Café Matilda i Graefekiez, området känt som Berlins ”lilla Toscana”, serverar en av Kreuzbergs bästa frukostar. Deras fantastiska påläggstallrik får dig att sitta länge, länge. Tyskarna älskar att äta frukost och lägger stor vikt vid kvalitén på dagens viktigaste måltid. Kokta ägg, olika ostar och bayerska surdegsbröd, apfelschorle, kaffe, några skivor äpple och päron gör magen balanserad och mycket, mycket glad…

Cafe Matilda
Graefestr. 12
10967 Berlin, Kreuzberg
Tunnelbanestation Schönleinstrasse
+ 49(0)30 81797288

Foto: John Airaksinen

31/1-5/2 går ett av Berlins största events för musik och digital kultur av stapeln – den årliga Transmediale-festivalen! Detta är gulddagar för alla lövers av urban kultur, teknik, exprimentell konst och alla dess kombinationsmöjligheter. Det fullspäckade programmet ligger här.

—-

Hola alla Berro-läsare! Eftersom jag (likt förra året) befinner mig på varmare breddgrader så här i januari och februari får ni en liten hälsning från Rio de Janeiro. Vi kör en follow-up på förra årets första Buenos Aires-rapport. Fler lär följa. Till att börja med kan jag avslöja att vi ….

…HÄR I RIO JOBBAR VI MYCKET MED…

- konceptet ”rumpor”, ”väldigt hudnära kläder” samt ”mycket små bikinis” Yes då var det sagt det så vi kan gå vidare till andra saker!

- konceptet ”fyrdubbla kolhydratkällor”. Tänk en kycklingbit/köttbit/hamburgare. Tänk ”tillbehör”. Se framför dig ris, bönor, farofa (rostat maniokmjöl) och kanske lite extra pommes, potatismos eller några kokta potatisar. Allt tillsammans. På din tallrik.

- konceptet ”ta en bärsa till”. Och en till! Och en till faktiskt! Vadå jobba imorgon – du får du väl ta en kokosnötsjuice! Drick! Fan det här är ju skittrevligt! Ta en till! Har sällan träffat en sådant trevlig person som dig! Vi kör en runda! Nämen gud vi är ju soul mates du får absolut inte gå hem!

- konceptet ”öppna och trevliga människor”. Se ovan.

- konceptet ”t-shirts/armband/hattar/kepsar/badlakan som bedyrar din kärlek till Rio”. Detta är däremot inget mode som enbart klär rödbrända strandturister från Smygehuk och Düsseldorf. Nej nej. Brassarna själva älskar det, så även Rio-borna. INGEN ska kunna känna någon som helst tvekan om att du tycker att Rio är världen bästa stad. För det är det!

- konceptet ”fin utsikt”.

- konceptet ”hänga på stranden”. Här skulle man lätt kunna känna ”kommentarer är överflödiga” men kommentarer är mer än nödvändiga. De är livsviktiga. Att hänga på stranden är en hel vetenskap i Rio. Vilken strand ligger du på? Vilken posto? Vilket solskyddsfaktor använder du och hur ofta bör det smörjas? Hur många timmar i veckan har du lagt ned på din vaxning? Passar du på att kleta in hela kroppen i rosa blekmedel medan du ligger och chillar? Vilken är den bästa bikiniöverdelen som inte åker med i vågorna men samtidigt inte ger några solränder? Vilken tid är bäst för att dra på obligatoriska joggingrundan? Var njuter man bäst av solnedgången? Frågorna är oändliga. Svaren, de lär ta en livstid att få besvarade.

- konceptet ”att hata São Paulo”. São Paulo och dess ”paulistas” verkar stå för allt cariocas, Rio-borna, tycker är fett osoft. Typ jobba mycket, bry sig om karriären, gå hem i tid, lite ordning och reda, snobbism och olika slags advantgardiskiska kulturformer man inte kan utöva i badshort.

- konceptet ”grönska.” Tänk regnskog utanför ditt fönster. Tänk ”rätt fint”.

- konceptet ”ta en juice”. Tänk dig en hörnbar med alla världsgoda exotiska Amazonas-frukter som finns. Tänk dig en glad kille som pressar dem medan du pekar. Tänk att det kostar en tjuga. Tänk att denna juicebar finns i varenda gathörn. Fundera sen HUR ofta man kan blir juicesugen per dag. Upphöj det till pi och funta över hur många juice en brasse kan tänkas dricka under sin livstid.

