Saker argentinarna bara inte kan få nog av:

- Ost. Ost. Sa jag ost? Man hade ju förstått att de skulle vara förtjusta i kött men ostchocken var något mer oväntad. Tre veckors heltidsobservationer avslöjar ett folk som tycks rata den mesta i matväg utan ett åtminstone halvdecimter tjockt ostlock. Mest imponerande hittils var San Telmo-pizzan med ett ostlager dubbelt så tjockt som botten, extra påsprinklad parmesan samt ett enormt ungsbakat ostflarn nonchalant on top.

- Biff. Kommentarer överflödiga. Att vara vegetarian lär vara klassat som någon svårartad psykisk sjukdom.

- Fantastiska läderskor. Äter varje invånare cirkum 2,5 kilo rött kött om dagen så får man antagligen en del restprodukter över.

- Shopping. Har en portenjo en peso spenderar man gärna två. Har aldrig i mitt liv varit med om så bra shopping som här! Chocken blir extra stor när man kommer direkt från Berlin aka här-shoppar-vi-kläder-någonstans-i-nivå-med-Burkina-Faso.

- Blommigt, rosa, leopardmönstrat, botox, megalångt hår, 15-centimeters klackar, 4-åringar i minibikinis och vackra, vackra amazonkvinnor.

- Att tuta/vissla/skrika efter allt ovanstående.

- Pikétröjor och välstrukna skjortor. Killar är killar och tjejer är tjejer. Några invändningar? Nej precis.

- Maté. Att beställa en maté på ett café är närapå omöjligt trots att folk dricker flera liter om dagen. Likt kineserna med sitt gröna té har man ständigt, alltid och jämt med sig egen termos. Man sitter gärna med kompisarna i något gathörn med medhavt specialdesignat matéglas med metallsugrör, tittar på folk och chillar.

- Att ta siesta. Man är väl inte så dum i huvudet att man jobbar hela dagen??? Osoft ju.

- Pizza, pasta, sandwich och papas fritas. De italienska och spanska rötterna hos stora delar av befolkningen gör sig ständigt påminda.

- Tango. Inte alls någon turistig uppvisningsgrej eller något uttråkade par börjar med för att pigga upp lite i förhållandet. Det är livsstil, levande kulturarv och en integrerad del i livsstilen för många argentinare.

- Okryddad mat. Inte ens saltet smakar salt mer än i femdubbla doser. Köper man ”chili” i affären får man något uttorkat parprikapulver man måste ha i halva påsen av. Argentinarna tycks vara paniskt rädda för ”stark” mat.

- Att inte prata engelska. Onödigt ju. Spanska är ett världsspråk!

- Att 01.33 ta alla fyra stojande och uppspelta ungar i ålderspannet två till sju och dra ut på stan.

- Fejk Ray-Bans, supergott vin, att slå in allt i jättemycket plast, olika slags små kex, pool på taket, korruption, anarkism, supersmå bikinitrosor, supersnygga killar och allt annat jag glömt.

Sammanfattning: Muy Bien.