Om man inte skall demonstrera tillsammans med eller mot ”rödskjortorna” i Sanam Luang eller ta ännu ett varv på stan i shopping mecka. Då kanske det är dags för ett besök på en av Bangkoks många klonger.

Det finns hur många somhelst men man kan nöja sig med en kort tur på den vanligaste Klong Saen Saep. På vardagarna är vattenvägarna ett snabbt sätt att ta sig fram för många pendlare. 

Kanske för någon som bor i Bang Kapi men arbetar på en bank vid Siam Square. Då slipper man sitta i bilköer utan kan lätt ta sig på klongen till city. Det kan kosta 5-22 bath beroende på vart du skall.

För oss andra är det bara svalt, spännande och avkopplande att se och känna naturen på så nära håll. Närmare djungeln går nog inte att komma mitt i stan.

Folk bor i olika vackra trähus ibland med en trädgård på baksidan. Deras vardagsrum vetter ut mot förbipasserande och man ser tydligt vardagliga sysslor.

Matlagning, tvättbyk och även tvagning förekommer. Vackra blommor i stora lerkrukor trängs på verandan tillsammans med vackra orkideer som hänger från torkade kokosnötter i takrännan. 

Här bor man i flera generationer och har sin egen båt men det kan också komma en försäljare i egen båt som här. Annars finns det oftast en närlivs runt husknuten men

dit kan man bara komma via vattenvägen. Helt klart en stad i staden!!

Vad är definitionen på en Scam/Bluff?

1. En planerad bluff.

2. Berövad genom svek.

Det finns olika sorters bedrägerier. Dels den där någon kommer att lura av dig att betala några bath extra.

Andra där de lurar av dig tusentals bath. Beloppet spelar igen roll, bara det faktum ATT de lurat av dig pengar genom bedrägeri.

I Thailand kan de tex skriva det verkliga priset med Thaitecken och sedan ett annat högre pris med arabiska siffror. De två priserna är ganska vanliga på platser som har mycket utländska besökare.

Andra länder kan ha två priser med en rabatt för lokalbefolkningen, skillnaden är bara att de inte försöker dölja denna praxis.

Vanligaste bedrägeriet, enligt författaren är Tuk-Tuk scam.

Om du traskar runt Grand Palace med en karta över Bangkok, så kommer någon garanterat fram till dig och frågar om du har lust att åka till Big Buddha och Lucky Buddha för 20 bath.

- Grand Palace är stängt, säger den vältaliga Thailändaren. Så varför inte ta en tur tills det öppnar.

Saken är den att Grand Palace säkert inte är stängt och du kommer att få åka runt på Juvelaffärer och Skrädderi i någon timme innan du når Buddhorna.

Naturligtvis kan man åka på dessa turer om man är nyfiken, lurad blir man bara om man känner sig lurad. Och man behöver inte köpa något om man inte vill, något sådant finns det inga krav på.

Jag vet att alla varnas för allt möjligt här, men ibland måste man också handla efter eget huvud och se saker med egna ögon. Det finns andra MYCKET större faror än en Tuk-Tuk färd, som jag personligen hellre skulle akta mig för.

Hittar man något fint därinne så pruta ner det till ett pris som känns bra, blir de sura då har du på sätt och vis vunnit. Pruta med stil!

Rent generellt finns det alltid andra priser på ett annat ställe som kanske är bättre. Men OM DU tycker att priset är värt det så känn inte att du blivit lurad, det är mitt råd.

Det bli annars extra jobbigt att resa i denhär delen av världen!!

Nu är det jul i Bangkok och har redan varit i flera veckor. Ni kanske trodde att vi var förskonade, men icke. Efter Kungens födelsedag den 5 December är det fritt fram att fira för allt vad tygen håller.

Julmusik strömmar ut ur högtalarna på alla stora varuhus, supermarkets, cafeér, restauranger och även i tunnelbanan. Rudof the rednosed reindeer, Joy to the world och I saw Mommy kissing Santa Clause – hela registret!

Det är amerikansk jul i Asien som gäller – Santa is coming to Khrung Thep!!

