Jag promenerade bakom gamla skatteskrapan på söder, passerade sopsorterings-behållarna. Det var överfyllt och på sidan låg en kartong. Jag gick förbi, men blev tvungen att stanna till då jag fick vibbar av någonting bekant. Jag såg något i lådan som skymtade kulinarisk matkultur bortom landets gränser. Jag såg en hög med kokböcker med syd-europeiskt tema. Jag bläddrade lite och kände att de var fortfarande sådär hårda i ryggen, som om de var helt oanvända. 

Jag vet att Svenskarna i allmänhet inte prioriterar matlagning på samma sätt som i de latinska länderna. Vi behöver ofta ett recept eller två för att få till det många gånger. Jag hoppas att kokböckerna i soporna betyder att matlagningen inte längre behöver assistans av recept hemma hos gamla ägaren. Eller kan det helt enkelt vara tvärtom. Man har helt tröttnat på att ens stå vi spisen?

Jag blev överlycklig av dessa fina böcker. Kostar säkert minst 300 kronor i butik och de var skinande nya. Present till någon eller present till mig. Det blev det senare.

Man blir lycklig av de fina bilderna i ”Sallader runt Medelhavet”. Temat är en kvinna som åker runt i Franska solkusten och inspirerar sig på marknader och av råvarorna. Den andra boken hjälper mig laga pasta på Napolitanskt vis. Den är gjord med passion och även den är fylld med lustfyllda fotografier. Lust till att laga god mat med kvalitet. Det behöver de flesta i Sverige tror jag. Det är nog därför alla matlagningsprogram är så omåttligt populära här.

I kväll tror ja det får bli: ”Rigatoni con pesce spada peperoncino e pomodorini del Vesuvio”… det vill säga Rigatoni med svärdfisk, peperoncino och små tomater från Vesuvius. Fast var får jag tag på svärdfisken? Annars blir det ”Penne fredde alla caprese”, Kalla penne som på Capri. Funkar ju också!