frÃ¥gade varför han gjorde sÃ¥. Han svarade skadeglatt att det är för att polisen och försäkringsbolagen ska veta vem som satt var ifall vi rÃ¥kar ut för överfall eller kidnappning utmed vägen…
Jaha, tack.. Inte precis vad jag kände för att höra inför en 18 timmars resa i den colombianska natten…

Vi kom dock lyckligt och väl fram utan värre missöden än att vÃ¥r roommate hade lÃ¥st oss ute när vi kom hem till lägenheten. Ganska mÃ¥nga timmar senare kom vi till sist in och kunde tvätta bort smutsen under naglarna för den här gÃ¥ngen….

Förhoppningsvis blir det fler bilder frÃ¥n resan till Stilla havet. Tills dess…

Krönikan ”Enkel biljett till Colombia” och resereportaget ”Ta del av vardagens Colombia” som jag skrivit för Skövdemagasinet SN och som publicerades den 26 januari 2011.

Ã…sa Maria Hermansson – Bäckadalen, mamma och pappa – akvarell

Bra saker idag:

1. Finaste systeryster skrev världens finaste mail som ändrade min kväll. Vilket i sin tur gjorde att jag kunde bli glad för följande:

2. Jag fick VG på mitt reportage om hur araber behandlas bättre i Latinamerika än i andra länder. Jag var säker på att läraren skulle tycka det var kasst eftersom min kassa kurskamrat som gav mig feedback sågat mig totalt. Men läraren var lyrisk.

3. Jag fick en sÃ¥ng av Bar: ”One day your prince will come”

One day your prince will come
and you’ll wish he never had
It’s all you ever wanted
so how come that you’re sad?

Stadsdelen Candelaria i Bogota. Från gårdagens fotopromenad som resulterade i öldrickande med Angel och Jhon.

Vi Ã¥kte till Girardot, där det rÃ¥der tropiskt klimat och Gustavo, Javis farbror designat ett hus. (Det kommer snart bilder pÃ¥ huset och familjen Bahamón.) Utanför mitt fönster stod det här fina trädet… Mango rÃ¥kar vara min favoritfrukt.

Jag plockade till frukost, förmiddagsfika, kvällsfika osv varje dag. Det här är skörden som fick följa med tillbaka till Bogotá pÃ¥ den äventyrliga bussresan. Mer om det snart. Nu ska jag äta mango…

Klockan tolv skålade vi i champagne och åt de obligatoriska tolv vindruvorna med tillhörande tolv önskningar för det nya året. Fram emot halv ett blev det mat.

Från vänster (de som inte har ryggen till): Moster Jimena, moster Marcela, mormor Ofelia, Javier

Morbror Cristian, moster Jimena, kusin Laura, Celina och Javier som kommer med grillad kyckling

Maria Alejandra

Efter maten dansade Javier Uribe (Javis mammas man) och moster Marta

Skål Javi!

Moster Marcela

Vårt kök och Maria Alejandra, Jimena, Marta, Javier och Cristian

Från vänster: morbror Richard, hans fru Paola, moster Claudia, kusin Gabriel,  kusin Laura (i soffan). Bakom soffan: husan Celina, Javiers mamma Elsa, hennes man Javier, lillebror Esteban, moster Jimena. Med ryggen till: Lauras pojkvän Andrés och mormor Ofelia

Maria Alejandra fick flest presenter av alla.

Javi och mormor Ofelia

Förutom de som är med på första bilden syns här till höger kusin Julian och moster Martas huvud

Kära tomten,

I Colombia så skriver barnen inte brev till dig utan till Jesusbarnet. Men jag tycker att det känns lite konstigt att be Jesusbarnet om presenter. Om de läste bibeln riktigt noga så skulle de nog märka att Jesus var antikonsumist. Så jag skriver till dig istället Tomten. Jag har inte varit särskilt snäll i år. Paristiden gjorde mig självömklig och negativ. Men jag lovar att försöka bättra mig.

Jag önskar mig…

…mer tid

…att min familj kommer och hälsar pÃ¥ mig

…en lägenhet i en trevlig stad

…Oil of Ulay rosa creme

…en sköldpadda som ska heta Cassiopeja

…ett djur till som fÃ¥r heta Gaia

…att fÃ¥ dyka med delfiner och sköldpaddor

…valsafari

…goda filmupplevelser

…ett intressant jobb pÃ¥ en ambassad eller NGO

…att bli bättre pÃ¥ att veta vad jag vill

…en snusmumriken i verkligheten

…fina kläder sydda av min syster

Kanske lägger jag till fler saker efter hand så det är nog bäst att du kollar listan lite då och då, Tomten.

/Ã…

Det gick bra att laga knäck i ett colombianskt kök med gasspis i södra Bogotá. Lägg även märke till flaskan med kanadensisk lönnsirap. Den fungerade bra som substitut för svensk sirap. Det kändes som att jag var extra nära pappa och Elin och Olof och mamma denna kväll.