- konceptet ”att skrika Vamos väldigt ofta.” Ja hehe det blir lätt försenat saker och ting. Lite i sista sekund så där… Bara att skrika ”Vamos” och heja på allt.

- konceptet ”festa”. Nej det är ingen fördom. Brassarna älskar att sjunga, dansa, ta en shot, snacka lite goja, flirta med en snyggis, dra på karneval samt i tid och otid skrika ”Caralho” och andra burdusa könsord så att det bullrar som en glad åska på baren. Tillknäppta göra sig icke besvär.

- konceptet ”vara lite otrogen” eller ”ha någon lite vid sidan”. Eller bara ta det säkra före det osäkra och gå till prostituerade. Det är lite upp till din brasilianska moral, ekonomiska standard, tycke och smak. Det är hur som helst är det inget som skapar några så där överdrivet upprörda rubriker.

- konceptet ”att ha städerska”. Är du medelklass och allt däröver över har du städerska. Så är det bara. Vad skulle annars alla fattiga kvinnor utan utbildning hålla på med? Hallå de är ju flera miljoner! De behöver ju också jobb!?! Eller, så långt tänker du faktiskt inte. Mest tänker du att du behöver mer tid att dricka bärsa, hänga på stranden, träffa dina kompis och tex. jobba. Samt att vill bevisa att du är medelklass och faktiskt har råd med din alldeles egna hushållerska.” (Är du nu inte medelklass kan hända att du jobbar skitmycket övertid för att faktiskt ha råd med en egen empregada. Man vill ju vara en i vinnargänget juh…)

- konceptet ”att låta de svarta bo i favelorna”. De svartaste i alla fall. Brassarna är ju överlag lite halvbruna men ju brunare och svartare de blir desto större är chansen att du bor i en favela. Att bo i en favela behöver nuföritden inte betyda att tre av dina söner dödas av knarkmaffia. Däremot att du fett mycket sämre chanser i livet, ingen bryr sig om din åsikt, du får städa en rik kvinnas hus för priset av en pommesmiddag, sälja din kropp till nån riking eller vägras sjukvård om nåt händer. Men du har fin utsikt över Rio iaf. Alltid nåt liksom.

- Andra nyckelord vi jobbar mycket här i Rio är Havaninas, grillat kött, skitkall öl, kombon surfshorts + svindyr (ful) märkes t-shirt, korruption (förlåt ”göra någon en tjänst”), konceptet skitvarmt, konceptet ”inte läsa böcker”, köra bussen i 120 km/timmen på gågatan, svindyr mobiltelefoni, kolla på telenovelas, käka middag med mamma, pappa, farmor, faster, farbror, barn- och barnbarn samt att göra det bästa av livet även när det är lite svårt (för det är det ju ibland), gillar läget, göra tummen upp…

Nu finns mitt långrep om Berlins konstscen upp på nätet! Det publicerades även starkt nedkortat i Metro nu i veckan men här kommer helheten! Hoppas det kan falla i smaken!

—

Berlin – lever, skapar, samlar konst

- Konsten i London är flashig och kommersiell. Den i Paris är dekorativ och fin i kanten. I Berlin är man avantgarde på riktigt och upptagen med de stora frågorna, säger den holländska konstnären Rachel de Joode i stöket i sin ateljé i Prenzlauer Berg, ett område som snabbt blev till bohemcentrum efter murens fall.

Det är nu över 20 år sedan muren revs och Europa, Tyskland och Berlin enades i en världsomvälvande eufori. Champagnen sprudlade, allt tycktes möjligt och frågetecken sköts på framtiden när berlinarna började hacka i den omväxlande gråa och med konst nedklottrade muren. Bara några månader senare fraktades 81 av 302 av dess vakttorn till Monte Carlo för det totala priset av 18 miljoner D-mark.

Händelsen är på många sätt symptomatisk för Berlin som konststad. Konsten har alltid varit ett sätt att göra uppror och att behandla själens alla oförståeliga rum. Samtidigt har människor, och platser som det guldglänsande Monte Carlo, alltid fascinerats och inspirerats av konstens historier och estetiska uttryck. Denna historiska relation ligger till grund för vad som i dag räknas som världens mest dynamiska konsthuvudstad med 175 museer, 500 gallerier, 180 000 kreativa människor och flest konstsamlare i hela Europa.

Efter murens fall var staden som många gånger tidigare i sin historia redo för något nytt och att lyfta sig ur askan. Ännu en gång blev konsten både dess medel och mål. Den inflytelserika galleristen Esther Schipper är en av dem som har varit med hela vägen. I början av 1980-talet öppnade hon sitt första galleri i Köln, en av världens då hetaste konstmetropoler. 1994 flyttade hon tillsammans med många andra verksamheten till Berlin.

