Jag är på jobbäventyr i Kiruna. Det är minus 40 grader kallt, allting glittrar och tar man av sig vanten i mer än fem sekunder gör det ont. Hoppas hinna med lite norrsken, bastubad och längdskidåkning. Sverige när det är som bäst!

Jag satt och jobbade och när magen började kurra så tänkte jag: idag ska jag bjuda mig själv på lunch. Så tog jag på mig jackan och gick ner till torget runt hörnet. Av ren vana gick jag in på ett av mina två stammis-ställen, men stopp där, tänkte jag. Idag ska jag överraska. Så jag gick till Les Délices de Meknes. Åt en otippad lunch-etta här. Javisst rakt in på topplistan gick Meknes Tajine. Det var stört gott! Och kaffet var helt underbart. Ja, och så har de små honungsbakelser också!

Les Délices de Meknes, Parvis de Saint Gilles 10, 1060 Saint Gilles

Det finns ett ställe som heter Underlandet. Där kan man äta sig tjock på bullar, tårtbitar och bagels! Au Pays des Merveilles har massor (för att inte säga ett oändligt utbud) av olika jäättegoda bagels som man kan ta med i en liten papperspåse till vilket skönt ställe som helst. Alltså det kan vara allt från en liten trappa någonstans till kompisens mjuka soffa. En favorit är skogssvamp, tryffelolja, chèvre, potatis (!) bacon och ruccola. Sjukt gott.

Au Pays des Merveilles 

Av Jean Volders 42, 1060 Saint Gilles

Rue de Flandres 92, 1000 Bruxelles

Idag flydde jag regnet en stund och dök in i en seriebod. Som att kliva ur en värld in i en annan. Ovanför huvudet svävade Star Trek-skeppet Enterprise. Antalet personer som jobbade/ölade/hängde i affären var ungefär 1000% fler än antalet kunder och precis överallt stod lådor och hyllor med serier och alla möjliga plastgubbar. Bryssel är fullt av små serie-affärer. Jag brukar gå in och smyga omkring bland Spirou-, Tintin- och Stålmannen-pärmar. Det är så skön stämning i de där dammiga butikerna. Här är tips på två serieaffärer jag gillar:

The Skull har funnits sedan 1970-talet. Gemytlig butik, nytt och begagnat, bara grejer på franska däremot.

På Forbidden Zone finns massor på engelska. Tre våningar fulla med Amerikanska och Europeiska serier och manga, både nytt och gammalt. Men mest begagnat. Plus hur mycket gubbar som helst.

Nästan när som helst på dygnet (inom ramarna för de lite oregelbundna öppettiderna och inte före klockan 11 på förmiddagen) kan man beställa lasagne på Brasserie de l’Union. Godast är den nog ändå sega söndagar eller när magen börjar kurra sena nätter. Sju och femtio euro för en stor lasagne (finns veg med) med mycket bechamel. Dessutom bjuder l’Union på kontinental atmosfär, dragspelskonserter, förvirrad personal och skönt blandat klientel. Regniga andra januari satt jag här i värmen och mumsade.

Brasserie de l’Union, Parvis de Saint Gilles 55, 1060 Saint Gilles

Det har regnat de första fem dagarna på det nya året. Och det har blåst! Vatten i skorna och ut- och invända paraplyer. Jag är mat- och högtids-bakis efter en sjukt intensiv decembermånad. Jag snöade loss ordentligt på julljus. Vi har haft massor av besök av familj och vänner, jag har gjort lammstek, haft raggsockor, lyssnat på Frank Sinatra och haft frysen full av lusse-bullar hela december månad. Det luktar fortfarande gran och apelsinskal hemma. Men nu är det dags att släppa taget. Ut med det gamla. Tvåtusentolv är här med stormvarning och löfte om förändring. Gott nytt!

Julspira och julpynt: man med kålhuvud.

Julkrona som syrran köpte på en China Market. Sjukt stämningsfullt.

Kärleksmöte

Varje år förvandlas Vismarkt, vad som fram till början av 1900-talet var fiskmarknad till ett jul-jippo som kallas för Plaisirs d’hiver: Karuseller, ett jättestort pariserhjul, musik, varmt vin, massor av julslingor och en väldigt blöt skridskobana. Här finns våfflor, kanderade äpplen, julpynt, sådant man sett förut, sådant man aldrig sett och sådant man trodde att man aldrig skulle få se.

Julmarknaden är igång ända till den 1 januari 2012.

Place St Catherine/Vismarkt, 1000 Bruxelles

Tunnelbana linje 1 till Sainte Catherine eller spårvagn till Bourse/Beurs

På Pré Salé får man så man tiger. Många har frågat vart man ska gå för en bra Moules Frites. Från och med nu finns det bara ett svar: Rue de Flandre. Jag har trevat i mörker. Nu kan jag se. Det här är ett riktigt bra ställe med riktigt goda musslor. Jag inte provat alla olika varianter men musslorna med vitlök och grädde kommer jag sent att glömma. Reservation helt obligatorisk om man inte vill vända i dörren.

