I går var invigningen av den nya utställningen på ”Hyllan” på Arbetets muséum i Norrköping.

Den nya utställningen heter ”Svenska för Invandrare” Utställningen är en humoristisk men samtidigt seriös skildring av statens svenskakurs för invandrare. Av Stéphane Chabrier som även han deltagit på kursen vid Åsö vuxenskola i Stockholm.

Bilderna visar bland annat elever som försöker uttala våra svenska vokaler på ett så ”svenskt sätt” som möjligt. I bakgrunden hörs ljudspår av ”ååååå”, ”yyyuuyyu” osv. Det är framtidshopp dessa elever utstrålar. En framtid i ett nytt land, men man känner även frustrationen. Som Maryam visar i ett av fotografierna. Hennes ansikte säger oss ”fasen vad trött jag blir, kan vi inte bara prata iranska för en stund nu”. Jag känner mycket väl igen mig i henne – när jag är i Frankrike. När jag bara inte orkar mer av rullande ”rrrr” och nya ord som sträcker sig över min just nu cirka 7-årings nivå i franska språket.

Gå dit, åk dit, en störtskön fotoutställning! Bara museibyggnaden är ett häftigt monument i sig, belägen i det gamla textilindustriområdet i centrum av Norrköping. Kulturhistoria på toppnivå!

Så här var det inte.

Alla hjärtans-dag natten har jag just spenderat på det japansk-inspirerade hotellet Yasuragi i Stockholm.

Många goda ord har redan sagts om detta underverk. Så här kommer en liten lista som balanserar det hela.

I går kväll var jag och min vän Anna-Karin – två stycken unga (fortfarande), till viss del cyniska kvinnor, mitt i ett blött inferno av hånglande par.

Visst fanns det en hel del ”zen” kvar i luften bland folkmassan (fullsatt hotell) men dock flera luftfickor en kärleksafton som denna.

Anna-Karin och jag analyserade omgivningen och noterade följande anti-SPA-moment:

1. Par som läser varsin Aftonbladet om prinsessan Madeleine och Jonas kris, samt ekonomiska krisen.

2. Turquoisa trekants bikinis och beechbermudas istället för den obligatoriska Yasuragi baddräkten/badbyxorna man får vid incheckning.

3. Sms:ande i vilstolen.

4. Vid introduktionen bad man gästerna att ej ”paxa” vilstolarna, låt det bli ruljans. Alla vilstolar var paxade. Anna-karin och jag hade inte en suck. Uppe vid ”solpaviljongen” var det djungelns lag – där hånglade två par över tre st vilstolar.

5. Karlar som röker i sina Yukatas (bomullskimonos) ute vid de heta källorna.

6. Rosor för 130:- Nedsatta till 100:- efter någon timme.

7. Karlar som letar efter sin fru inne hos damernas omklädningsrum.

8. Bonus: Strömavbrott på hotellrummet, kolsvart när vi skulle piffa oss lite inför middagen.

…annars var det en väldigt trevlig upplevelse med min vän.

Jag ville helst vara själv. Helt själv med mässingsljusstakar och värmeljus runt omkring.  I min stuga vid vattnet. Dricka vin och få livsinskter. När jag anlände första dagen på min semester i Järvsö och till stugan var det helt andra inskter jag möttes av:

Iskyla. Jag eldade och eldade men det rykte av köld ur min mun. Jag for hem till min mor och far innan mörkret lade sig.

Elprisproblem. Min favorit-loppis med alla mässingljusstakar jag skulle införskaffa hade satt upp en ny skylt på porten, det stod: ”Stänkt på grund av kylan”. Tydligen hade han större elutgifter än inkomster från sin loppisförsäljning.

För låga skor. Skoterkängorna räckte inte, för mycket snö.

Vin i stugan får vänta till våren. Förresten så hade en flaska jag glömt kvar spruckit. Rödvin i hela allmogeskåpet.

Däremot rensade jag min fars skrotcontainers. Där hittade jag två röda gamla fotogenlampor som jag putsade upp. En pensionär visade hur man plockade ur glaset, jag var misstro mot honom. Han kommer att ha sönder glaset i min lampa tänkte jag. Men hans stora vinternariga nävar visste vad de gjorde. De gjorde dock inte mina Dior-krämade pianofingrar. Ett av glaset sprack. En helt ny oväntad insikt: erfarenhet är bättre än smidga fingrar. Förresten, när är insikter väntade.

Jag knöt enriskransar till dörrarna och lade grankvistar nedanför. Mmm njutbart. Det här blev bra. Något som jag planerat gick som väntat. Sopkvasten fick bli liggandes på golvet. Ingen idé att städa. Allt fick ligga som  jag  lämnat det sedan September.

Min stuga ligger i en by bland fem andra stugor. En by med stugor, en stugby, fast utan försäljning av liftkort och korv.