USA står för en stor del av BNP i Thailand så därför anser de sig ha rätt till att släpa ut sju meter höga julgranar och smycka dem med glitter, kulor och minilights.

Detaljhandeln spränger alla gränser, precis som över hela världen. Fast Rudolf kanske är lite slankare i formatet än orginalet – kanske thaistyle.

Fast man kan ändå välja om man vill vara med och fira jul. Allt finns, även skandinaviskt julbord. Inlagdsill på Emporium och Vörtbröd från Scandinavien Church. 

Men vill man inte fira Jesu födelse så kan man åka ner till en badstrand och lägga sig under ett parasoll. Läsa en god bok och glömma allt.

Beträffande Thailändarna så älskar de att fira saker och ting så varför inte jul, trots rådande Buddhism. Det mesta som kan innebära en ”sanook” tid – fest – är värt att fira!!

Jag kallar det inte för hyckleri utan snarare – en stor portion humor.

Barnslig till sinnet håller människan ung……

Sawadee Pee Mai – Gott Nytt År!!

CWP eller gamla World Trade Center som bytte namn efter ja, ni vet vad. Ett ganska omsusat shoppingcenter mitt i stan och vinner garanterat i omfång! Faktum är att jag knappt hittar där längre eftersom det är så gigantiskt.

I Söndags gick vi på British filmfestival och såg en underbar film. Trots att filmen var ”out of focus” och det kändes som att sitta under vattnet och titta utan cyklop. Hade det inte varit för min favoritskådespelare Michael Caine och resten av den engelska gräddan, hade jag garanterat rest mig och gått.

Min vän P klampade faktiskt iväg upp till maskinrummet i mörkret och undrade om maskinisten hade somnat (inte helt ovanligt i Thailand!) – men tyvärr var kopian dålig och inget att göra åt!!

Efter den djupdykningen bestämde vi oss för att inte se den andra filmen på reportoaren eftersom det kändes vanskligt. Och vad passade väl bäst om inte en måltid – sjön suger, ha!! Därför traskade vi iväg till Food Hall/matmarknad som låg i anslutning till shoppingcentret. P blev alldeles till sig därinne bland maten och for runt som ett skållat troll. Pekar med stadig hand på en påse avokado som annars är ganska dyrt här, men nu fanns till det facila priset av 45 bath för 5 stycken.

Jo, det var billigt måste jag erkänna. En avokado kan kosta 70 bath/st så det skall jag lägga på minnet. Ni vet kanske redan att jag är en Villa Markettyp och Food Hall är Tops och finns inte i min värld! MEN, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig och handla där någon gång. Vips står även jag där med ett Central plastkort i min hand att utnyttja om nöden kräver.

Ni vet sådana där som man kan tjäna några extra bath på hit och dit. Min erfarenhet är tyvärr bara att det är krångligt. 

Tex om man skall få tillbaka VAT refund ute på flygplatsen, vilket hände en gång. Då fick jag stå mitt i natten och köa för 120 bath….det är skatt på skatten….

Nåväl, vi traskar vidare bort mot kött och fiskdiskar som knappast skvallrar om finnanskris men den kanske är över nu? Det hela slutar iallafall med att vi slår oss ner vid en disk mitt i affären för att innan ha valt ut några fina råvaror som vi vill ha tillagade. 

Vi väljer också ut ett rött vin från vinavdelningen.

Att sitta i autentisk miljö och äta något som tillagats á la minute är något som jag definitivt kan rekommendera. Man kan spana på svenska barnfamiljer, Japanska fotomodeller och Amerikaner som shoppar loss.

Red Sky Rooftop fick bli en annan dag!

En attraktion bland många är förstås den klassiska flytande marknaden som ligger i Ratchaburi provinsen 105 km från Bangkok. Ibland händer det att jag tar med mig mina besökare dit. Det finns många marknader av dethär slaget som ni säkert vet men jag tänkte börja med denhär. 

Marknaden öppnar klockan 06.00 till 11.00 så man bör åka väldigt tidigt från stan. Antingen tar man en taxi (ca.2000bath) eller så åker man buss (ca.3-400bath) från Södra bussterminalen/Pinklao Nakhonchaisi Rd. Floatingmarket har med åren blivit något av en riktig turistfälla och kan kännas lite töntigt och långt ifrån genuint. 