Pré Salé ligger vid Place St Catherine på Rue de Flandre 20, 1000 Bruxelles

Telefon +32 (0) 2 5136545

Har haft mormor här. Vi smackade på ordentligt och bakade lussebullstårta igår och åt upp den på typ mindre än en minut med glögg och Jussi Björling på högsta. Nästa vecka kommer familjerna hit. Det blir jul i Bryssel i år. Jag gick förbi en blöt skridskobana idag. Det har regnat i två dagar. Undrar om det är för mycket att hoppas på ett par snöflingor till nästa helg?

En grej jag tycker är roligt är specialiserade affärer. Alltså affärer som bestämt sig för att sälja bara en enda sak. På Rue du Midi (samma som ostbutiken) ligger en honungsaffär. Där finns bara honungssaker; honungstvål, honungskarameller, honungs-shampoo, honungsljus och honung förstås. I alla tänkbara varianter.

La Maison du Miel, Rue du Midi 121, 1000 Bruxelles

Ja nu är det ju inte New York jag bloggar från. Eller Paris. Eller London heller för den delen. Och här i Bryssel finns ingen Chrysler, inget Eiffeltorn och ingen Big Ben. Men, i alla röriga städer tycker jag att det är skönt att komma upp en bit och få översikt. Det är skönt att stå i blåsten och se på hustak och åter hustak, kyrktorn och en och annat företags-skrapa. Det är någonting nästan meditativt avslappnande med ovanifrån-perspektiv. Tar man spårvagnen eller tunnelbanan till Avenue Louise och promenerar en bit kommer man till en av Bryssels bästa panoramaställen. Bryssel från ovan är inte lika storslaget som Tokyo eller Mexico City, men jag får alltid kärlekskänslor för den lilla staden med det stora hjärtat när jag står och beskådar (gärna i skymning) Bryssels alldeles utomordentliga skyline. När man tittat klart kan man åka hiss ner till Marolles antikaffärer, second hand, loppmarknad och många kaféer och barer.

Jag är ostoholic. Sådär, korten på bordet. Jag älskar ost, och får ofta matkassan krajad för att jag går förbi någon ostdisk på någon marknad eller så. En favoritbutik ligger i Bryssels centrum. Det är en liten affär. Med en liten dam bakom disken. Här finns allt: Watou, Maredsous, Chèvre i alla tänkbara former, Camembert och fromage de Herve. Jag vet, Belgien är inte det första man tänker på när någon säger ost. Men oj vad mycket god belgisk ost det finns!

Den lilla ostbutiken utan namn ligger på Rue du Midi 23, 1000 Bruxelles (spårvagn till Bourse)

Varför ska man ta ner julbelysningen? Egentligen? Så måste någon ha tänkt för julbelysningen i Bryssel hänger på de flesta håll och kanter kvar hela året om. Nu har kontakten åkt i och jag måste erkänna att jag faktiskt har längtat lite. Julmarknaden i stan har öppnat och  jag äter mandariner mest hela tiden. Ut med höstmörkret, in med julljuset!

Igår föreläste den samtida filosofen Slavoj Zizek i Art Deco-palatset Bozar’s jättestora hörsal. Det var fullsmockat utanför, där inne, överallt. Så vem är han? Slavoj är lite av varje på samma gång men framför allt är han filosof, tänkare och samhällskritiker  Han hämtar inspiration från Marx, fin- och populärkultur, psykoanalys och affärsvärlden. Slavoj har dubbats till kulturkritikens Elvis. Varför? Min gissning är att han på samma gång är älskad och hatad och att han är en fantastisk performer – en man med stor mage, stort skägg och stadig stämma – som föreläser för fulla hus i hela världen. Han tycker någonting om allt och verkar inte rädd för någonting. Det var mäktigt. Stor salong med röd sammet, tvåtusen åhörare och Slavoj Zizek.

Bozar, Rue Ravenstein 23, 1000 Bruxelles

Alltså nu har jag varit där. På Eu-satsningen Parlamentariums informativa och, OBS, interaktiva museum och edukativa lekplats. Fortfarande hänger frågan i luften: Är detta ”Eu-skyltfönster” värt de 200 miljoner det har kostat? Spontant – nej, men man får kanske ge det lite tid? Parlamentarium har ju bara en månad på nacken. Sjukt spejsat är det i alla fall. Entrén påminner om en flygplatskontroll. Alla besökare får en varsin touch phone med öronsnäcka, en hög-teknologisk guide på vilket som helst av de språk som talas i unionen. Sedan är det bara att köra: Eu då, Eu nu och Eu i framtiden. En rejäl dos historia och jag måste erkänna att min skeptiska inställning gav vika  lite grann. Jag frågade ödmjukt innan jag lämnade stället ifall de hade haft många besökare? Säkerhetsvakterna tittade lite på varandra och svarade: ”Vi hoppas på fler”. (Parlamentarium Del 1 finns här).