I min stugby råder lugnet. Jag gillar lugnet och jag gillar pensionärerna som bor där. Man känner sig också väldigt uppskattad av dem. Min mor skojjade med mig i dag och sa att jag var en helylle-tjej för att jag hade yllemössa och yllevantar. Man kan ju nästan tro det, men jag är egentligen bara väldigt yllig utanpå.

På tal om liftkort så kommer här ett turisttips för Järvsö-besökare:

Slalomåkning i världsklass: http://www.jarvsobacken.se/

Många har sin favoritfrisör, som man går till i nästan hela sitt liv. Jag hör inte till den skaran.

Ibland fastnar jag ordentligt och jag återkommer ett antal gånger men sedan är jag på språng igen, efter nya fönar, ny schamponeringsmusik och ny gata.

Jag är en periodare. Den senaste perioden (vilken varat ovanligt länge) var hos en frisörska som en gång var receptionist på en designskola jag gått på. Det var första gången jag blivit nöjd med mitt hår! Inte kostigt att man stannar då.

Nu har det hänt igen och med bonus därtill! Min receptionistfrisörska hade ingen ledig tid till mig innan stundande bröllopsfesten jag ska gå på.

På en bröllopsfest vill man ju vara lite fin. Tänk alla gamla vänner man kommer träffa. Det är ju tråkigt om de tänker ”den tjejen har ju verkligen blivit sliten på 15 år…” eller liknande. Nej man vill piffa lite grann som sagt.

Så vad gjorde jag, jo, ringde till ett helt nytt ställe i Gamla stan. Ändra AB. En salong jag passerat under några filosofiska ensampromenader i Gamla Stan i Stockholm.

Johan svarade i telefonen. Mycket trevlig röst, bra första intryck. Han gjorde de mest tjusiga slingor jag någonsin haft. Behandlade mitt hår respektfullt med vana och mjuka händer. Ingen misstro så långt ögat kunde nå, i stället blev jag både serverad té med mörk choklad, de mest fantastiska anekdoterna om Gamla Stan och hans grannar i området. Vi var helt själv i salongen, det var lyxigt. Det var en tidig morgon, iskallt väder. Johan sa att det var fuktigt. Fuktigt väder för håret.. hm, tänkte jag, det är ju självklart, för en frisör är det inte bara ett kallt vinterväder, men ett vinterväder med viss effekt på håret, mycket intressant. Inget jag tänkt på tidigare. Med andra ord fick jag en helt ny upplevelse. Historier, ett möte med en helt ny spännande människa man aldrig annars kanske skulle träffat på och diskutera med. I ett helt nytt kvarter än mina egna.

Det är livskvalitet, kan dock vara riskfyllt med mitt periodande betéende, men utan risker får man ingen morgon som denna.

Nu är det bara några dagar som återstår, jag tar snart ut den efterlängtade vintersemestern i min miniherrgård. Jag har räknat ut ungefär hur stor yta jag har totalt i mitt sommarställe ( uppdelat på 3 pyttesmå kuber med dörr)  = ca 26 kvm. Det är en Hälsingegård av litet format och jag är mäkta stolt över den.

Tills dess ska jag dricka té med min mor som kommer på besök under några dagar i storstaden. Mitt bästa tips för té-frossa i denna vintergnistrande säsong är: 1400-tals hotellet Lady Hamilton i Gamla Stan. Där serveras ”Afternoon Tea”.

Lördagar och söndagar kl. 12:30-17:00 i två sittningar:

Sittning nr 1 börjar kl. 12.30
Sittning nr 2 börjar kl. 15.00

Pris: 180 kr per person.
Barn under 5 år är gratis och barn mellan 5 år och 10 år betalar 90 kr.

Jag läste första sidan i boken ”Fröken Smillas känsla för snö” i går. Det stod: ”Det är extremt kallt , minus 18 grader”. Hm, tänkte jag. Extremt kallt är vad det är uppe i Hälsingland just nu, en sisådär -26 grader. Då börjar det närma sig extremt av mina mått. Under julhelgen i Hälsingland tog jag en sväng till mitt lilla hus vid vattnet. Jag klev in genom den gamla porten med stora svarta järnbeslag. Tänk er att kliva av från planet på flygplatsen i Sydney och mötas av en pust värmeslag.. fast tvärtom. Där stod jag inne i mitt hus och kylan trängde in genom fingervantarna. Överlevnadsinstinkten slog till. Ut fort tänkte jag!

Jag räknar dagarna nu. Inplanerat finns 2 veckors semester i mitt hus i kylan. Lilla resan tar ca 3-4 timmar från Stockholm och upp till mig. Där hade jag tänkt leva ”Utvandrarna / Nybyggarna-liv”, dvs spendera nätterna där, hämta vatten från en isvak och elda till förbannelse.

