Thaksin blev åtalad på 10 punkter och funnits skyldig till att ha undanhållit stora tillgångar. Han har även gjort sig skyldig till att ha utövat maktmissbruk inom sitt eget företag Shin Corp.

Det var pengarna som han tillskansat sig under 2001-2006 som även enligt Thaksin blev så röriga. Det var då som han hejdlöst sålde och köpte andelar. Thaksin ägde 49% aktieandelar och man får bara äga 5%.

Men han fick alltså behålla 30 miljarder bath av de 76,6 miljarder som det har pratats om och det var pengar som han hade redan innan han gick in i politiken. Och det var vad jag hörde innan att han skulle förlora 46,37 miljarder. 

Givetvis tycker jag att det är rätt att han inte får behålla dem. Han skor sig på andra och har kallar det för demokrati. Thaksin har i dagsläget 30 miljarder och det är fortfarande väldigt mycket pengar. Han är en otroligt rik man men vill ändå ha mer och det är sant att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Man undrar vart dessa pengar går och jag hoppas att de försvinner in i stadskassan och att man får igen gratis vård för barn. 

Men jag tvivlar och landet måste börja arbeta framåt och förändra livet för alla fattiga människor. Det finns extremt många på landsbygden som inte lever ett drägligt liv.

Och det måste få ett slut och den punkten på agendan har ingen färg alls utan är bara ett stort hål.

Jag läste just på Thailands Forum att från och med den 19 Februari 2010 så måste alla besökare till Thailand kunna uppvisa medhavda pengar enligt nedan.

Många på forumet säger dock att det är nygamla regler och att man inte behöver ta det så allvarligt. Det gäller personer från våra grannländer mer än skandinaver. 

Så om du läser denhär informationen just innan ni skall landa i Thailand, så räds icke!

Men enligt immigrationen så skulle det alltå inte räcka med att bara anlända med ett kredit eller betalkort och en liten summa kontanter.

New requirements to enter Thailand. Minimum funds required to enter Thailand. The funds may be held in any permittet currency!!

Nya regler:

VISUMFRI INRESA – THB 10.000 per person, THB 20.000 per familj

VISUM VID ANKOMST (gäller ej svenskar) – THB 10.000 per person, THB 20.000 per familj.

TRANSIT VISUM – THB 20.000 per person, THB 40.000 per familj

TURIST – VISUM – THB 10.000 per person, THB 20.000 per familj

NON-IMMIGRANT VISUM – THB 20.000 per person, THB 40.000 per familj

Det har väl inte undgått någon att oroligheterna har startat igen i Bangkok. En bomb expoderade förra Söndagen utanför Rajamangala University som ligger femtio meter från regeringsbyggnaden. Tre bilar som stod parkerade sprängdes i luften.

En annan bomb var placerad 25 meter utanför högsta domstolen. Det var 1,3 kg sprängämne av sorten C4 som hade placerats i en rosa plastpåse. Den hade sprängt hela byggnaden om den hade detonerat.

Svenska Ambassaden i Bangkok har nu gått ut med en varning till alla turister som besöker Thailand och Bangkok. Det föreligger stor risk att det blir både demonstrationer och manifestationer i nästa vecka.

Även denhär gången handlar det om den förre minst sagt omsusade premiärministern Thaksin Shinawatra som blev avsatt vid en militärkupp 2006.

Igår var det PRO THAKSIN RALLY på Silom utanför Bangkok Banks huvudkontor och det gick lugnt tillväga. 

Anledningen till demonstrationen äger rum där är att de anser att banken betalade och ligger bakom PAD:s ockupation av flygplatsen Suvarnabhumi November 2008.

Den 26 Februari kommer högsta domstolen att avgöra om Thaksins frysta tillgångar på 76 miljarder THB kommer att konfiskeras eller ej. Thaksin håller sig gömd i något av våra grannländer och får inte komma in i Thailand. 