– 1980-talet i Köln var fantastiskt men ibland saknades den riktigt internationella känslan. Där fanns pengar, samlare och en struktur. I Berlin rådde ett kreativt kaos och hyrorna var låga.

Mycket och billigt utrymme var konstscenens hela förutsättning. I början av 1990-talet var staden mycket nedgången. Invånare sökte lyckan i andra städer, oklara ägarförhållanden från det kollapsade DDR gjorde att byggnader och områden stod tomma vilket gav utrymme för upptäckande och lek. Kreativa från hela världen började strömma till. Billiga lägenheter, squattade hus och övergivna fabrikslokaler blev ateljéer, konstkollektiv, barer och eskapistiska nattklubbar. Allt det fasta var förflyktigat och kreativiteten kände inga gränser.

– En del verkar dock tro att konstinvasionen bara beror på de låga hyrorna, men det stämmer inte. Konstvärlden skulle aldrig kollektivt få för sig att flytta till Montpellier eller något annat trevligt ställe, skrattar Schipper. Låga hyror finns på många ställen men här vibrerar det av de stora frågorna. Här finns utrymme att utforska spänningarna både inom människan och i vår europeiska historia. Inte heller finns här någon institutionaliserad scen som i Paris eller London.

Samtidigt har Tyskland och Berlin en lång idétradition av att ta konst på stort allvar. Kulturlivet var historiskt både kronan på verket och den uppstudsiga nålen i ögat på den europeiska bjässen till nation. Redan på 1700-talet utgjorde konst, litteratur, musik och filosofi grundstenar i det tyska nationsbyggandet. Man såg med förfäran på franska revolutionens våldsexcesser och ansåg att människans frigörelse endast kunde uppnås genom att man tillägnade sig bildning, kultur och högre förnuft.

Konsten skulle både verka nationalitetsstärkande och agera motvikt till den ofta stelbenta och auktoritära tyska kejsarstaten fylld av aggressiv nationalism och militärdyrkan. Den skulle vara en estetisk tillflyktsort, ren från världen och politiken. Denna apolitiska syn fick dock sig en rejäl törn i och med andra världskriget då många stora kulturpersonligheter rättade sig in i leden i tredje riket. Efterkrigstiden både präglades och lärde av detta misstag. Konsten skulle nu inte längre vara ren från omvärlden utan ta ansvar och vända sig utåt. Den skulle nu ha en motståndets estetik, avslöja maktstrukturer och förändra samhället. Berlins samtida konstscen är ett sammansmältande av alla dessa strömningar även om den i dag inte är lika tungsint och samhällsomstörtande som förut. Snarare präglas den av ett ständigt experimenterande, av öppenhet och idelig ruljans på människor och idéer från alla världens hörn.

– Jag är 31 år och känner mig nästan gammal i konstscenen, säger de Joode. Det är väldigt ungt och dynamiskt. Det kan nästan bli överväldigande. Det händer saker hela tiden. Öppningar, nya konstnärer, nya gallerier, människor och projekt. Hela stadsdelar är präglade av inflyttade kreativa och ibland känns det som om hela staden vrider sig kring konsten. Samtidigt kan man verkligen fokusera här om man vill. Ingen kommer att sakna dig om du är borta några veckor eller månader. Det är en berusande men också melankolisk känsla att kunna vara anonym och försvinna i sin egen stad.

Trots de många fördelarna är det väldigt få konstnärer som faktiskt kan leva på sitt arbete. Många har ströjobb vid sidan om och konstsamlarna från staden är få, även om många kommer utifrån. Detta ligger till grund för bilden av staden som konstbubbla med alldeles för många konstnärer och allt för få köpare.

– Pengar är ganska sekundärt här, frihet skattas högre vilket borde vara världsunikt, skrattar de Joode.

Skrattet är dock dubbelbottnat för däri ryms även kritik.

– Ibland verkar det nästan vara fult att sätta ett pris på sin konst, även om man har lagt ner veckor eller månader av jobb.

Som en kommentar till detta, och som ett sätt att få ut konstsamlandet till en yngre publik, har hon och några vänner startat ett eget auktionshus, De Joode & Kamutzki. På berlinskt manér är det självklart halvillegalt samtidigt som de både driver det och tar sina roller på stort allvar.

