Varför ska man ta ner julbelysningen? Egentligen? Så måste någon ha tänkt för julbelysningen i Bryssel hänger på de flesta håll och kanter kvar hela året om. Nu har kontakten åkt i och jag måste erkänna att jag faktiskt har längtat lite. Julmarknaden i stan har öppnat och jag äter mandariner mest hela tiden. Ut med höstmörkret, in med julljuset!
Igår föreläste den samtida filosofen Slavoj Zizek i Art Deco-palatset Bozar’s jättestora hörsal. Det var fullsmockat utanför, där inne, överallt. Så vem är han? Slavoj är lite av varje på samma gång men framför allt är han filosof, tänkare och samhällskritiker Han hämtar inspiration från Marx, fin- och populärkultur, psykoanalys och affärsvärlden. Slavoj har dubbats till kulturkritikens Elvis. Varför? Min gissning är att han på samma gång är älskad och hatad och att han är en fantastisk performer – en man med stor mage, stort skägg och stadig stämma – som föreläser för fulla hus i hela världen. Han tycker någonting om allt och verkar inte rädd för någonting. Det var mäktigt. Stor salong med röd sammet, tvåtusen åhörare och Slavoj Zizek.
Bozar, Rue Ravenstein 23, 1000 Bruxelles
Alltså nu har jag varit där. På Eu-satsningen Parlamentariums informativa och, OBS, interaktiva museum och edukativa lekplats. Fortfarande hänger frågan i luften: Är detta ”Eu-skyltfönster” värt de 200 miljoner det har kostat? Spontant – nej, men man får kanske ge det lite tid? Parlamentarium har ju bara en månad på nacken. Sjukt spejsat är det i alla fall. Entrén påminner om en flygplatskontroll. Alla besökare får en varsin touch phone med öronsnäcka, en hög-teknologisk guide på vilket som helst av de språk som talas i unionen. Sedan är det bara att köra: Eu då, Eu nu och Eu i framtiden. En rejäl dos historia och jag måste erkänna att min skeptiska inställning gav vika lite grann. Jag frågade ödmjukt innan jag lämnade stället ifall de hade haft många besökare? Säkerhetsvakterna tittade lite på varandra och svarade: ”Vi hoppas på fler”. (Parlamentarium Del 1 finns här).
Parlamentarium ligger i anslutning till Eu-parlamentet vid Place Luxembourg
Willy Brandt Building
Rue Wiertz 60/ Wiertzstraat 60
1047 Brussels
Idag har jag hängt runt lite i Bryssels Europakvarter. På vägen hem gick jag förbi ett svenskt kafé: Blomqvists Espressobar. Det var helt rätt kaffe-tajming. Låt gå för en bull-fika tänkte jag och beställde en kaffe på franska av den italienska servitrisen. Inga kanelbullar dock. Jag satte mig, sörplade kaffe och summerade svenskheten: chokladbollar med pärlsocker, småkakor, ikeakuddar och ett samtal på engelska med stark svensk brytning. Kanske träpanelen också? Och loggan.
Blomqvists Espressobar, Rue Francart 14, 1050 Ixelles
Jag har fått ett helt sjukt konst- och museisug. Bläddrar i alla konstböcker jag kan hitta i bokhyllan (inte så många visade det sig) plus spanar på utställningar. Just nu ställer kulturhuset Wiels ut den polska skulptrisen Alina Szapocznikow. Alina Szapocznikow, polsk judinna, växte upp i ett tysk-okuperat andravärldskriget-Polen. Som tjugoårig och Holocaust-överlevande började hon plugga konst och skulptur i Prag. Hon mötte massa bra och viktiga människor och hamnade på Paris Ecole Superieur des Baux Arts. Alina verkar ha blivit besatt av gips och av att skulptera sjukdomar och kroppsdelar. Hon har bland annat skulpterat ansikten och delar av ansikten och förvandlat dem till vardagsobjekt, typ ett bröst blir ett askfat och en rumpa blir en lampskärm. Voilà!
Har lite Moderna museet-grejer på gång till nästa vecka. Är också lite sugen på Bryssels fullständigt galna och utflippade afrikamuseum. Vi får se, vi får se. Nu håller jag till godo med Alinas berättelse och hennes fusion av klassisk konst och popart.
Wiels, som ligger i den del av Bryssel som heter Forest, är ett jättestort gammalt bryggeri som renoverats om till utställningshall och kulturhus. Och här finns en trevlig liten konstbokhandel också. Verkligen värt ett besök.
Wiels, Av. Van Volxem 354, 1190 Bruxelles – Brussel
Idag har jag träffat en fotograf som jag ska jobba med, varit på en liten anställningsintervju och gått en lång promenad genom Marolles och förbi Place de Jeu de Balle (loppisen jag skrev om). Passade på att kolla in en del rolig vintage och second hand på vägen. Egentligen tycker jag att det roligaste är att få leta fram de riktiga skatterna själv, alltså jag föredrar loppis framför välsorterat eftersom det känns som jag vunnit när jag fifflat fram ett riktigt fynd ur någon hög och fått betala en tia för det. Men det betyder inte att jag bangar välsorterad snygg andrahand.