Innan kuppen sålde Thaksin ett Thailändskt telecom företag till Malaysia och stoppade alla pengarna i egen ficka. Hans regering bestod mestadels av hans släktingar som alla fick avgå efter det att han själv blev avsatt.

Thaksins supporters de röda UDD strider nu för hans sak och han betalar dem 1000 thb om dagen. Att anordna ett rally av dethär slaget kostar 2 miljoner om dagen.

Om han får behålla sina pengar har han lovat dem stora summor pengar och även att betala skolgång för deras barn.

Blir domstolsbeslutet att bli positivt för UDD kommer de gula PAD att göra uppror. Kommer det att bli negativt så kommer Bangkok att brinna tyvärr.

Att välja mellan pest eller kolera bådar inte gott inför nästa vecka!!

Enligt det kinesiska horoskopet är det alltså tigerns år. Halva Bangkok har varit pyntat från topp till tå med röda lyktor och drakar. 

Man skulle nästan kunna tro att man var i Kina, men så är också varannan invånare i Bangkok en kines eller halvkines.

Folk i mitt kvarter har offrat godaker till gudarna och städat huset, såväl ute som inne. Det är rening som gäller inför det nya året och efter nyår kan man börja om igen.

De har smällt ordentligt runtom i stan. Smällarna skrämmer bort alla onda andar likaså den röda färgen, för den som tror på sådant!!

Lika stort spektakel varje år och vi firade Nyåret genom att äta Pekinganka med plommonsås inlindade i tunna pankakor mmmmm……sagolikt gott kan jag meddela!

En riktig delikatess för den som vill testa.

Jag åkte även ner till Chinatown och tittade runt lite. Fotograferade präktiga ankor i en restaurang när vi blev bortmotad av poliser i mörka solglasögon. 

En av prinsessorna skulle äta lunch där och anlände i en blank röd mini Cooper S som stannade utanför, typiskt. 

Högtiden kan liknas vid vår julafton men för alldel också Nyåret. Meningen är att man under några dagar bara skall ägna sig åt att umgås med familjen.

Tigern har magiska krafter och är född till att hellre styra än till underkastelse och ogillar avbrott. Tigern kännetecknas av en modig och karismatisk person. Tigrar står upp för sin sak och säger vad de tycker även om de är utåt sett är toleranta och generösa – tigern är en bra vän.

Tigerpersonen är rebellisk, oförutsägbar och har alltid bråttom någonstans. Tigrar är också egoistiska och hetsiga i humöret. De älskar att ta risker och måste lära sig att inte rusa hals över huvud och fatta kortsiktiga beslut.

De tänker stort men glömmer oftast bort de små detaljerna. Vanligtvis arbetar de helst ensamma och tycker inte om någon som försöker sätta sig över dem.

Kända tigerpersoner är Marilyn Monroe och John Steinbeck. Passar bäst med Hästar, Hundar och Drakar.

1996 var första gången man anordnade Underwater Wedding i Trang på – Alla Hjärtans Dag!! 

Anledningen till att man startar alla dessa festivaler runtom i Thailand är för att man vill sätta sin stad på kartan för att locka fler  besökare.

En stad som inte är förknippad med turism och inte har en vacker vy blir lätt bortglömd. Trang var en sådan stad även om den alltid varit en knytpunkt för alla tågförbindelser i södra Thailand. Men nu kommer det folk från hela världen för att gifta sig under vattnet. 

Jag var där för några år sedan på ett uppdrag och dokumenterade i två dagar fast festen håller på i tre dagar

Första dagen hade man ett festivaltåg som slingrade sig genom Trang fram till hotellet där vi bodde. Alla par satt på stolar högt upp och log svalt och vinkade mot åskådarna. Bärarna rörde inte en min i värmen.

Folk dansade reum Thai  och bar vackra dräkter. Senare på kvällen var det stor middag på hotellet. 

Vi blev presenterade för alla och träffade ett norskt par som faktiskt skulle gifta sig för fjärde gången under vattnet.

