Men gud hörrni. Har varit lite torka här pÃ¥ senaste. Var sÃ¥ mycketlitet annat. Har skrivit noveller som heter saker som ”Water Soap Flash Alarm” och ”Jag är din fru nu.” Varit pÃ¥ föreläsning med Judith Butler och haft seminarier pÃ¥ Jelinek och Böll. FÃ¥tt jobb för världens största trendreseach-byrÃ¥ och pratat Kirkegaard pÃ¥ balkongen. Handlat, bäddat sängen, skjutit upp tvÃ¥ uppsatser, varit allergiskt, detoxat tio Ã¥rs rökhud, plockat upp saker frÃ¥n golvet, telefonerat med hemlandet och Ã¥terknutit saknade hej-dÃ¥-kontakter. Och kollat pÃ¥ Vickan-bröllopet! Jag har kollat pÃ¥ Vickan-bröllopet!

Min herre vad spännande det var! Tyska tv-kanalen ZDF sände sex timmar live och jag satt betongstjärtat fascinerad framför den rafflande crash coursen i tyskarnas Sverige-bild. Svenskarna är sÃ¥ vackra! Och Daniel grÃ¥ter! Mer än Viktoria! SÃ¥ rent pÃ¥ gatorna! Och allt är sÃ¥ avspänt! Viktoria ler! Kungahhuset är sÃ¥ kostnadseffektivt – de har i budget vad en en normal tysk bank lägger pÃ¥ salta pinnar per Ã¥r! Carl Philip ist der Orlando Bloom Skandinaviens! Viktoria vill inte ha presenter och skänker tÃ¥rtor till Ã¥lderdomshemmen! Viktoria fÃ¥r ett plommonträd av Daniel föräldrar! Ibland rör de sig ute pÃ¥ gatorna som vanliga människor! Allt är sÃ¥ avspänt! Alla är sÃ¥ vackra! Allt är sÃ¥ rent!

Ah ni fattar. Helt klart årets tv-höjdpunkt. Funderar nu på att slänga mig in i VM-yran. Eller är det OS? Vette katten men man vet att det är någe fotbolls-tjohej när varenda liten bar är proppas full, förbjudna polska smuggelsmällare slängs på gatorna så fort Tyskland är nära målburen och min lokala församling dånade igång kyrkklockarna 22.2o när Tyskland besegrade Australien.

Fotboll är en väldigt kollektiv upplevelse här. Det kan man väl tänka sig att det är överallt men jag skulle säga att det här är något av en offentlig terapiform för den tungmolande tyska skulden.

När jag kom hit för två år sedan blev jag som svensk och enbart uppvuxen med att höra tyska språket skrikas av stålögda nazister på tv lite beklämd över allt tyskt flaggviftande. Nu tycker jag att det är fint på något vis (i alla fall när det görs i multikulti-Berlin, det hade säkerligen kännts annorlunda i någon CSU-stinn by i Bayern)

Tyskland är verkligen det land i Europa som i störst utsräckning gjort upp med sitt förflutna. Allt medan länder som Sverige gömmer Hitler-hyllningar frÃ¥n konungar och svamlar om ”neutralitet”, Österrike vrider om dokumentskÃ¥psnycklar till tonerna av weinermarscher och mysupplysta och liberala länder som Holland sällan ställer sig frÃ¥gan hur det kom sig att judeutrotningen gick sÃ¥ oerhört effektivt just där – dÃ¥, dÃ¥ har Tyskland kikat under varenda mosslav efter svar pÃ¥ hur, var och varför.

I alla fall i det offentliga. I det privata präglas inte sällan familjerelationer fortfarande av betungande familjehemligheter. Eller hemligheter. Som min kompis uttryckte det. ”Jag har ingen bra relation med min pappa, för att han i sin tur hade aldrig nÃ¥gon bra relation med sin, sÃ¥ det finns inget att prata om. Som tysk utgÃ¥r man alltid ifrÃ¥n att farfar skjöt judar vid vägkanter och vÃ¥ldtog kvinnor i Polen.”

I antagandet är gränserna mellan det kollektiva och det privata utsuddade och man skäms å hela världshistoriens vägnar över Tyskland och att vara tysk.

Att kollektivt och privat ägna så mycket tid och energi åt att grubbla över kriget, familjen och staten gör inte bara tyskarna till ett ofta väldigt intelligent och icke-naivt folk, det gör dem väldigt, väldigt allvarliga. Att då i en liten stund av fotbollsglädje få se dem vifta med sin flagga och känna stolthet över Europas onaivaste och mest genomanalyserade land, ja det är fint.

För nej Franciska och Johannes 19-år gamla har lika lite ansvar för Förintelsen som man som normalsvensk har för folkmordet i Darfur eller de etniska rensningarna på Balkan. De, till skillnad från oss har bara ägnat en stor del av sin ungdom åt att inse att då man är man människa skulle det lika gärna kunna vara jag.