Affaire Personnelle Vintage på Rue Blaes 64, 1000 Bruxelles (Marolles)
Sko- och väskspecialiserad vintage på samma gata, Rue Blaes 146, 1000 Bruxelles (Marolles)
Foxhole, Rue de Renard 6, 1000 Bruxelles (Marolles) och Rue des Riches Claires 4, 1000 Bruxelles (Spårvagn till Bourse)
Den finaste hösten på flera år händer just precis nu. Det är bara sol hela tiden. Jag hörde i ett dokumentärinslag att det regnar 263 dagar om året här, vilket med lite snabb huvudräkning lämnar ungefär 100 dagar åt solen. Jag blir rädd, för så här mycket sol på hösten har jag aldrig upplevt i Bryssel. Hur blir det i sommar då?
Det är pumpatider. Jag lagar soppa väldigt ofta. I morse var det frost i gräset, raggsockorna har åkt på och kaminen med. Inte särskilt central-värmt och isolerat hemma. Men mysfaktorn är hög.
Det finns mycket att säga om den brysselska lokaltrafiken. Den är intressant. Eller avslappnad kanske bättre beskriver det halvt moderniserade, halvt fortfarande rurala spårvagnsnätet. Tidtabellerna stämmer inte så ofta. Nya spärrar inrättas lite grann här och där. Spårvagnarna byter nummer då och då. Trots att STIB, Bryssels Lokaltrafik, verkar göra sitt yttersta för att förbättra och förnya uppstår hela tiden ”situationer”. Jag ska ge några exempel:
Avklippta kablar = inställd trafik
Oanonserad strejk = inställd trafik och folk väntar i all oändlighet utan att förstå varför spårvagnen inte kommer
Rökutveckling och panikslagen spårvagnschaufför = utrymning, trafikstockning, stora förseningar
Bil parkerad för långt ut i gatan = omöjligt att passera, köer och förseningar
Bil som glömt bort att spårvagnen alltid har prioritet = trasig bil och stockning med försening som följd
Chaufförens kompis, som håller honom sällskap vill köpa godis och chauffören väntar tills han är klar = försening
Utebliven trafik utan specifik anledning = försening och oändlig väntan
Snö = kaos och förseningar
Maraton utan förvarning = ingen trafik
En helt vanlig spårvagnsresa kan bli ett helt äventyr.
Här kommer lite helrosa frukosttips:
Le Balmoral Milkbar är ett amerikanskt 60-talsställe på franska. Lite som i Pulp Fiction och dialogen om hamburgare i Paris (Royal with cheese, Le Big Mac för den som inte kommer ihåg…) Här finns förutom frukostmeny (kaffe och croissant) toast au fromage, le royal megaburger och fajitas poulet (alltså kycklingfajitas). Le Balmoral har söndagsöppet, servitörerna har turkosa kläder och dynorna är i galon som sig bör!
Precis nära Le Balmoral ligger Gaudron. Ett något mindre rosa ställe, och lite lyxigare. Gaudron är också öppet på söndagar, och vill man starta sin bakisdag med gräddiga pannkakor, bacon och en riktigt stor latte, plus en tårtbit på det är Gaudron helt rätt ställe.
Lili Cup är extremt rosa och känns lite som ett dockskåp. Här finns bara saker med socker. Jag hittade hit eftersom jag letade efter ett frukostställe som serverar scones. Det gör de här. Fluffiga scones med grädde och sylt och kaffe med choklad och grädde, varm choklad med marshmallows eller chai-te i megastora koppar. Och här finns hur många olika slags cupcakes som helst med glitter och pärlor på. Länge leve det stora landet i väst. Får man skriva så?
Le Balmoral, Place G. Brugmann 21
Gaudron, Place G. Brugmann 3
Lili Cup, Rue du Page 65
Nästan varje dag går jag Rue Theodore Verhaegen och svänger in på Fortstraat eller Rue du Fort där mitt lilla arbetsrum ligger. Den övre delen av Fortstraat domineras av tvättomater, billighetsaffärer och hårfrisörer. Här ligger också kulturhuset Pianofabriek, ett flamländskt kulturcentrum där man kan gå kurser i nästan vad som helst. Språk, kung fu, skotska danser, ljudteknik, dragspel, doukdouk, tango… Här ligger också reggae-, soul- och hip hop-musikaffären Arlequin som säljer både vinyl, cd och serier. Längre ner ligger en bioaffär, som det heter på franska, en hälsokost/ekologisk butik där man kan köpa frö, gryn, nötter, ris osv på lösvikt. Innan jag tillslut kommer till jobbet går jag förbi Villa Pouca. En sunkbar där farbröderna dricker öl från tidig förmiddag. Villa Pouca har pelargoner i fönstret och jätte gott kaffe.
Rue du Fort/Fortstraat är lång. Min favoritbit av gatan, (den ni fått gå på här) kommer man lättas till med spårvagn till Parvis de Saint Gilles.