– Vi har auktionsklubba, vita handskar och hela grejen. Det har varit flera köpare från stora gallerier men framför allt vill vi nå ut till folk som kanske i stället skulle ha köpt en ny Iphone.

I Berlin möts det etablerade och oetablerade i samma offentliga rum. Rörelsen och spänningen mellan gravallvar och humor, högt och lågt, platser och nationaliteter syns inte minst på galleriernas utbredning i staden. Här finns inte ett givet konstcentrum, i stället pågår en ständig rörelse. En del i denna är den kända svenska galleristen Claes Nordenhake som sedan år 2000 verkar
i staden. I det i övrigt ganska oglamourösa området mellan Kreuzberg och turisttäta Checkpoint Charlie hittade hade han efter mycket letande det perfekta tillhållet.

– Själva området var helt ointressant. Det vi var intresserade av var ljus, rymd och takhöjd, säger han och pekar på takhöjden på fyra meter.

Under åtta år byggdes det gamla varuhuset om för att passa ändamålet som modernt samtidsgalleri. Mitt i all grå betong residerar nu ett elegant gallerikvarter med tunga gallerinamn såsom Gebrüder Lehmann från Dresden, slovenska Galerija Gregor Podnar och Konrad Fischer från Düsseldorf. Att det västberlinska område där nu Nordenhake ligger skulle kunna bli ett pulserande konstkvarter tedde sig för några år sedan föga troligt. Förutom några klassiska gallerier i högborgerliga stadsdelarna Schöneberg och Charlottenburg var få intresserade av väst. Kreuzberg var stämplat med hela Västberlins historia som kulturellt centrum för alla Västtysklands oanpassningsbara ungdomar och kulturmänniskor. Det var osexigt, gjort och passé. Det var i de gamla östdelarna som ”det nya Berlin” hade fötts. Gamla östområden som Mitte och Prenzlauer Berg etablerade sig snabbt som stadens nya hippa centrum och området kring Auguststrasse och Linienstrasse blev konstens sprudlande huvudgator.

– Konstnärerna och gallerierna kommer alltid först, sedan följer de andra, säger Nordenhake.

Utvecklingen, ofta kallad gentrifiering, stämmer väl in på Mitte. Efter gallerierna kom designbutikerna, och sedan de chica lunch- och kaffeställena. För många gallerier blev det då dags att söka sig vidare. Många av de mest välrenommerade namnen har nu likt Nordenhake flyttat till området kring Checkpoint Charlie. Eller som i Esther Schippers fall, det nyuppseglade området Potsdamer Strasse.

– Vi tillbringade 16 år på Auguststrasse, säger Schipper. Det fanns inget mer att upptäcka. Allt var fastlagt, gallerierna trängdes och ingen yta fanns för utsvävningar. Utvecklingen avstannar och man känner sig trängd. Konst i framkant kan inte vara inträngd i ett hörn. Den kräver yta och ett visst kaos.

Relationen mellan stadens kreativa och stadsutvecklingen har också blivit sprängstoff de senaste åren. Allt eftersom hajpen har blivit större har priserna stigit, och folk är oroliga att staden kommer att mista sin särprägel. De ofta fattiga urberlinarna oroar sig över att hyrorna kommer att stiga och de inflyttade kreativa över att de billiga lokalerna och de inspirerande hårda kanterna ska försvinna. Konsten har gjort staden attraktiv för investerare och trots att det knappt finns några pengar för konstnärerna finns det desto mer i allt man kan sälja om den och kring den. Inte minst fastigheter och turistboende som har drivit upp priserna avsevärt i vissa områden. Stadens officiella slogan har länge varit ”Poor but sexy”, frågan är vad som nu kvarstår i sexighet om man inte längre är fattig?

Den inflyttade konstentreprenören Monica Salzar från USA är dock inte särskilt orolig över att Berlins särart som konstmetropol kommer att suddas ut.

– Berlin är inte New York hur mycket folk än älskar att göra den jämförelsen. Där värdesätts helt andra saker. Men självklart förändras staden. Den är alltid på väg att bli något nytt, men konsten har en oerhört stark ställning här. Vi får hoppas att politikerna inser det och inte säljer ut det.

Innan Salzar förverkligade drömmen om att arbeta inom konstvärlden jobbade hon på amerikanskt vis 80 timmar i veckan med att arrangera konferensresor för storföretag.

– Med min bakgrund är jag mer orolig över vad som kan komma att hända när den nya storflygplatsen är färdig än över om hyrorna går upp. Berlin är redan Europas konferensmecka och flygplatsen kommer att göra staden ännu attraktivare för konferensresor. Opersonliga hotellkedjor och storföretag kan om något slå ut småskalig och kreativ infrastruktur av den sort som finns här.

