Jag ville helst vara själv. Helt själv med mässingsljusstakar och värmeljus runt omkring.  I min stuga vid vattnet. Dricka vin och få livsinskter. När jag anlände första dagen på min semester i Järvsö och till stugan var det helt andra inskter jag möttes av:

Iskyla. Jag eldade och eldade men det rykte av köld ur min mun. Jag for hem till min mor och far innan mörkret lade sig.

Elprisproblem. Min favorit-loppis med alla mässingljusstakar jag skulle införskaffa hade satt upp en ny skylt på porten, det stod: ”Stänkt på grund av kylan”. Tydligen hade han större elutgifter än inkomster från sin loppisförsäljning.

För låga skor. Skoterkängorna räckte inte, för mycket snö.

Vin i stugan får vänta till våren. Förresten så hade en flaska jag glömt kvar spruckit. Rödvin i hela allmogeskåpet.

Däremot rensade jag min fars skrotcontainers. Där hittade jag två röda gamla fotogenlampor som jag putsade upp. En pensionär visade hur man plockade ur glaset, jag var misstro mot honom. Han kommer att ha sönder glaset i min lampa tänkte jag. Men hans stora vinternariga nävar visste vad de gjorde. De gjorde dock inte mina Dior-krämade pianofingrar. Ett av glaset sprack. En helt ny oväntad insikt: erfarenhet är bättre än smidga fingrar. Förresten, när är insikter väntade.

Jag knöt enriskransar till dörrarna och lade grankvistar nedanför. Mmm njutbart. Det här blev bra. Något som jag planerat gick som väntat. Sopkvasten fick bli liggandes på golvet. Ingen idé att städa. Allt fick ligga som  jag  lämnat det sedan September.

Min stuga ligger i en by bland fem andra stugor. En by med stugor, en stugby, fast utan försäljning av liftkort och korv.

I min stugby råder lugnet. Jag gillar lugnet och jag gillar pensionärerna som bor där. Man känner sig också väldigt uppskattad av dem. Min mor skojjade med mig i dag och sa att jag var en helylle-tjej för att jag hade yllemössa och yllevantar. Man kan ju nästan tro det, men jag är egentligen bara väldigt yllig utanpå.

På tal om liftkort så kommer här ett turisttips för Järvsö-besökare:

Slalomåkning i världsklass: http://www.jarvsobacken.se/

Många har sin favoritfrisör, som man går till i nästan hela sitt liv. Jag hör inte till den skaran.

Ibland fastnar jag ordentligt och jag återkommer ett antal gånger men sedan är jag på språng igen, efter nya fönar, ny schamponeringsmusik och ny gata.

Jag är en periodare. Den senaste perioden (vilken varat ovanligt länge) var hos en frisörska som en gång var receptionist på en designskola jag gått på. Det var första gången jag blivit nöjd med mitt hår! Inte kostigt att man stannar då.

Nu har det hänt igen och med bonus därtill! Min receptionistfrisörska hade ingen ledig tid till mig innan stundande bröllopsfesten jag ska gå på.

På en bröllopsfest vill man ju vara lite fin. Tänk alla gamla vänner man kommer träffa. Det är ju tråkigt om de tänker ”den tjejen har ju verkligen blivit sliten på 15 år…” eller liknande. Nej man vill piffa lite grann som sagt.

Så vad gjorde jag, jo, ringde till ett helt nytt ställe i Gamla stan. Ändra AB. En salong jag passerat under några filosofiska ensampromenader i Gamla Stan i Stockholm.

Johan svarade i telefonen. Mycket trevlig röst, bra första intryck. Han gjorde de mest tjusiga slingor jag någonsin haft. Behandlade mitt hår respektfullt med vana och mjuka händer. Ingen misstro så långt ögat kunde nå, i stället blev jag både serverad té med mörk choklad, de mest fantastiska anekdoterna om Gamla Stan och hans grannar i området. Vi var helt själv i salongen, det var lyxigt. Det var en tidig morgon, iskallt väder. Johan sa att det var fuktigt. Fuktigt väder för håret.. hm, tänkte jag, det är ju självklart, för en frisör är det inte bara ett kallt vinterväder, men ett vinterväder med viss effekt på håret, mycket intressant. Inget jag tänkt på tidigare. Med andra ord fick jag en helt ny upplevelse. Historier, ett möte med en helt ny spännande människa man aldrig annars kanske skulle träffat på och diskutera med. I ett helt nytt kvarter än mina egna.

Det är livskvalitet, kan dock vara riskfyllt med mitt periodande betéende, men utan risker får man ingen morgon som denna.

Nu är det bara några dagar som återstår, jag tar snart ut den efterlängtade vintersemestern i min miniherrgård. Jag har räknat ut ungefär hur stor yta jag har totalt i mitt sommarställe ( uppdelat på 3 pyttesmå kuber med dörr)  = ca 26 kvm. Det är en Hälsingegård av litet format och jag är mäkta stolt över den.

Tills dess ska jag dricka té med min mor som kommer på besök under några dagar i storstaden. Mitt bästa tips för té-frossa i denna vintergnistrande säsong är: 1400-tals hotellet Lady Hamilton i Gamla Stan. Där serveras ”Afternoon Tea”.

Lördagar och söndagar kl. 12:30-17:00 i två sittningar:

Sittning nr 1 börjar kl. 12.30
Sittning nr 2 börjar kl. 15.00

Pris: 180 kr per person.
Barn under 5 år är gratis och barn mellan 5 år och 10 år betalar 90 kr.

Jag läste första sidan i boken ”Fröken Smillas känsla för snö” i går. Det stod: ”Det är extremt kallt , minus 18 grader”. Hm, tänkte jag. Extremt kallt är vad det är uppe i Hälsingland just nu, en sisådär -26 grader. Då börjar det närma sig extremt av mina mått. Under julhelgen i Hälsingland tog jag en sväng till mitt lilla hus vid vattnet. Jag klev in genom den gamla porten med stora svarta järnbeslag. Tänk er att kliva av från planet på flygplatsen i Sydney och mötas av en pust värmeslag.. fast tvärtom. Där stod jag inne i mitt hus och kylan trängde in genom fingervantarna. Överlevnadsinstinkten slog till. Ut fort tänkte jag!

Jag räknar dagarna nu. Inplanerat finns 2 veckors semester i mitt hus i kylan. Lilla resan tar ca 3-4 timmar från Stockholm och upp till mig. Där hade jag tänkt leva ”Utvandrarna / Nybyggarna-liv”, dvs spendera nätterna där, hämta vatten från en isvak och elda till förbannelse.

Hur ska det gå… överlever man? Jag bläddrar i inspirationsbroschyrer från NK inredning, exempelvis ”Canadian Goose Home”. Där ser husen ut som mitt, i timmer och renhorn på väggen (fast det har inte jag). Det är löjligt dyrt och jag känner mig en gnutta naiv när jag ryser av välbehag av att se en stor gammal säng utsläpad på en isbelagd sjö. Där har man bäddat med rödrutiga fluff-sängkläder, rustika kistor vid sänggaveln där det väntar stora keramikmuggar och thé.. eller nåt. Det är ju vackert, hela bilden av citymänniskans semester up in the mountains or by the lake. Det är mysfaktor i mina fantasier om min 2 veckors semester i kylan. Jag undrar bara hur länge jag kan hålla upp den fantasin från NK-broschyren när jag väl är där.

Inspirationen kommer att sättas på prov. Fortsättning följer..