Familjen Bernadotte är väldigt hemlighetsfull med deras bakgrund. De heter ju inte Börjesson eller Nygren i efternamn. Bernadotte är namnet vårat kungahus bär på sedan början av 1800-talet. Det började med Jean-Baptiste som redan hade flera erbjudanden om titlar runt om i Europa, men det var Sverige han tackade ja till… till hans frus förskräckelse, det vill säga Desiré Clary. Hon förstod inte riktigt vad han skulle göra i ett kallt land uppe i norr.

Det jag vill säga är att som sann monarkist (ja, jag är ensam om det i min vänskapskrets) är jag förstås nyfiken på denna historia och varifrån denne Jean Baptiste kommer ifrån då det hela började.

Till min förthusning är han född i en stad som heter Pau, i inte mindre än SYD-VÄSTRA Frankrike, i området jag brukar spendera mina semestrar. Länge hade jag fantiserat om denna lilla stad, Pau. Jag tänkte mig en liten tjusig stadskärna, med ett stolt representabelt torg där Jean Baptiste står som staty. Verkligheten blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Jag anlände en varm Augusti-dag. Staden Pau. Efter en stunds letande hittade jag en gata. Rue Bernadotte! Gatan var liten och tom, några utslagna människor längst kanterna. En liten butik specialiserade för uteliggare. Likaså ett härberge för dessa. Det var slitet, grått och atmosfären var nedslående, det var tungt. Där plötsligt uppenbarade sig en byggnad mitt i misären. Ett stort fint hus med hedern i behåll. En liten tavla ovanför porten berättade att här, just här var Jean Babtiste född. Det var diskret, det var lätt att passera. Jag var besviken. Så otroligt besviken. Är det av denna upplevelse vårat kungahus inte berättar om sin bakgrund? De är inte så stolta över lilla deppiga Pau? Ingen staty, ingenting pampigt… Huset är nu ett museum, dock stängt denna dag. Jag hade mer än gärna besökt hans hem, Det får bli nästa gång. Jag är i allafall stolt över att ha fått se Jean Babtistes hem, mannen som aldrig lärde sig svenska, men vår första mäktiga Bernadotte i Sverige!

(Obs, bilder tagna med en Lomo-kamera med färg-blixt därav den lite udda känslan.)