Solen sken och jag och Micke Rickfors (som min vän Erik fick heta efter att ha uppenbarat sig i kavaj, solglajjor, jeans, stabil österlensk cykel och en bok under armen) bestämde oss för att lämna Turkiets näst största stad för en utflykt till det forna DDR. Vi cyklade längst med Karl Marx Allé vilken var DDR:s forna paradgata, även då den tidigare gick under det något mer osympatiska namnet Stalinallé.

Hela nationen var involverade i byggandet av den pampiga gatan som skulle bringa hopp och i framtidstro i den annars grå socialistiska nationen. I de tunga husen bodde politrucker och nere på gatan kunde människorna äta glass och spatsera invid Marx-byster.

Boulevarden är väldigt välbevarad och ett av mina Berlin-måsten för besökare. Ibland kan arkitektur säga mer än ord. I detta fall om fallna utopier, Europas och hela västerlandets moderna historia.

Hyr gärna cykel för att fÃ¥ till det dynamiska blÃ¥s i hÃ¥ret som staten och gatan själv saknar. Gatan är väldigt, väldigt lÃ¥ng som sig bör – vad var det annars tänkt att alla första maj tÃ¥g skulle fÃ¥ plats?Vi körde hÃ¥rt pÃ¥ det socialistiska temat och käkade lite vietnamesiskt. Monumental arkitektur som fÃ¥r människan att känna sig liten och överflödig speglar sina politiska idéer.PÃ¥ gatan finns mÃ¥nga fina välbevarade skyltar. Här biografen Kosmos… Fortfarande finns knappt nÃ¥gra kedjor eller liknanade. Här kötthandeln. Den här posen lärde jag mig pÃ¥ Röda Torget i Moskva.