Nästa dag åkte vi ut till ön Koh Muk som ligger sydväst om Trang. Så det blev en tidig uppstigning efter en ganska tråkig frukostbuffe.

På min båt befann sig bara brudgummar och mediafolk från hela världen – brudarna åkte i en annan båt.

Samt en tysk filmfotograf och hans team med journalister stationerad i Hong Kong som kommit för att rapportera.

En engelsk fotograf från Chiang Mai och en heldel Bangkokfotografer tillsammans med sina assistenter från en av Bangkoks största Weddingfirmor var också där. Bröllop är lika stort i Thailand som i Sverige så det vill till att man är på plats. 

Koh Muk var verkligen enastående vackert och hela dagen plåtar jag olika cermoniner på land och ovanför vatten men inte under vatten.

På kvällen är det grandfinal på Pakmeng Beach och uppdukat med den mest fantastiska skaldjursbuffen jag någonsin har skådat så det fick ersätta hela veckans matintag.  

Samtidigt visar man film från dagens expedition med alla brudparen i fokus på stora filmdukar. Många håller tal och sedan fortsätter festen hela natten.

Agalico – Tea and Coffehouse ägs av den kände landskaps och inredningsarkitekten ML Poomchai Chumbala. 

”ML” är egentligen en förkortning av ”mamma luang” och är en titel som ges till någon som är ättling till den thailändska kungafamiljen.

Agalico som betyder ”tidlös” på sanskrit öppnades för tio år sedan. Ett ställe som jag har försökt hålla hemligt i alla år. 

Men nu har så många hittat hit och då kan jag ju lika gärna skriva ner mer fakta om stället. Något som restidningar aldrig har plats för.

Jag var där var för sju år sedan första gången när jag gick på Bangkok University. Efter sista fredagslektionen sprang vi dit och njöt av te och klassisk musik. 

Khun Poomchai bestämde sig för att öppna ett te och kaffehus. Han älskar att sitta och dricka te på sin lediga dag tillsammans med sina vänner. 

Hans inredning är Burmesisk kolonialstil med sina vita pelare och svindlande högt i tak.

Agalico ligger på Sukhumvit 51 vid Thong Lo BTS och är därför bara öppet på helgerna, tre dagar i veckan från fredag-söndag klockan 10 – 18. 

Bästa tiden för ett besök är när det öppnar, sedan kan det bli trångt om plats.

Trädgården är egentligen en förlaga och miniatyr av en Romersk trädgård, bara fontänerna är Burmesiska. 

Det finns också ett åttkantigt lusthus som man kan boka för slutna sällskap och även bröllopsceremonier.

- Trädgårdar är min specialité,  jag har ritat Mrigadayavan Palatsets trädgårdar som är Kungens sommar palats i Cha-Am. 

Och jag har även ritat omgivningarna kring Resorten Boathouse i Hua Hin. 

Scones och cottages cheese med sylt som tillhör en äkta afternoontea kunde vara bättre, tycker jag. 

Torra scones som värms upp i micro är ingen höjdare men kakor och pajer är destor godare.

Och ML Poomchai är väl medveten om utbudet och har för avsikt att utöka med en kvartett smörgåsar. Ost, skinka, tonfisk och lax. Även bacon, skinkpaj, soppa och våfflor är inplanerat.  

Han bakar allting själv innan han ger sig ut på jobb. Den kunskapen har han fått av sin mor när han i unga år hjälpte till i köket.

P.S givetvis är det dresscode – inga sladdriga linnen, flipflop eller shorts bara så ni vet – vi är i Bangkok!!

Igår blev det ett besök på Jim Thompson House med en amerikansk gäst. Huset ligger ett stenkast från MBK. 

Thompson var amerikansk CIA agent på 40-talet och samlade på antikviteter.

Det som har gjort honom känd i sin frånvaro är till största delen tillverkning och försäljningen av Thaisiden. 

Men att Thompson försvann spårlöst i Malaysias djungel den 26 Mars 1967 och aldrig återfunnits har säkerligen också väckt uppmärksamhet.

