Det Thailändska språket bygger på toner och uttalet är jätteviktigt. Ett ord beroende på uttal kan betyda fem olika saker så om man skall lära sig Thai bör det vara när man är en orädd tvååring – alltså en idiotisk utmaning för folk över fem år!! 

En av mina vänner som bott i Bangkok i över tio år hävdar bestämt att han är tondöv och vill så förbli.

- Det är kört, säger han och kan i princip bara säga – Sawadee, kup! 

Till saken hör att jag alltid haft lätt för att härma dialekter och erkänner därför motvilligt att jag trodde att Thai inte skulle vara något större problem med just uttalet – Fel! I begynnelsen försökte jag lära mig Thai genom att lyssna och hänga med i folks konversation och sedan lägga ihop två och två – Lönlöst!! 

Och jag insåg ganska snabbt att det inte fungerar för de pratar alldeles för fort och alla dialekter är olika. Ordet som du trodde att det var – är det inte! 

När man är 5 år kan man ungefär 3000 ord och de flesta tvåspråkiga barn kan växla ledigt och lätt mellan språken. 

I början övade jag mig på uttal när jag lagade mat eller städade och ingen hörde. Mitt första långa ord blev.

- Ma-haa- withay-aalay – Kruuung Theeep……(Bangkok University/BUIC) eftersom jag gick där.

Sedan jag givit upp tron om att vara autodidakt återstod bara att börja studera Thai och valde då Bangkok University eller snarare: Chulalongkorn University svarade inte på mina mejl! 

De två finaste universiteten man kan gå på i Thailand är Chulalongkorn, Thammasat eller Chiang Mai University. De två förstnämnda är som engelska Oxford och Cambridge och lika prestigefyllt som det låter.

Men på BUIC var vi ändå tvungna att ha skoluniform även om det inte är i klass med de andra så det var bara att åka ner och prova ut en i studentshopen. Skolledningen var väldigt hjälpsamma med allt administrativt från sjukförsäkring till utflykter. 

Jag fick även vid några tillfällen representera Sverige tillsammans med några andra svenskar på skolan.

På BUIC finns en Restaurangskola så varje Fredag kan man åka upp och äta en trerätters meny om man vill för tjugo kronor.

Första kontakten med det nya språket blev kursen ”Thai for Foreigners 1″ - en positiv upplevelse tack vare min lärare som var fantastisk, Ajarn Wanana. Det gick riktigt bra att studera och jag skrev rätt på alla proven. 

Men sedan när jag börjar på uppföljningskursen ”Thai for Foreigners 2″ insåg jag att det var alldeles för svårt eftersom de flesta i klassen redan hade bott i Thailand i 4 år. 

Jag hade då bara bott i Bangkok några månader. Dessutom fick vi en ny lärare och jag våndades under de svåra lektionstimmarna men fullföljde och fick väl godkänt – hur nu det gick till?! 

Tyvärr var det också bara några timmar i veckan så det kändes inte tillräckligt. Efter den terminen hittade jag en annan skola som var långt ifrån den strikta undervisningen på BUIC. American University Alumni Association eller AUA.