Har fortfarande lite skrivkramp och tycker att allt känns väldigt futtigt att skriva om alltmedan Sverige tar efter Europa på de sämsta tänkbara sätt. Åtminstone på Facebook verkar det dock som att detta valet, som jag i mitt senaste inlägg önskade, blev något av ett uppvaknande för Sverige. Man inser att man måste stå upp för vad man har när man håller på att förlora det. Aldrig har jag sett så mycket utrop om att ”nu går jag in i politiken”, och det från människor som vanligtvis mest lajkar modelabels och postar utelivsbilder eller roliga Youtube-klipp. Hoppas verkligen engagemanget håller i sig, men jag är hoppfull. Det finns inget som inte pekar på att detta årtionde blir ett decennium där värderingar och politik snarare än coola I-phone appar, märkesväskor och surdegsbröd är vad som kommer skänka människor mening i livet. Det ena behöver ju inte utesluta det andra men en enbart bekväm ekologisk-mjölk-livsstilspolitik banar som vi alla nu sett vägen för icke-demokratiska krafter.

Här kan vi ju som alltid lära av Berlins historia och jag tänkte därför tipsa om ett besök på koncentrationslägret Sachsenhausen. Det verkar gå ganska många besökare omärkt förbi att det finns ett sådant staden S-bahnlinje, men så är fallet och det är defenitivt värt ett besök.

Koncentrationslägret har en även i Tysklands mått mätt tvistad och intressant historia. Direkt vid nazisternas övertagande internerade man här Weimarrepublikens alla fackföreningsmänniskor, kommunister, socialdemokrater, konstnärer och författare för ”omskolning” genom frisk luft och hårt ”arbete.” Efter krigsutbrottet fylldes lägren allt eftersom på med kriminella, homosexuella och allt fler judar och romer. Även krigsfångar och motståndsmän från hela Europa hölls inspärrade och tiotusentals fångar dog och mördades.

Vid krigsslutet stormade ryssarna in över staden och befriade lägret och som många andra gånger tog nu Tysklands historia en extrem vändning. Ryssarna tog över lägret i nästan helt fullvärdigt bruk med den lilla skillnaden att det nu var misstänkta nazister och krigsförbrytare i barackerna. Efter att ännu en gång tömts med tusentals döda som konsekvens, användes det senare av DDR för militära övningar.

Efter Tysklands delande förföll allt som oftast lägren tills man i DDR i en politisk kompanj gjorde minnesmärken av dem. Minnesmärkena var inte sällan en politisk positionering gentemot Västtyskland och man lade ofta fokus på de kommunistiska och socialistiska motståndare som varit internerade (ofta med ett förtigande av ideologisk antisemitism). Allt för att rentvå sin egna historiska skuld och indjupa hopp och en moralisk ryggrad i den nya tyska kommuniststaten. I Västtyskland gick ofta gamla nazister direkt från skrivbordsmördar-byråkratin i den västtyska politiken och ekonomin. Att rusta upp några koncentrationsläger var det inte frågan om. I DDR användes samtidigt minnesmärken som Sachenhausen som kulisser för stora utbildningskampanjer och massmöten där DDR-medborgarna firade sitt eget land och sitt motståndsförflutna genom att lära sig om vad föregångaren till den ”Vässtyska fascistiska staten” ställt till med i det förflutna.

DDR propagandiska utställning ”Museum des antifaschistischen Freiheitskampfes der europäischen Völker” finns idag att beskåda mer eller mindre intakt på Sachenhausen vilket ger en extra intressant historisk dimension på lägret.

Gedenkstätte und Museum Sachsenhausen
Straße der Nationen 22
D-16515 Oranienburg
Tel. +49-(03301-200-0