Många teorier men fortfarande ett mysterium. Jag tycker väldigt mycket om att gå runt där i den täta djungeln – en avkopplande oas i staden.

Huset är gediget och har inte byggts med en enda spik, säkerligen renoverats men det är ingenting som märks. 

Jim Thompsons konstsamling är unik. Det finns porslin, möbler och buddhafigurer både från Thailand och Burma. Golvet på nedervåningen lät han importera från Belgien. 

Stillhet råder även om klongbåtarna slamrar rejält utanför. På klongen fraktades förövrigt de timmer som användes till hans hus från norra Thailand.

Det finns många stilrena lotusarrangemang i vattenfyllda lerkrus och även i en damm där stora feta guldfiskar simmar – det är hur vackert somhelst.

Det har alltid funnits en liten restaurang men för två år sedan utökade man med en större matsalsdel och flera maträtter ur den egna kokboken. 

Väldigt gott och prisvärt samt en god cappuccino som får avrunda besöket.

Efter tre dagar åkte vi alltså vidare till ön Koh Tarutao som också ligger i Adang-Rawi skärgård och är den största av sju öar dit också ön Koh Liepe ingår.

Koh Tarutao är 26,5 km lång och 11 km bred. Den högsta punkten ligger 2000m över havet och ön täcks till 60% av skog. 1975 förklarades Koh Tarutao som Thailands första Marina National Park. Parken är stängd från 19 maj till 19 november pga monsunen.

Det kändes skönt att efter ännu en gräslig speedboat trip inte mötas av souvenirer och discodunk. Vi betalade tvåhundra bath i inträde till parken och min vän hade förbokat en bungalow eller snarare ett hus. Nedanför huset låg stranden med hård vit packad sand och naturskön.

Vårt hus hade två ingångar och på andra sidan huset checkade ett mycket trevligt läkarpar som vi senare åt en oförglömlig middag med senare på kvällen.

Rummen var enkla, ingen A/C bara fläkt. Dusch med endast kallvatten och el från klockan åtta på morgon till nio på kvällen därefter ficklampa.

Det fanns inga affärer på Koh Tarutao utan allt fick man köpa i restaurangen som vatten och andra förnödenheter. Middagen var extremt billig och vi åt i något som mer liknade en ”outdoor canteen” men var mkt bra av vad jag kan minns.

Dagen efter så åkte vi ner till andra sidan ön på en stor röd lastbil för att besöka fängelseplatsen. Tillsammans med några tyska resenärer färdas vi genom ett kuperat landskap.

Banan, gummi och jackfruitodlingar fladdrar förbi där vi satt och duckade för alla bladverk och trädgrenar.

1937 planerade alltså den thailändska guvernören att ta farliga fångar från Bangkok till en avlägsen plats som var svår att ta sig ifrån.

Runt Koh Tarutao simmade på den tiden både sötvattenkrokodiler, valar och hajar så det passade bra att göra en straffkoloni eftersom ingen vågade fly av förklarliga skäl. 

Det första fängelset byggdes vid Talo Udang Bay och dit skickade man ett hundratal fångar och fängelset blev snabbt fullt. 

Så några år senare beslöt man att bygga ytterligare ett vid Talong Wao Bay. En tredjedel av alla intagna som deporterades dog på ön. Säkerligen de flesta av malaria men lika många dog av hunger eftersom de levde under minst sagt knappa förhållanden. 

Fångarna delades in i olika grupper och de politiska fångarna var de mest respekterade eftersom de var välutbildade. Om man lyckades överleva sin fängelsetid kunde många återvända till högt uppsatta poster inom regeringen. 

Under andra världskriget 1946 revolterade fångarna och blev pirater. Fångarna lade beslag på ris, socker, fisksås, lök och vitlök från lokalbefolkningen. 

