Ja nu är det ju inte New York jag bloggar från. Eller Paris. Eller London heller för den delen. Och här i Bryssel finns ingen Chrysler, inget Eiffeltorn och ingen Big Ben. Men, i alla röriga städer tycker jag att det är skönt att komma upp en bit och få översikt. Det är skönt att stå i blåsten och se på hustak och åter hustak, kyrktorn och en och annat företags-skrapa. Det är någonting nästan meditativt avslappnande med ovanifrån-perspektiv. Tar man spårvagnen eller tunnelbanan till Avenue Louise och promenerar en bit kommer man till en av Bryssels bästa panoramaställen. Bryssel från ovan är inte lika storslaget som Tokyo eller Mexico City, men jag får alltid kärlekskänslor för den lilla staden med det stora hjärtat när jag står och beskådar (gärna i skymning) Bryssels alldeles utomordentliga skyline. När man tittat klart kan man åka hiss ner till Marolles antikaffärer, second hand, loppmarknad och många kaféer och barer.
