Det mysigaste som finns är att vandra ner längs med Chaussée de Waterloo, vardag eller helg, förbi skumma klädaffärer, mobilreparatörer, elektronikbutiker och ett och annat slakteri. Utanför slakterierna står det glasburar med roterande kycklingar på grillning, från säg 9 på morgonen. Efter en stund når man en kyrka. Framför kyrkan ligger ett torg som heter Parvis de Saint Gilles. (Spårvagnen stannar vid hållplatsen med samma namn).

På Parvin, som betyder just plats framför kyrka på franska, händer det alltid grejer. Här hålls grönsaksmarknad lördag- och söndagsmorgnar. Här ligger Maison de peuple, ett före detta kulturhus som blev ombyggt till café/bar/konsertställe/klubb. Här finns fantastiska kebabställen som också serverar couscous-rätter och säljer söta marockanska bakelser med pistasch och mandlar. Här ligger kaféerna Verschuren och L’Union, som är hängställen för folk och fä i alla åldrar. Seriöst. På L’Union till exempel sitter inbitna skrynkliga rökare. Hit kommer byggarbetarna med medhavd matsäck. Helt okej. Här sitter finklädda gamla tanter, barnfamiljer, dragspelsspelande gubbar, kostym-klädda med portfölj och unga konstnärer. Och fler än så som jag inte kommer på just nu.

Runt torget finns också flera små boulangerier, bagerier. Härligt är det att köpa en påse med croissanter, sätta sig på kafé L’Union, beställa en liten Lait Russe, en liten latte, och titta på allt stök runtomkring.