Senare började man på allvar kapa större fartyg med andra varor i samarbete med fängelsets flygledare och fångar. Tillsammans kom de att bli fruktade pirater från Tarutao, ända tills den dag då brittiska styrkor anlände och drev bort dem. 

Det finns inte särskilt mycket kvar av fängelsekänsla mer än lite kokkärl och kättingar i ett fönsterlöst källarutrymme. Vi besökte också ett enkelt trähus på ungefär 50kvm som enligt guiden varit både sovplats och allrum. 

Men det var ändå tillräckligt spännande att tänka sig in i hur det hade varit att bo så långt bort. Vägen dit slingrade sig genom mangroveträsk och bakom varje krök förväntade jag mig att få se en kungskobra, pytonorm, mangrove-bambuvipera eller tre meter långa varaner – men icke. Kanske lika bra det och som ni vet så har vi dem på närmare håll här i Bangkok så det var nog ingen större förlust….

Koh Tarutao lär ha över hundra fågelarter bla. vitbukig havshörn, braminglada och revhäger. 1973 kunde Sea Gipsys och bönder flytta tillbaka till sin ö men efter att det blev National Park så kom man i konflikt och kvar blev bara ett tjugotal hushåll på ön.

När jag för nästan sju år sedan skulle göra mitt allra första uppdrag för en svensk resetidning i Thailand, ville de skicka mig till öarna Koh Liepe och Koh Tarutao som ligger i Satun Provinsen i Södra Thailand.

Jag läste i olika guider om att de var Thailands mest ormtäta Öar. Om det kom en varan, stor som en dinosaurie så var det ingen idé att springa för de löper ändå som leoparder – just ”play dead”.

Att kasta sig i vattnet var tydligen heller ingen briljant idé, enligt författaren i Lonely Planet – eftersom de både kan simma och äta samtidigt. Den gången blev vädret min smala lycka – det var storm som brukligt i Augusti och jag antar att även varanerna blåste bort och jag slapp.

Jag fick göra jobbet i Phuket istället!!

Några år senare åkte jag iallafall till den mytomspunna platsen tillsammans med en Thailändsk reseguide och vädret var perfekt. Först blev det ön Koh Liepe som också tillhör Tarutao National Park och ligger längst bort. Vi tog oss ner med egen bil till Pak Barra Pier men hade också kunnat åka minibuss eller vanlig buss. Det tog ca. 2 timmar från staden Trang.

I hamnen låg det många färgglada fiskebåtar med kulörta lyktor som alltid hänger i stagen. Man fiskar nattetid och rensar nät på dagarna eller ligger i en hängmatta på fördäck och sover.

Till Koh Liepe som blev vår första Ö kunde man åka med den stora färjan som hade fast tidtabell och tog ca.4-5 timmar. Idag finns det många fler möjligheter att välja på och numera kan man även åka direkt från ön Koh Lanta vilket man inte kunde då. Vi tog en speedboat som skulle ta 1,5 timmar med risk för att bli sjösjuka. Mot detta fanns utmärkta sjösjukepiller, finns på alla apotek. De kan tas 10 minuter innan avresa.

Skepparen var en tvärhand hög och körde båten med glimten i ögat som alltid dessa – Asiens italienare. Mao alldeles för fort, så att skrovet dunkade hårt mot vågorna. Svensk sjöpolis hade nog haft endel åsikter.

När vi svängde in mot Koh Liepe i bukten på Pattaya Beach uppenbarade sig en gnistrande vit sandstrand vid ett turkost vatten, det var fantastiskt. Man såg bara några enstaka resorter annars var det strand, himmel och hav som dominerade.

Vi fick hjälp med våra väskor av rask personal. Eftersom min vän då arbetade inom Thailändsk turistnäring och var där för att göra ett boende test, så fick vi extra bra service. Vår bungalow var trots detta ”step above camping”. Elektricitet fanns endast från 08.00-21.00 och därefter ficklampa, något som alltid ingår i utrustning vid ö-liv.

Det kändes väldigt långt ut i havsbandet och vi bodde verkligen mitt i naturen, långt från bankomatet och ingen 7-11 butiker.