Hur ska det gå… överlever man? Jag bläddrar i inspirationsbroschyrer från NK inredning, exempelvis ”Canadian Goose Home”. Där ser husen ut som mitt, i timmer och renhorn på väggen (fast det har inte jag). Det är löjligt dyrt och jag känner mig en gnutta naiv när jag ryser av välbehag av att se en stor gammal säng utsläpad på en isbelagd sjö. Där har man bäddat med rödrutiga fluff-sängkläder, rustika kistor vid sänggaveln där det väntar stora keramikmuggar och thé.. eller nåt. Det är ju vackert, hela bilden av citymänniskans semester up in the mountains or by the lake. Det är mysfaktor i mina fantasier om min 2 veckors semester i kylan. Jag undrar bara hur länge jag kan hålla upp den fantasin från NK-broschyren när jag väl är där.

Inspirationen kommer att sättas på prov. Fortsättning följer..

Julafton i Järvsö var som den i princip alltid varit. Men i år var det några nyheter. Laxen kom med leverans från laxmannen klockan halv 1 natten innan julafton. Min franske sambo trodde att det var ett svenskt uttryck; ”Laxen kommer klockan halv 1 i natt”, men nej. Laxen kom i allafall.

En annan nyhet var att jag inte sett så mycket snö sedan jag var barn. Se och njut! Foto: Stéphane Chabrier.

Jag kollade i gratistidningen City Koll nyligen. Jag vill citera Josefin Ekman som skrev om museitips i Stockholm:

”Museibesök behöver inte vara dammiga vandringar bland uråldringa benknotor och pergamentrullar”…

Jag håller med henne helt klart för jag har hittat några favoriter i stan och just nu är det Postmuséet jag vill slå ett slag för. Där sker inom kort workshops med olika julteman.

Den 5:e December är temat ”Skriv på gammaldags vis”.

Den 12:e December är temat: ”Gör dina egna julkort” och slutligen

den 19:e December: ”Gör postpynt till julgranen”

JAG VILL DIT! Jag tar med en kompis och traskar till Postmuséet för lite julpyssel.

Postmuséet, Lilla nygatan 6, Gamla stan, Stockholm. Entré: gratis för barn, 50:- för vuxna.

Äntligen kommer ett fotomuseum i Stockholm! Jag jobbar inte som fotograf men är en typ som roas av att vara åskådare av fotokonsten. Jag minns under min första resa till Nice. Jag var helt själv. Kände inte en själ. Minns så tydligt första timmen, när jag anlänt till staden med mina väskor, aningen bortkommen, mitt i ett trafikkaos. Där bodde jag i en underbar liten lägenhet i Gamla stan och roade mig dels med att besöka stadens fotomuseum. Jag trivdes i byggnaden, en gammal teater. Där fanns glasmontrar med gamla kameror, en svensk också förstås; Hasselbladen. Ett rum fullt med foto och designböcker, låst vid tillfället. Ett rum som jag minns provocerade av frestelse, då jag vid tiden var besatt av designböcker. Där, i Nice, lärde jag känna fotografier av en svensk fotograf, Lars Tunbjörk. Via en bok i fotomuséets butik.

Denna tid i Nice lät gå i fotografins vindlande fotspår, då jag även kom att träffa en väldigt speciell fransk fotograf i en fotobutik… 

Jag är faschinerad av fotografin som konst, och av fotografen. Hans ögon men även händer, tro det eller ej. De är noga med detaljer på alla plan och ser livet ofta med ett annat ljus än vi andra.

I Stockholm har man beslutat att strunta i att bygga det beryktade ABBA-muséet. Istället blir det ett fotomuseum till min glädje. Jag hoppas nu bara att man visar en bra bredd på fotografin och inte snöar in sig på de största världsfotograferna bara. Det öppnar i Maj och jag räknar dagarna!

Fotomuseum i Nice: http://www.tpi-nice.org/

Kommande fotomuseum i Stockholm: fotografiska.eu

Ett av mina favoritmuséum i Stockholm är Hallwylska muséet. Hemmet åt greveparet som gjorde stora pengar från skog uppe i Hälsingland. Inom kort ska jag dit för att se utställningen och guideturen om hur man firade jul i palatset.

För alla frusna hemmasittare, kan besöka Hallwylska palatset via deras ”webb-utställning”. Den första jag någonsin sett måste jag erkänna. Där man får inblick i allt från grevinnans små egenheter och vidskeplighet till middagar med 1000 stycken ostron och rysk kaviar som förväxlades av en middagsgäst med palt (kokat grisblodsbröd). På utställningen kan man även hitta recept från deras lyxiga bjudningar. Kan komma till hands nu i jul! Betjänter berättar och skvallrar om livet på Hamngatan 4 i Stockholm då det begav sig.

Webbutställningen hos Hallwylska: http://www.40rok.se/