Att den bångstyriga staden skulle låta sig tuktas av konferensdeltagare låter måhända lika troligt som tidigare scenariot Berlinmurens fall gjorde. Vad som än händer kan man i alla fall vara säker på en sak. Att det på barrikaderna kommer att stå konstnärer redo att agitera och provocera med sin konst.

______

Intervjupersonernas bästa Berlintips

Claes Nordenhake, gallerist med galleri i Berlin och Stockholm

Konstnärer att hålla ögonen på

”Marjetica Potrč blev precis utsedd till en av världens tio viktigaste konstnärer av tidningen Newsweek. Hon jobbar mycket med det estetiska i spontanbyggen som till exempel favelor. Till vardags är hon professor på konsthögskolan i Hamburg. Bland svenska konstnärer är Ann Edholm, som vi precis ska ha en utställning med i Stockholm, fantastisk. Behållningen med Berlin är annars att din okända elektriker kan visa sig vara en fantastisk konstnär med framtiden framför sig.”

Gallerier i framkant

”KOW är ett spännande samtidsgalleri på Brunnenstrasse i Mitte. Konrad Fischer är en god vän, tillika ett av Berlins mest etablerade namn, med galleri både här och i Düsseldorf. Och skippa de stora statliga museerna! De är lata och sällan i framkant. Det är på gallerierna allt spännande händer.”

KOW
Brunnenstrasse 9, Mitte
www.kow-berlin.com

Konrad Fischer
Lindenstrasse 35, Kreuzberg
www.konradfischergalerie.de

—

Esther Schipper, en av Berlins tyngsta ­gallerister och konstpersonligheter

Alla gallerier på en helg

”För att samla upp den internationella konstscenen startade jag och några andra Gallery Weekend. Under en helg samarbetar ett urval av de största och bästa gallerierna kring att visa upp det bästa av Berlin. Enkelt, smidigt och med ett tydligt urval i en annars spretig konststad.”

Glamourös konstdoldis

”AA Bronson var en av tre konstnärer i det legendariska kollektivet A General Idea, som var verksamma mellan 1969 och 1994. Tyvärr dog de två andra i aids men AA Bronson jobbar vidare i deras anda. Det är på samma gång glamouröst, queer och politiskt.”

—

Rachel de Joode, konstnär och auktionshusinnehavare

Spännande konstkluster

”Osram Höfe i Wedding med Maz Hetzler i spetsen är så Berlin det bara kan bli. Fantastisk byggnad med gallerier, konstnärer, fester och ateljéer i en enda röra. Inte alla utställningar är bra med det måste ses, om inte annat så för upplevelsen.”

Osram Höfe/Max Hetzler
Oudenarder Strasse 16–20, Wedding
www.maxhetzler.com

Barer för konstfestande

”Kim Bar är inofficiell träffpunkt för konstnärer och kreativa. Varje torsdag bjuds en konstnär in som värd för kvällen och det är ofta performance och filmvisningar. Baren Times i Neukölln är mycket edgy, hippt och internationellt. Ofta vernissageefterfester och efterefterfester.”

Kim Bar
Brunnenstrasse 10, Mitte
www.kim-in-berlin.com

Times Bar
Hermannstrasse 16, Neukölln
www.t1mes.de

Bästa konstbokhandeln

”Motto Book Store är en fantastisk liten butik för roliga och speciella konstböcker i Kreuzberg.”

Motto Berlin
Skalitzer Strasse 68, Kreuzberg
www.mottodistribution.com

—-

Monica Salzar, driver konstportalen Berlin Art Link och arrangerar konstresor för branschfolk, konnässörer och företag

Magasin att hålla koll på

”Eftersom det rör så mycket på sig i konstvärlden är det bra att hålla koll både genom magasin och på nätet. Kunst Magazin är bäst på tyska och Frieze Magazine på engelska. Art Facts rankar konstnärer efter hur mycket de säljer och Art Slant har bra stadsguider. Vi på Berlin Art Link har bäst koll på vad som händer i Berlin.”

www.kunst-magazin.de
www.artfacts.net
www.frieze.com/magazine
www.artslant.com
www.berlinartlink.com

Dynamiska gallerier

”Peres Projects är två gallerier som drivs av en utflippad kille från Los Angeles. Här finns den galnaste konsten, de roligaste vernissagerna och det mest passionerade kringhängande posset. Leap är ett spännande och snyggt galleri som rör sig experimentellt i gränslandet mellan konst och teknik. HBC är en chic brasiliansk restaurang, en klubb, en bar och ett art space samtidigt. Här råder en mycken öppen atmosfär och visas mycket saker typiska för Berlin. Bland de mer traditionstyngda moderna gallerierna är VeneKlasen/Werner med fokus på internationellt kända mästare ett bra tips.”