Parlamentarium ligger i anslutning till Eu-parlamentet vid Place Luxembourg

Willy Brandt Building
Rue Wiertz 60/ Wiertzstraat 60
1047 Brussels

Idag har jag hängt runt lite i Bryssels Europakvarter. På vägen hem gick jag förbi ett svenskt kafé:  Blomqvists Espressobar. Det var helt rätt kaffe-tajming. Låt gå för en bull-fika tänkte jag och beställde en kaffe på franska av den italienska servitrisen. Inga kanelbullar dock. Jag satte mig, sörplade kaffe och summerade svenskheten: chokladbollar med pärlsocker, småkakor, ikeakuddar och ett samtal på engelska med stark svensk brytning. Kanske träpanelen också? Och loggan.

Blomqvists Espressobar, Rue Francart 14, 1050 Ixelles

Jag har fått ett helt sjukt konst- och museisug. Bläddrar i alla konstböcker jag kan hitta i bokhyllan (inte så många visade det sig)  plus spanar på utställningar. Just nu ställer kulturhuset Wiels ut den polska skulptrisen Alina Szapocznikow. Alina Szapocznikow, polsk judinna, växte upp i ett tysk-okuperat andravärldskriget-Polen. Som tjugoårig och Holocaust-överlevande började hon plugga konst och skulptur i Prag. Hon mötte massa bra och viktiga människor och hamnade på Paris Ecole Superieur des Baux Arts. Alina verkar ha blivit besatt av gips och av att skulptera sjukdomar och kroppsdelar. Hon har bland annat skulpterat ansikten och delar av ansikten och förvandlat dem till vardagsobjekt, typ ett bröst blir ett askfat och en rumpa blir en lampskärm. Voilà!

Har lite Moderna museet-grejer på gång till nästa vecka. Är också lite sugen på Bryssels fullständigt galna och utflippade afrikamuseum. Vi får se, vi får se. Nu håller jag till godo med Alinas berättelse och hennes fusion av klassisk konst och popart.

Wiels, som ligger i den del av Bryssel som heter Forest, är ett jättestort gammalt bryggeri som renoverats om till utställningshall och kulturhus. Och här finns en trevlig liten konstbokhandel också. Verkligen värt ett besök.

Wiels, Av. Van Volxem 354, 1190 Bruxelles – Brussel

Idag har jag träffat en fotograf som jag ska jobba med, varit på en liten anställningsintervju och gått en lång promenad genom Marolles och förbi Place de Jeu de Balle (loppisen jag skrev om). Passade på att kolla in en del rolig vintage och second hand på vägen. Egentligen tycker jag att det roligaste är att få leta fram de riktiga skatterna själv, alltså jag föredrar loppis framför välsorterat eftersom det känns som jag vunnit när jag fifflat fram ett riktigt fynd ur någon hög och fått betala en tia för det. Men det betyder inte att jag bangar välsorterad snygg andrahand.

Affaire Personnelle Vintage på Rue Blaes 64, 1000 Bruxelles (Marolles)

Sko- och väskspecialiserad vintage på samma gata, Rue Blaes 146, 1000 Bruxelles (Marolles)

Foxhole, Rue de Renard 6, 1000 Bruxelles (Marolles) och Rue des Riches Claires 4, 1000 Bruxelles (Spårvagn till Bourse)

Den finaste hösten på flera år händer just precis nu. Det är bara sol hela tiden. Jag hörde i ett dokumentärinslag att det regnar 263 dagar om året här, vilket med lite snabb huvudräkning lämnar ungefär 100 dagar åt solen. Jag blir rädd, för så här mycket sol på hösten har jag aldrig upplevt i Bryssel. Hur blir det i sommar då?

Det är pumpatider. Jag lagar soppa väldigt ofta. I morse var det frost i gräset, raggsockorna har åkt på och kaminen med. Inte särskilt central-värmt och isolerat hemma. Men mysfaktorn är hög.

Det finns mycket att säga om den brysselska lokaltrafiken. Den är intressant. Eller avslappnad kanske bättre beskriver det halvt moderniserade, halvt fortfarande rurala spårvagnsnätet. Tidtabellerna stämmer inte så ofta. Nya spärrar inrättas lite grann här och där. Spårvagnarna byter nummer då och då. Trots att STIB, Bryssels Lokaltrafik, verkar göra sitt yttersta för att förbättra och förnya uppstår hela tiden ”situationer”. Jag ska ge några exempel:

Avklippta kablar = inställd trafik

Oanonserad strejk = inställd trafik och folk väntar i all oändlighet utan att förstå varför spårvagnen inte kommer

Rökutveckling och panikslagen spårvagnschaufför = utrymning, trafikstockning, stora förseningar

Bil parkerad för långt ut i gatan = omöjligt att passera, köer och förseningar

Bil som glömt bort att spårvagnen alltid har prioritet = trasig bil och stockning med försening som följd

Chaufförens kompis, som håller honom sällskap vill köpa godis och chauffören väntar tills han är klar = försening

Utebliven trafik utan specifik anledning = försening och oändlig väntan

Snö = kaos och förseningar

Maraton utan förvarning = ingen trafik

En helt vanlig spårvagnsresa kan bli ett helt äventyr.