Befinner mig på resa bland öarna vid Thailands östra kustlinje, på gränsen till Kambodja. Ska skynda mig ut för ett eftermiddagsdopp men startar denna ”Thailandserie” med en bild på bästa ananasen jag smakat (och jag har smakat många). Inte för söt, inte för syrlig, nästan len smak mot gommen, fantastisk!
I höstas när jag plockade fram mina kappor insåg jag, med sorg i hjärtat, att min svarta favoritkappa gjort sitt. I fodret fanns stora hål här och var och den en gång så fina och speciella volangen kring ärmarna var trasig. Med kappan på väg att slängas i ”kläder-som-gjort-sitt-påsen” knep jag ihop ögonen och önskade att en indisk skräddare skulle dyka upp, likt anden i glaset. Det gjorde han… nästan i alla fall…
När jag och min kompis Tove reste i Indien besökte vi en skäggig man som hade en liten skräddarbutik på ca 6 kvadratmeter. Tygerna var staplade högt upp i taket och bakom kassaapparaten satt hans 5-åriga barnbarn och lekte med en Barbiedocka. Jag bläddrade ivrigt i skräddarens mönsterkataloger, med hopp om att en av klänningsmodellerna skulle blinka lite extra åt mig. Det fanns tyvärr ingen som gjorde det, och när jag slog ihop katalogen och såg att den var från 1989 förstod jag varför. Men knappt 100 kronor skulle det kosta att sy upp en hel klänning – jag var ju bara tvungen. Och med dessa fantastiska tyger!
Tillslut tog jag med mig en av mina favoritklänningar till skräddaren och beställde två liknande varianter, med några små justeringar. Jag gjorde dock det vanliga ”utomlandsmisstaget” och valde ett fantastiskt ametistfärgat sidentyg till en av klänningarna. Det såg underbart ut när jag bar kreationen i Indien, men hemma i Sverige blev klänningen på tok för färgstark och jag har aldrig användt den tyvärr. Men den andra klänningen fick ett mer diskret rosa tyg som faktiskt passat fint vid ett par tillfällen här hemma.
Så det som plötsligt slog mig under klädrensningen i höstas var att om nu inte den indiska skräddaren kunde komma till mig kanske jag kunde skicka kappan till honom! Min kompis Tove skulle nämligen tillbaka på en 4 månader lång ashramresa i Indien i november. Så istället för ”kläder-som-gjort-sitt-påsen” fick kappan följa med i Toves bagage. Idag fick jag ett mail från Tove där hon skrev att kappan nu postats i Kovalam. Ska bli spännande och se om den kommer fram. Och om hur lång tid… Kanske lagom till nästa höst.
Lyfter blicken mot Sveriges gråmulna novemberhimlen och önskar den var blå. En dag som denna är det skönt att plocka fram ett gott resminne och mina tankar fortsätter på den blå tråden. Närmare bestämt den nyfärgade blå tråden i färgarsouken i Marrakech, Marocko. Vackert mättade färger mot den blå himlen. 
Färgkvarteren i den muromgärdade Medinan, dvs Marakechs gamla stadsdel, är på grund av färgernas lukt belägen i utkanten. Jag ser de kraftfulla pigmenten i små skålar och känner att det pirrar i kroppen. Min passion för färger får sitt utlopp i min passion för att måla, och någonstans hör allt ihop. Färger ger mig känslor och jag kan förmedla den känsla jag vill måla genom färgvalet. Det känns oförklarligt bra att se så äkta och naturliga färger i härlig pulverkonsistens. Jag får hejda min lust att kladda.
De charmiga skålarna med kraftfullt färgpigment.
Under min stund i färghimlariket får jag följa med in i en pigmentbutik, upp för en smal trappa och ut på en terass med utsikt över hela souken. Där ligger indigoblomman utspridda för att torka i solen. Dess färgpigment används för att ge ofärgat garn sin blå färg. Längre in i souken finns tygkvarteren där man säljer tyger gjorda på garn som färgats just här. 
Blått är en pålitlig, klok och samlad färg, men som också kräver respekt och kan vara lite kylig. Den får oss att vakna till och fundera, ger plats åt tankar. Ibland för mycket tankar, när vi ”get the blues”. Det känns som att blå är en färg med mycket integritet. Om blå var en person skulle han/hon nog vara rätt känslig.
Ko med kastmärke och jag i Goa, Indien.