Peres Projects
Schlesische Strasse 26, Kreuzberg
www.peresprojects.com

Leap
Karl-Liebknecht-Strasse 13, Mitte
www.leapknecht.de

HBC
Karl-Liebknecht-Strasse 9, Mitte
www.hbc-berlin.de

VeneKlasen/Werner
Rudi-Dutschke-Strasse 26, Kreuzberg
www.vwberlin.com

Här finns som vanligt massa länkar till mode-om-sig-och-kring-sig, öppningar, fester, pop up stores även för dem utan pressackriditering…

Bilden är från Kaviar Gauche, ett av staden lyxigaste och mest ”oberlinska” märken. Deras chica flagshipe store kan man kolla in på adressen:

Kaviar Gauche
Linienstr. 44
10119 Berlin

Mitte

Adlon är Berlins absolut mest mytomspunna och mesta lyxhotel. Det förra århundradets portalfigurer som inte bott här borde med lätthet kunna räknas på en hand. Samtidigt som man bevarar hotellts historiska flair exprimenterar man desto mer i sina kök. På svala Uma leker man med lätthet ihop fantastiska menyer med kobebiffar, laxmisos och hallonmacaroner. Prova köttet från deras 400-gradiga robata grill eller varför inte omakase-menyn med åtta till tolv japanska smårätter? Den som gillar fantasirikt, sofistikerat och internationellt lär inte bli besviken.

Uma
Behrenstraße 72
10117 Berlin, Mitte
0049 (0)30 301117324

Bor alltså PÅ denna gata i ett av de vita husen = man kunde så att säga ”ha det sämre.”

Stora konstevents att planera Berlin-besöket 2012 efter redan nu!

Gallery Weekend
27:e – 29:e april. Internationella samlare och konstkonnässörer har fullspäckat schema när de 44 tyngsta gallerierna visar sitt mesta och bästa, har vernissager och fester.
gallery-weekend-berlin.de

7th Berlin Biennale for contemporary Art
27:e april -1:a juli. Högt, lågt, ungt och brett på Berlins egna konstbiennale.
berlinbiennale.de

48 Stunden Neukölln
15 – 17 Juni (Obs ändrat datum!). Stadens ruffigaste konstdistrikt öppnar upp dörrarna till sina ateljéer och gallerier. Konst, vin, öl och kosmopolitiska happenings överallt.
48-stunden-neukoelln.de

… och två med ännu inte helt klara datum på…

ABC Art Fair
September. Efter nedläggandet av Art Forum numer den största kontsmässan i staden.
artberlincontemporary.com

Preview Emerging Art Fair
September. Ny mässa som tar pulsen på den unga konstscenen.
previewberlin.de

Kort grej bara! Ibland får jag mycket specifika Berlin-frågor som gäller saker kort inpå. Eftersom bloggen bara är en av hundra grejer jag gör och jag således inte ”jobbar heltid med” kan det hända att jag inte hinner/har tid att svara på dem. Jag hoppas att ni har förståelse och att bloggen ändå kan komma till nytta på andra sätt!

Bezta helz från Rio de Janeiro!

Nu är det januari och olika konjukturinstitut alarmerar att folk är fattiga som kyrkråttor efter att ha köpt ipads, presentboxar med parfymer, Linas-matkassar, nyårsblåsor och glitterbubbel i ett par veckor. Jag är däremot skitrik (ehrm) efter att inte köpt en enda present till nån (inte heller fått nån men det är en annan femma).

Med en spargris fylld med femcentare drar jag därför till Brasilien på reportageresa. Januari och februari är nämligen INTE min melodi. Inte i Berlin, inte någon annanstans där det är kallt. Jag är i djupt samförstånd med varenda Thailands-resenär i Stockholm/Torneträsk/Arboga om att man under dessa hemska månader behöver en miljard kramar psykisk stöd, depressionshämmande ljuslampor, eskapism och allt kul i världen.