Men för den som aldrig varit där är det absolut värt besväret och under morgon timmarna är också bästa ljuset för fotografering och minst folk.

Man hyr en egen båt och letar sig bortom själva marknaden på de små klongerna, då kan man definitivt uppleva svunna tider, gamla Thailand. Det kostar ca.400-500bath att hyra hela båten för en timme – ett billigt nöje i sammanhanget.

Man skulle kunna ta en longtailboat med motor hela vägen till Oriental Hotel på Chao Phraya – fast det tar ju några timmar förstås. 

På de små klongerna paddlar sig båtföraren genom djungeltäta områden och flertalet gömda tempel. Alla trähus står i vattnet på pålar och allt är väldigt fridfullt och utanför sitter det alltid någon och filosoferar.

Det finns ingen motor på dessa båtar utan man tar sig fram med hjälp av en lång pinne som vår båtdam skjuter sig framåt med. Det är så rofyllt och man vill verkligen aldrig att det skall ta slut.

Böckerna om bonden Pettson och katten Findus skrivna av Sven Nordqvist - 

översattes av Pravee Srinawk till Thai på 80-talet.

”När Findus var liten och försvann”  

”Pannkakstårtan”

Det Thailändska språket bygger på toner och uttalet är jätteviktigt. Ett ord beroende på uttal kan betyda fem olika saker så om man skall lära sig Thai bör det vara när man är en orädd tvååring – alltså en idiotisk utmaning för folk över fem år!! 

En av mina vänner som bott i Bangkok i över tio år hävdar bestämt att han är tondöv och vill så förbli.

- Det är kört, säger han och kan i princip bara säga – Sawadee, kup! 

Till saken hör att jag alltid haft lätt för att härma dialekter och erkänner därför motvilligt att jag trodde att Thai inte skulle vara något större problem med just uttalet – Fel! I begynnelsen försökte jag lära mig Thai genom att lyssna och hänga med i folks konversation och sedan lägga ihop två och två – Lönlöst!! 

Och jag insåg ganska snabbt att det inte fungerar för de pratar alldeles för fort och alla dialekter är olika. Ordet som du trodde att det var – är det inte! 

När man är 5 år kan man ungefär 3000 ord och de flesta tvåspråkiga barn kan växla ledigt och lätt mellan språken. 

I början övade jag mig på uttal när jag lagade mat eller städade och ingen hörde. Mitt första långa ord blev.

- Ma-haa- withay-aalay – Kruuung Theeep……(Bangkok University/BUIC) eftersom jag gick där.

Sedan jag givit upp tron om att vara autodidakt återstod bara att börja studera Thai och valde då Bangkok University eller snarare: Chulalongkorn University svarade inte på mina mejl! 

De två finaste universiteten man kan gå på i Thailand är Chulalongkorn, Thammasat eller Chiang Mai University. De två förstnämnda är som engelska Oxford och Cambridge och lika prestigefyllt som det låter.

Men på BUIC var vi ändå tvungna att ha skoluniform även om det inte är i klass med de andra så det var bara att åka ner och prova ut en i studentshopen. Skolledningen var väldigt hjälpsamma med allt administrativt från sjukförsäkring till utflykter. 

Jag fick även vid några tillfällen representera Sverige tillsammans med några andra svenskar på skolan.

På BUIC finns en Restaurangskola så varje Fredag kan man åka upp och äta en trerätters meny om man vill för tjugo kronor.

Första kontakten med det nya språket blev kursen ”Thai for Foreigners 1″ - en positiv upplevelse tack vare min lärare som var fantastisk, Ajarn Wanana. Det gick riktigt bra att studera och jag skrev rätt på alla proven. 

Men sedan när jag börjar på uppföljningskursen ”Thai for Foreigners 2″ insåg jag att det var alldeles för svårt eftersom de flesta i klassen redan hade bott i Thailand i 4 år. 

