När jag för nästan sju år sedan skulle göra mitt allra första uppdrag för en svensk resetidning i Thailand, ville de skicka mig till öarna Koh Liepe och Koh Tarutao som ligger i Satun Provinsen i Södra Thailand.

Jag läste i olika guider om att de var Thailands mest ormtäta Öar. Om det kom en varan, stor som en dinosaurie så var det ingen idé att springa för de löper ändå som leoparder – just ”play dead”.

Att kasta sig i vattnet var tydligen heller ingen briljant idé, enligt författaren i Lonely Planet – eftersom de både kan simma och äta samtidigt. Den gången blev vädret min smala lycka – det var storm som brukligt i Augusti och jag antar att även varanerna blåste bort och jag slapp.

Jag fick göra jobbet i Phuket istället!!

Några år senare åkte jag iallafall till den mytomspunna platsen tillsammans med en Thailändsk reseguide och vädret var perfekt. Först blev det ön Koh Liepe som också tillhör Tarutao National Park och ligger längst bort. Vi tog oss ner med egen bil till Pak Barra Pier men hade också kunnat åka minibuss eller vanlig buss. Det tog ca. 2 timmar från staden Trang.

I hamnen låg det många färgglada fiskebåtar med kulörta lyktor som alltid hänger i stagen. Man fiskar nattetid och rensar nät på dagarna eller ligger i en hängmatta på fördäck och sover.

Till Koh Liepe som blev vår första Ö kunde man åka med den stora färjan som hade fast tidtabell och tog ca.4-5 timmar. Idag finns det många fler möjligheter att välja på och numera kan man även åka direkt från ön Koh Lanta vilket man inte kunde då. Vi tog en speedboat som skulle ta 1,5 timmar med risk för att bli sjösjuka. Mot detta fanns utmärkta sjösjukepiller, finns på alla apotek. De kan tas 10 minuter innan avresa.

Skepparen var en tvärhand hög och körde båten med glimten i ögat som alltid dessa – Asiens italienare. Mao alldeles för fort, så att skrovet dunkade hårt mot vågorna. Svensk sjöpolis hade nog haft endel åsikter.

När vi svängde in mot Koh Liepe i bukten på Pattaya Beach uppenbarade sig en gnistrande vit sandstrand vid ett turkost vatten, det var fantastiskt. Man såg bara några enstaka resorter annars var det strand, himmel och hav som dominerade.

Vi fick hjälp med våra väskor av rask personal. Eftersom min vän då arbetade inom Thailändsk turistnäring och var där för att göra ett boende test, så fick vi extra bra service. Vår bungalow var trots detta ”step above camping”. Elektricitet fanns endast från 08.00-21.00 och därefter ficklampa, något som alltid ingår i utrustning vid ö-liv.

Det kändes väldigt långt ut i havsbandet och vi bodde verkligen mitt i naturen, långt från bankomatet och ingen 7-11 butiker.

Våra middagar intogs på stranden på Daya Resort och deras seafoodrestaurang. Och det är nog bland de bästa måltider jag någonsin har ätit i mitt liv. Dagens fiskfångst kunde man betrakta strax innan skymning och svärdfisken blev oftast ett enkelt val. Det var inte mycket popmusik utan havet fick fräsa i bakgrunden bäst det ville.

Jag har förstått att det nu lär finnas både Mexicanfood, REAL Italien pizza, shrimp tempura, cappuccino, pasta, mozzarella & pesto baguetter!!! Vart tog enkelheten vägen och varför måste man alltid vilja ha en pizza eller mexican food?

På dagarna gick vi över till andra sidan ön där båtbyggarna och de bofasta på ön höll till. Man gick på en sandig stig mellan höga vajande vassruggar. 

Där var stranden var inte alls lika fin där och vattnet blev brådjupt bara någon meter ut från stranden. Jag antar att man inte valt boplats för utsikten skull utan för att det var minst blåst just där under regnperioden. Annars åkte vi ut till Marinepark ochnågra av de tiotal öarna runtomkring. Vattnet var kristallklart och naturen orörd.

I naturreservatet kunde man hyra tält och slå upp det precis intill havet. Antar att det måste ha varit antiklimax för en sann naturmänniska. Under hela vår vistelse såg jag faktiskt varken ormar eller varaner på någon av öarna, så jag vet inte om beståndet var på utdöende. Nu traskade jag inte upp i bergen utan skor, så risken att möta en kobra kanske var minimal, men ändå. Även om dessa kräldjur inte tillhör ett av mina favoritdjur så tillhör de ändå naturen. Städar vi bort dem får man problem med annat.

Efter tre dagar på Koh Liepe så reste vi med ännu en speedboat till ön Koh Tarutao som hade Thailands mest ökända och fruktade fängelse fram till 1940.