Har haft en störtskön lördag på Place Van Meenen. Vädret de senaste veckorna har varit ganska deprimerande men idag gjorde solen en ansträngning. Jag kunde ha sandaler och solglasögon. Och vi åt middag utomhus!
Jag köpte en jättefin burk, drack grapefruktjos med bubbelvatten, såg på barn som blåste såpbubblor, kollade in motorcykeljackor, kassettband och roliga skor.
Det är mycket loppisar i maj. På olika håll och kanter i staden. På Que faire.be kan man se var, när, hur man hittar dem.
Plötsligt en dag så stod ett stort kålhuvud mitt på Parvis de Saint Gilles. ”Det är Brusselicious” mumlade någon. Och jag gick hem och googlade. Tydligen så ordnas var tredje år i Bryssel ett tema-år. I år är det dags för det gastronomiska temat. Alltså mat och kultur. Mina damer och herrar, jag ger er – Brusselicious 2012. Så, därför står det jättelika brysselkål (i papier marché?) lite här och var i staden just nu.
Event av alla de slag äger rum utspritt under hela året. Man kan åka restaurangspårvagn, äta tema-måltider, prova vin och ost, gå på matmarknad och, i påsk äger en megajättesuper-äggjakt rum i olika parker i hela Bryssel. 505 000 chokladägg kommer att gömmas. Starten går av stapeln den 8 april klockan 15.00. Galet!
Kolla in: http://visitbrussels.be/bitc/BE_fr/brusselicious.do
(Bilden har jag lånat från visitflanders.us)
Varje år förvandlas Vismarkt, vad som fram till början av 1900-talet var fiskmarknad till ett jul-jippo som kallas för Plaisirs d’hiver: Karuseller, ett jättestort pariserhjul, musik, varmt vin, massor av julslingor och en väldigt blöt skridskobana. Här finns våfflor, kanderade äpplen, julpynt, sådant man sett förut, sådant man aldrig sett och sådant man trodde att man aldrig skulle få se.
Julmarknaden är igång ända till den 1 januari 2012.
Place St Catherine/Vismarkt, 1000 Bruxelles
Tunnelbana linje 1 till Sainte Catherine eller spårvagn till Bourse/Beurs
Den finaste hösten på flera år händer just precis nu. Det är bara sol hela tiden. Jag hörde i ett dokumentärinslag att det regnar 263 dagar om året här, vilket med lite snabb huvudräkning lämnar ungefär 100 dagar åt solen. Jag blir rädd, för så här mycket sol på hösten har jag aldrig upplevt i Bryssel. Hur blir det i sommar då?
Det är pumpatider. Jag lagar soppa väldigt ofta. I morse var det frost i gräset, raggsockorna har åkt på och kaminen med. Inte särskilt central-värmt och isolerat hemma. Men mysfaktorn är hög.
Gare du Midi är Bryssels södra station. Invid stationen, framför, bakom och under järnvägen breder på söndagarna en jääääättestor marknad ut sig. Mitt bland elektroniska apparater, majskolvar och strumpförsäljning står ett litet tält som säljer oliver, nötter, små söta bakelser och torkad frukt.
På baksidan av ståndet kan man spendera sin söndagmorgon med en marockansk nygräddad crêpe fylld med ost, oliver och honung i handen och dricka alldeles för varmt sött te med mynta medan marknaden myllrar av folk och buller och rop om billig fisk, extrapris på jordgubbar eller total utförsäljning på ananas.
Efter gårdagens inlägg satt jag och funderade. Varför finns knappt någon torghandel alls i Sverige? Eller jo, Hötorget finns ju i Stockholm. Och Malmös Möllan. Torghandeln finns. Men den känns lite lätt utrotningshotad. Jag tittade på Landet Brunsås igår på Svt Play. Henrik Schyffert inledde programmet i en liten trendig ostbutik med:
”Hej, välkomna in i vår moderna men samtidigt rustika och pittoreska ostbutik som signalerar genuint hantverkskunnande”
Fler och fler små fräscha och moderna men ack så rustika butiker dyker upp i olika svenska städer. Kanske framför allt i de lite större städerna? Gammeldags brödbod, gammeldags ostbutik, charkuteri eller gammeldags hårfrisör med för den delen. Längtar vi efter allt det där som var innan hälsovårdsmyndigheter och andra regleringar fastslog att torghandel och saluhallar inte var tillräckligt hygieniskt? På 50-talet fick svenskarna bacillskräck och ville plasta in allt. Saluhallarna ersattes av moderna butiker.