För den som befinner sig i Berlin är det tack och lov rikt på billiga men roliga nöjen att liva upp med. Tex kan man äta en riktigt chilistinn middag på koreanska Arirang i Wedding. Stället är något av ett geheimtipp för riktiga Asian-lovers. Restaurangen har absolut inget att göra med Buddha Bar eller något annat stylish. Desto mer med plastdraperier, oklara grisdelar och sojapreotein, neonupplysta källarrum och jäääävligt starka grytor.

Glöm hispternas alla Iphones på Kimchi Princess – här är man koreanska Samsung och LG trogna! Ordet ”genuint” får här en ny innebörd. Smuts i hörnen, mobilkonst på väggarna, enorma portioner, jättebilligt och skitkul! Fd Seoul-borna Elin och Tor ger maten stor tummen upp medan faktiskt koreanska Jennifer blev sur för att det inte var färska skaldjur och att servicen var ”nordkoreansk”. Hon blev desto gladare när hon insåg att även priset var det. En brakmiddag kan gå på så lite som en 15 euro!

Airang
Seestraße 106, Wedding
13353 Berlin
0049 (0)30 45021248

Yo hörrni!

Hoppas ni har haft en fin jul utan alltför mycket Norén-dramer vid julbordet, gråtiga hemvändarkvällar eller fel julklappar, väder eller vind. Här närmar sig Silvester aka nyårsafton aka årets jobbigaste högtid. Jag har aldrig varit ett stort fan av högtider överhuvudtaget och får lätt panikångest över alla kollektiva förväntningar och framkrypande prestationsångest och lycklighetshets. Jag hatar pressen att ”nu jääävlar ska vi ha roligt” och lägger mig helst under en gråmossig sten tills allt är över.

I Europas partycapital samlas nu cirka en miljard människor som önskar den mest maximalistiska oförglömliga nyårsaftonen evah. Tack och lov vet Berlin självklart om sin dragningskraft och rättar sig ogärna in i tidsinställda festregler. Många är de berlinare som skiter i exakt NÄR det blir nytt år. I sann söndag-är-lördag-anda går man istället ut den första eller tom andra januari när den värsta yran är över och allt är lite mer avspänt. Alla klubbar med självaktning har därför uppe flera dagar i sträck (med någon eventuell paus att städa de mest stökiga hörnen).

Nyårsfester är det fullt av överallt så klart. De flesta utländska besökare riktar in sig på Berghain vilket självklart är en upplevelse. Dock brukar stämningen (för en som tillbringat typ varannan helg i fyra år på stället) vara lite ”smålam” just på nyårsnatten. Lite för mycket turister gör att den ”riktiga” Berghain-stämningen försvinner. Fortfarande bra men bättre dagen efter och dagen efter det…

HBC som jag skrev om häromsisten brukar även ha mycket bra nyårsfester med mer chic-dekadent stämnning för den som gillar internationell boho glamour. Även Cookies är mycket bra för den som vill svida upp sig och champagnabubbla rent allmänt. Renate och Kater Holzig‘s maratonfester är inte lika städat flippade och för det mesta too much på ett bra sätt.

Einen guten Rutsch ins neue Jahr och keep out of Kreuzberg och Neukölln om ni inte vill bli dödad av smällhav!

Ses nästa år!

Ibland pimpar jag runt i Sydtyskland som vilken reseskribent som helst…

HBC har jag skrivit om förut på bloggen under titeln ”I’m like a performance artist, graphic designer, stylist what ever”. Dit ska man absolut gå om man vill ha den internationella Börlin-känslan. Ikväll har lifestyle-bloggen I heart Berlin lite releasepartty för samarbetsprojekt med loop-konst. På plats kommer även min homeboy Tor Rauden Källstigen vara med sin Loopcam för att erbjuda folk att göra egna alster. Det blir kewl!

I heart Berlin är också ett ovärderligt bloggtips för den som vill hålla sig uppdaterad på olika slags hipsterevents! De har bla en engelskspråkig veckoguide där de samlar veckans bästa fester och liknande. Tips för den som är ny i stan eller på partyweekend alltså!

HBC
Karl Liekknechtstrasse 9
101 78 Berlin

Sa jag inte att allt kan hända på julmarknaderna i Berlin?

Läs mer här.

Fredag = Roses.
Baren där allt händer (vare sig du vill det eller ej) = helkaos som alltid. Roligt förutom att någon stal min jacka och men sånt i livet så vi tog ett par glas sekt till och åkte taxi hem utan kläder.

Roses
Oranienstraße 187
10999 Berlin, Germany

Lördag = Hotspot.
Västberlinsk finkines där en glad kille kommit på en magisk formel i hur man kombinerar kinesisk mat med vin (rätt svår annars). God mat men slår fortfarande inte Tianfu i pris.