Jag hade då bara bott i Bangkok några månader. Dessutom fick vi en ny lärare och jag våndades under de svåra lektionstimmarna men fullföljde och fick väl godkänt – hur nu det gick till?! 

Tyvärr var det också bara några timmar i veckan så det kändes inte tillräckligt. Efter den terminen hittade jag en annan skola som var långt ifrån den strikta undervisningen på BUIC. American University Alumni Association eller AUA.

Long Live the King står det i vartenda gathörn i Bangkok – och nu pratar vi inte om Elvis.

Det blir en High-Tech afton ikväll på Kung Bhumibhols 82 årsdag eftersom man planerar en överdådig light and sound show på Grand Palace. Bangkoks Symfoniorkester, Bangkok University och Mahidol University är också på plats.

Över 66000 Födelsedags gratulationer har redan strömmat in genom cyberspace via CAT telecom som upprättat en egen website bara för kungen. 

Man får höra ett stycke som Kungen komponerat själv ” Saeng Tien”/Candlelight Blues/ – och tända ett ljus för honom.

Queen Elisabeth of England har också skickat en hälsning till kungen.

- It gives me great pleasure to offer my warmest congratulations to your Majesty as you celibrate your 82:nd Birthday!!

Han är populär kungen och att fira honom betyder också något bra för Thailändarna själva. Ni vet ger man mycket så får man mycket tillbaka – i detta fall ett gott liv.

Det kommer att bli en galen trafikstockning runt palatset och floden. Stan är avspärrad from klockan 16 så min första tanke var nog att inte åka dit ner. Men vill man få fina bilder så är det ett gyllene tillfälle. 

MångaThais har spenderat natten utanför palatset för att få en glimt av honom. Kungen kommer att sätta sig på sin tron 10.30 och då kommer prinsen att offentligt gratulera sin far.

Senare idag klockan 19.17 kommer hela Thailand att tillsammans tända ett ljus för Kungen- Chaiyoo!!

Tillsammans med mina goda vänner mötte jag en gång den franska äventyraren Didier Vacher 45 år. Han är till vardags en av ägarna till trendiga Relax Bay Resort på Koh Lanta. Han berättade då om att han hade gjort två fantastisk Tuk-Tuk resor. 

Han körde sin lilla Tuk-Tuk även kallad kabincykel av märket Daihatsu inköpt i Samut Prakhan utanför Bangkok. Det senaste äventyret gick från Madras i Indien till Frankrike men resan börjar i Thailand eftersom han bor där. 

- Alla säger självklart att det är galet att plöja 30 000 kilometer genom 31 länder i en tuk-tuk. Men det vet jag redan och efter min separation vill jag uppleva något nytt – igen! 

Didier började med att flyga från Bangkok till Singapore och sedan vidare till Indien förövrigt den enda resan med flyg. 

När jag ändå var i Indien besökte jag Taj Mahal eftersom jag aldrig har varit där. Sedan blev det Bhutan, Nepal, Iran, Turkiet och vidare ner i Europa, slutligen Bordeaux distrikten.

- Risken för att bli rånad och kidnappad finns naturligtvis när man färdas på ensliga vägar men jag tar den risken. Min tuk-tuk var den första att åka genom ensliga Bhutan, säger Didier!

Resan startade 1 April – 09 och varje dag körde jag ca.8 timmar med ungefärlig sträcka på 400 km per dag. Man kommer ungefär 650 – 700 kilometer på en full tank ca.50 liter. 

Jag nådde min hemstad Saint Emilion den 1 Juli 2009 alltså tre månader senare.

Jag kan lite om bilmotorer och kan meka om det skulle behövas. En Tuk-Tuk är mycket grundläggande i sin konstruktion med en liten motor på 50 hästkrafter.

Ytterligare ett syfte med resan kommer vara att skapa uppmärksamhet kring AIDS och Child Abuse – något som han ser som en hjärtefråga.

Sedan kunde Didier förstås inte låta bli att få nöjet att stjäla titeln från den Britt som innehade rekordet. Han ledde då med sina 19160 kilometer från Indien till Storbritannien med sin Tuk-Tuk.

Vive la France!!