Om ni som jag gillar att dricka kaffe, kolla på lite folk, solglasögonflirta med någon snygg, ta ett glas vin samtidigt som ni lystrar till lite fransk-engelsk-arabisk-tyska; då skulle jag rekommendera en solig eftermiddag kring Grafestrasse.

Tänk er en kulturell medelklass-amerikans dröm om Europa. Lite gamla fina hus, lite lummiga träd, lite trattorior med lite morgontidningsläsare uppblandat med wifi-frilansare HELT utan en cafékedja sÃ¥ lÃ¥ngt ögat nÃ¥r. Lägg till lite softa gatumusikanter, nÃ¥gra dröser lattefamiljer, kortspelande turkiska män, ekologiska vinkällare et voilá sÃ¥ ni har Graefekiez i ett nötskal! OmrÃ¥det som ocksÃ¥ kallas ”Little Tuscany” är sÃ¥ sommarsoft att man fÃ¥r dÃ¥ndimpen.

Just den totala Europa-porren var också anledningen till att jag vid den här tidpunkten förra året tog mitt pick och pack och flyttade därifrån. Orkade helt enkelt inte höra mer argentinska gitarrer och mysiga jazzbarers nattsorl. (Eller okej bodde i världen skevaste kollektiv med några städmaniska tyskar, men låt mig odla den lite undflyende been-there-done-that-positionen i detta inlägg.)

Hur som – klart man vill ha lite Europa-porr pÃ¥ semestern! Ta därför tunnelbanan till Schönleinstrasse och strosa ohne stress Greafekiez runt. Prova stadens eventuellt bästa falafel pÃ¥ sudanesiska Mo’s, en sötklibbig pekinganka pÃ¥ Tangs Kantine eller hämta upp en av Berlins kanske mest sönderkramade pizzor pÃ¥ Il Casolare. För sann ung-pÃ¥-kontinenten-känsla plockar man upp en spätkauf-öl eller en flaska bubbel, sätter sig pÃ¥ Admiralsbrücke och bara hängsoftar med alla vinlulliga spanjacker pÃ¥ bron. Viva Europa hörrni!