När vi ändå är inne på kriser i dessa kristider så kan jag berätta om prästkrisen.

Förra året firade jag jul i Frankrike. Jag gick till kyrkan klockan 22.00 någonting på kvällen och lyssnade på den vältalande prästen som var influgen från Nice. Jag är ju protestant men vad gör väl det tänkte jag. Brevid prästen fanns två minipräster. Jag menar två stycken unga pojkar. De var prästens assistenter. Plötsligt ställde sig alla upp och det var dags för nattvaden. Svärmor frågade mig om jag  var konfirmerad i Sverige. Eftersom jag nu är konfirmerad så kunde jag också få gå fram till prästen för att få en kaka (oblat).

Så långt allt gott, men varför ifrågasätter ingen prästkrisen? Jag menar de katolska prästerna får ju inte ha sexuellt umgänge och ingen fru. Hur länge kan denna tradition fortsätta i dessa tider? Jag tycker synd om prästerna med denna extremt tabubelagda fråga. I Katolska kyrkor får man heller inte ha kvinnliga präster. Det verkar inte som att man ens diskuterar frågan. I Lot – sydvästra Frankrike är hälften av alla präster över 75 år. Det blir färre och färre män som vill utbilda sig till att leva i denna livsstil. Om man jämför löner är prästen i Sverige rik. Lönerna är vedervärdiga för de katolska prästerna och man ger sig själv till ett rent ut sagt tufft liv. Då som nu, snart år 2010.