Tänker på min kompis Tove idag. För lite mer än ett år gjorde vi två vår första resa till färgsprakande Indien. Vi körde ”Indien light”, dvs Goa.
Under resan passade vi på att prova ett ayurvediskt center; Ayurvedic Natural Health Centre, där vi utövade ashtang yoga och personligt anpassade ayurvediska behandlingar. Det var en rolig och spännande upplevelse!
Genom noggranna läkarundersökningar, med allt från pupillmätning till urinprov, fick vi veta våra s k doshor. Det innebär våra personliga proportioner av Vata (luft och rymd), Kapha (vatten och jord) eller Pitta (eld och vatten). Tanken är att man med hjälp av denna kunskap ska förstå hur vi påverkas av de fem elementen, att vi är unika i vår uppsättning av dessa element vilket i sin tur ger oss olika kvaliteter och behov.
Tove blev så fascinerad att hon bestämde sig för att resa tillbaka till Indien och ägna sig helhjärtat åt yoga och ayurveda en längre period. Nu är hon i Kerala, södra Indien, sedan två veckor tillbaka. Det ska bli kul att höra om hennes resa sen. 
För dig som blir sugen på att prova Auyrveda och Yoga finns billiga charterresor till Indien. Och väl i Indien är allt oförskämt billigt. Att vara på Auyrvediskt center är lite som att vara på SPA, och i Indien blir det mycket prisvärt. Unna dig ett par veckor med fokus på dig själv i ett härligt land…
Tove och jag på indisk marknad, som butiken Indiska, fast mycket billigare.
På stranden efter att solen gått ned.
På jordlob.se finns massor med fina jordglober att beställa. Gillar särskilt denna i svart och silver. Skulle vara riktigt snygg på ett svart skrivbord. Kostar dock en slant (2 295 kr) men å andra sidan kanske man bara köper en jordglob i sitt liv… Den lilla gungande och stilrena globen swing är också rätt kul (och betydligt billigare; 329 kr). Sen finn det en häftig som svävar i luften med hjälp av ett magnetfält. Men den är lite för ”spacy” för min smak kanske. Är du i Barcelona kan du höpa riktigt antika jordglobar på ett ställe som Walei tipsar om. Ska minnas det tipset när jag besöker Barcelona nästa gång!
Mer än dubbelt så många turister har besökt Tibet under 2009 än åren innan, ett resultat av att gränsen återigen varit öppen för utländska besökare. Och för att locka turisterna tillbaka har regeringen sänkt priser på hotellpaket och rundresor i landet. Så nu skulle man passa på att göra den där drömresan till Tibet! Tälta på Mount Everest Basecamp och se jakarna i månens sken…
RES har en tävling där man kan tipsa om bästa restaurangen så jag lägger mitt tips även här i bloggen. Den här restaurangen verkligen ”gjorde” min semester i grekiska Parga i somras.
Tänk dig en tokvarm dag på grekiska västkusten. Då varken jag eller min kille gillar att svättas på proppfulla stränder dagarna i ända gav vi oss ut på en biltur. Vi hade en intrycksfull dag med bland annat spännande forsvandring, men när det var dags att hitta ett matställe gick allt fel. Vi körde fel på serpentinvägar och hamnade uppe i bergen. Hettan gassade och magarna kurrade allt mer. Ett par timmar senare kom vi tillslut ned till en liten viadukt med en drömlik strandremsa, Sarakiniko Beach. Här fanns två restauranger, precis intill stranden. Vi valde den längst bort (man tar aldrig första bästa), Christos Taverna. Och vilket bra val! Maten var fantastisk och ägaren Chris var värsta trevliga greken. Både jag och killen är ganska kräsna vad gäller viner och gillar att dricka riktigt gott. Här fanns en vinlista som hette duga. Mitt i middagen dök sedan ett gäng holländska bröllopsgäster upp för att fira brudparet med middag och fest kring poolen. Vi avnjöt en trerätters måltid bland vackra bröllopsgäster och fantasiskt solnedgång.
Roade mig lite genom att googla fram restaurangens webbsida..hehe.. Med grekisk design kan den kanske tyvärr inte förmedla min historia, men jag lovar att ni inte blir besvikna! Vi återvände till samma restaurang sista kvällen på vår resa.
Hej! Jag börjar mitt RES-äventyr med en riktig höjdarbild på mig själv i grekiskt hajvatten utanför Parga. Det ska bli roligt att både följa andras resor samt dela med mig av egna restips. Hang on, nu kör vi!
Kram Filosophie