Hotspot
Eisenzahnstraße 66
10709 Berlin, Germany
004+ (0) 30 8900-6878

Söndag = Stattbad Wedding.
Vår kompis Evan Baggs spelade i det gamla nedlagda badhuset så ja kommentarer lite överflödiga.

Stattbad Wedding
Gerichtstr 65
13347 Berlin, Germany
0049 (0) 30 86383155

En av stans bästa österrikiska restauranger är utan tvekan Jolesch i Kreuzberg. Här serveras wienerschnitzel, rustikt kokkött, petersilienkartoffel, gås, kaiserschmarrn och apfelstrudel för hela slanten. Till det några glas friskt grüner veltliner och man rullar joddlande ut ur lokalen. Menyn är liten och istället satsar man på klassiker och säsongsmenyer, sparris, gås und so weiter. Bra val för familjemiddag eller vintrig comfort food. Litet aber bara: sista gången jag var där var på en fullsmockad fredagskväll och det var väldigt hög ljudnivå inne i stora salen (detta kommer alltså från en person som flydde Sverige för att jag blev gravt deprimerad av att aldrig höra folk väsnas i trapphuset). Om man funtar på att äta på Jolesh under rush hour ska man nog se till att boka bord inne vid baren där det desto lugnare.

Jolesch
Muskauer Straße 1
10997 Berlin, Kreuzberg
0049(0)30 6123-581

I området kring shoppingtäta Weinmeisterstrasse är det relativt glest på mysiga caféer. Det är mest Starbucks, dyra paniniställen och flashiga bio-bäckereis. Ett undantag är Café Cinema som ligger lite inträngt bland alla H&M, MAC och Hugo Boss. Det är ett café som känns som ett café. Ett ställe som man får sitta länge och suga på sin kaffe, prata och skippa shoppinghetsen utanför. In på gården finns en fin biograf där man visar film med engelsk text dvs utan den HORRIBLA vanliga tyska dubbningnen. Besökstips för cineaster alltså.

Café Cinema
Rosenthaler Straße 39
10178 Berlin, Mitte

För urban loverz, folk intresserade av stadsutveckling, förfall och pånyttfödelse, kultur, tuff storstadsmusik und so weiter; HÄR‘ finns mycket intressant material om relationen mellan Berlin och Detroit.

Lite så här:

”Detroit and Berlin are iconic cities; symbols of cultural and economic domination, as well as of collapse, and (potential) rebirth. Detroit and Berlin have ideological similarities that go far beyond industrial power. As beacons of culture, Detroit and Berlin have both been on the cutting edge of arts activities. Berlin is a crossroads of European film, art, music and food; Detroit is a center of African-American culture, with global credibility in jazz, techno, and emerging cultural expressions.

The Detroit – Berlin Connection looks at the futures of these two great cities and looks at the measures being used to reinvent industrial cities for the 21st century. Scroll down to find stories, slideshows, videos and more. ”

Tyska julmarknader skriver jag traditionselingt om här på bloggen varje år. Det är ett totalt megamåste för alla Berlin-besök i december.

Liten check lista what to do:

- drick tysk glögg aka glühwein
- drick ännu mer glühwein med schnapps i (du kommer behöva det)
- trängs med barn, tjocka, pensionärer, ungdomsgäng, julhysteriska heteropar, gladsnälla, hundar och tyska Günther-mustascher
- ät en 1,5 meter lång rostbratwurst ihopvikt i ett bröd
- åk valfri glittrig karusell
- bråka med några jiddriga småbarn som skriker i mobiltelefonen alternativt mobbar annat småbarn
- få svettvallningar och sötklibbig hicka
- köp valfri lång lakritsstång
- lyssna på last christmas 3475674564 gånger
- köp handmålade julgranskulor, julgranstomtar och julgransfåglar (de är fett fina och alla svärföräldrar kommer älska dig forevah and evah!)
- käka lite brända mandlar, schnitzlar, bouletten, kanderade äpplen och fikon
- ta en skridskotur på romantisk isad skridskobana
- pussa på nåns kalla läppar
- frys om fötterna
- ta en schnapps
- upprepa allt några gånger tills du absolut inte vill ha jul mer än någon gång långt in i nästa år

VAR? Torget Gendarmenmarkt för stil och klass, vid Alexandetplatz för trash och snurr, Kürfurstendamm för Västtysk shoppingstyle.