Våra middagar intogs på stranden på Daya Resort och deras seafoodrestaurang. Och det är nog bland de bästa måltider jag någonsin har ätit i mitt liv. Dagens fiskfångst kunde man betrakta strax innan skymning och svärdfisken blev oftast ett enkelt val. Det var inte mycket popmusik utan havet fick fräsa i bakgrunden bäst det ville.

Jag har förstått att det nu lär finnas både Mexicanfood, REAL Italien pizza, shrimp tempura, cappuccino, pasta, mozzarella & pesto baguetter!!! Vart tog enkelheten vägen och varför måste man alltid vilja ha en pizza eller mexican food?

På dagarna gick vi över till andra sidan ön där båtbyggarna och de bofasta på ön höll till. Man gick på en sandig stig mellan höga vajande vassruggar. 

Där var stranden var inte alls lika fin där och vattnet blev brådjupt bara någon meter ut från stranden. Jag antar att man inte valt boplats för utsikten skull utan för att det var minst blåst just där under regnperioden. Annars åkte vi ut till Marinepark ochnågra av de tiotal öarna runtomkring. Vattnet var kristallklart och naturen orörd.

I naturreservatet kunde man hyra tält och slå upp det precis intill havet. Antar att det måste ha varit antiklimax för en sann naturmänniska. Under hela vår vistelse såg jag faktiskt varken ormar eller varaner på någon av öarna, så jag vet inte om beståndet var på utdöende. Nu traskade jag inte upp i bergen utan skor, så risken att möta en kobra kanske var minimal, men ändå. Även om dessa kräldjur inte tillhör ett av mina favoritdjur så tillhör de ändå naturen. Städar vi bort dem får man problem med annat.

Efter tre dagar på Koh Liepe så reste vi med ännu en speedboat till ön Koh Tarutao som hade Thailands mest ökända och fruktade fängelse fram till 1940.

Nu i helgen åkte jag ut och fotograferade gruppbilder. Vi beslöt oss för att använda den Antika staden/Ancient city som en värdig kuliss. 

Långt ifrån ett okänt utflyktsmål men väl värt ett besök. Det ligger en knapp timme från Bangkok i riktning mot Suvarnabhumi.

Man kan ta privat bil, taxi, minivan eller vanlig buss 511. Varmt, varmt är det men museét öppnar klockan 08:00 så det finns inget att skylla på – åk tidigt. 

Det är en stor vacker park på 320 hektar mark och är utformad som Thailand. Där kan man cykla, gå (på egen risk) eller åka runt i en A/C bil. 

Personligen så rekommenderar jag att göra detta i privat regi istället för att ha en hetsig guide i släptåg. 

Men så är jag allergisk mot organiserade turer vad det nu gäller förutom en guidad konstrunda på Nationalmuseum i Stockholm…..

Parken grundades av en rik Thailändsk man som ville samla och bevara Siamesiskt konsthantverk och kultur på en plats från olika tidspepoker. 

Dvaravati, Srivichai, Lopburi, Lanna, Lan Chang, Sukothai, U-tong, Ayutthaya, Thonburi, Rattanakosinperioden. 

I parken finns det några av de över hundra viktigaste monumenten i Thailand vissa rekonstruktioner existerar inte längre. Många byggnader representerar religiösa och kungliga platser från hela Thailand. 

Man får en uppfattning om kulturen, religionen, konst, seder och bruk hos de Thailändska folket från gryning fram tills nu och jag är imponerad. 

Man kan se hur en munk bor och hur en traditionell fruktmarknad på vattnet går till vid en thailändsk flytande by. Den lilla staden växer ständigt och förbättras. 

Tronhallen i Ayutthaya, tempel från Sukothai och Kungliga båtar även Grand Palace i Bangkok finns med. 

Om världen vore en teater, är den historiska staden därmed en scen som underlättar din fantasi av Kungadömet Siams förflutna dagar.