Det finns väl en poäng kanske med hälsomedvetenhet och renlighet, men oj vad trevligt och socialt det är med torghandel! Och det är faktiskt någonting skönt med att skaka jorden av grönsakerna innan man tillagar dom. Det känns, och jag skäms lite för att skriva det, det känns liksom på riktigt.
Varje måndag är det marknad i mitt kvarter. Bönder från närliggande bondgårdar kommer till Bryssel och säljer färska ägg, färsk fisk, säsongsenligt grönt, ost, bröd och hemmagjord fantastisk och alldeles förtrollande god chokladmousse. Dessutom finns några vinprovningsstånd där man kan äta sardiner, paté, korvar och smaka vin med ljusslingor ovanför huvudet och folk och sorl överallt och runtomkring.
Varje måndag kl 14 – 20 framför Hôtel de Ville i Saint Gilles (spårvagn 3, 4 och 51 till Horta)
Varje dag kan man gå på skattjakt i Les Marolles. Hela torget Place du jeu de balle är varje dag mellan tidig morgon och runt klockan två, fullproppat med bråte och alla slags magiska och mystiska prylar det går att föreställa sig. Där finns kläder, elkablar, skidor, askar, burkar, lådor av olika slag för att nämna någonting ur det enorma utbudet. Och där finns också massor av saker man aldrig sett förut. Idag hittade jag en fin tavelram och två kaffekoppar. Jag såg en dam med rosa hår prova ett par alldeles för små skor och en stor man i knallrosa tröja och rosarutig kavaj över tröjan, fynda en liten cocktail shaker. Det fina med loppisen är att fynden inte alltid serveras på fat. Det är underst i de stora högarna som guldkornen gömmer sig.
Längs den nedre sidan av torget (som sluttar lite) ligger restaurangen Volle Brol, som är flamländska och betyder ungefär totalt kaos. Stället har otippat bra mat tycker jag. Väldigt brysselsk meny. Man kan till exempel äta Hachis parmentier, som är köttfärs, grönsaker och potatismos i gratäng-form. Betydligt godare än det låter. Och sjukt mäktigt. Sen finns det omeletter, diverse korvar och stek med frites. Steken rekommenderas till alla som inte drar sig för stor köttbit.
Les Marolles och Place du jeu de balle är rörigt och roligt jämt. I kvarteren runtom finns bra vintage, små konstiga butiker, en del antikaffärer och hur många kaffeoaser som helst.
Ta spårvagn till Porte de Hal, följ gatan som heter Rue Blaes tills du kommer till Place du jeu de balle. Omöjligt att missa. Glöm inte att hela loppisen städas bort vid två-tiden varje dag!
Det mysigaste som finns är att vandra ner längs med Chaussée de Waterloo, vardag eller helg, förbi skumma klädaffärer, mobilreparatörer, elektronikbutiker och ett och annat slakteri. Utanför slakterierna står det glasburar med roterande kycklingar på grillning, från säg 9 på morgonen. Efter en stund når man en kyrka. Framför kyrkan ligger ett torg som heter Parvis de Saint Gilles. (Spårvagnen stannar vid hållplatsen med samma namn).
På Parvin, som betyder just plats framför kyrka på franska, händer det alltid grejer. Här hålls grönsaksmarknad lördag- och söndagsmorgnar. Här ligger Maison de peuple, ett före detta kulturhus som blev ombyggt till café/bar/konsertställe/klubb. Här finns fantastiska kebabställen som också serverar couscous-rätter och säljer söta marockanska bakelser med pistasch och mandlar. Här ligger kaféerna Verschuren och L’Union, som är hängställen för folk och fä i alla åldrar. Seriöst. På L’Union till exempel sitter inbitna skrynkliga rökare. Hit kommer byggarbetarna med medhavd matsäck. Helt okej. Här sitter finklädda gamla tanter, barnfamiljer, dragspelsspelande gubbar, kostym-klädda med portfölj och unga konstnärer. Och fler än så som jag inte kommer på just nu.
Runt torget finns också flera små boulangerier, bagerier. Härligt är det att köpa en påse med croissanter, sätta sig på kafé L’Union, beställa en liten Lait Russe, en liten latte, och titta på allt stök runtomkring.
