Just kommit hem från några dagars semester i Oman. Oväntat resmål som visade sig vara väldigt fint och perfekt för en veckas semester när kylan tränger sig på i Sverige. Bodde på Marriott hotell i Mirbat, ca 8 mil från Salalah. Njöt av lata dagar med sol, bad och värme. Sonen plaskade runt i Omans största pool och grävde för fulla muggar i sanden vid strandkanten. En dag såg vi delfiner som simmade förbi och under havets mjuka vågor låg havssköldpaddor och vilade.

Häromdagen kom jag i kontakt med paradiset på jorden. En plats som påminner om Seychellerna, Skottlands högland och en grekisk ö på en samma gång. Platsen jag talar om heter Domaine de Murtoli och ligger på södra Korsika strax utanför Sartène, längs med den porlande Ortolofloden som rinner ut i havet. Här har ägaren Paul Canarelli och hans fru restaurerat och varsamt renoverat  gamla fåraherdestugor och förvandlat dem till vackra hus i olika storlekar, utspridda på 2000 hektar mark.  Originalkänslan har bevarats och inga nya materail har tagits in.  Alla hus har privat pool och eget kök. Önskar man äta ute finns det två val, en vinterrestaurang i en naturlig grotta och en strandrestaurang, belägen i en gammal fiskebod.

www.murtoli.com

Den här veckan drömmer jag särskilt om La Réunion. Jag har ännu inte varit där själv men som ni vet tillhör det ett av mina drömresemål och någon gång hoppas jag få uppleva denna gröna, aktiva och mångkulturella ö i Indiska Oceanen.

I väntan på att få uppleva ön med egna ögon, får jag hålla mig tillgodo med med bilder. Titta och njut!

BELVEDERE DU MAIDO La Réunion

Solnedgång vid Boucan canot La Réunion

Hästridning vid le Grand Etang på La ReunionStranden L

Stranden L

Vattenfallet Trou d'enfer La Réunion

Cirque de Mafate La Réunion

Val under havsytan på La Reunion

Vulkanvandring på La Réunion

Jag vet att min blogg egentligen handlar om Frankrike men imorse när jag cyklade till jobbet slogs jag av en sådan stark kärlek till min egen hemstad att jag kände att jag var tvungen att dela med mig av den. Vyn över Skeppsholmen med djurgården skymtandes bakom åt ena hållet och söders höjder åt andra och där i mitten en stor röd sol som lyste över vattnet var så vacker att den fick hela min kropp att le.

Jag upptäckte just precis nu att det går att flyga direkt från Stockholm Skavsta till Biarritz!  Linjen startade den 27 mars och jag kan för mitt liv inte begripa hur jag har lyckats missa denna fantastiska nyhet. Biarritz är en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Till dig som inte har varit där än säger jag bara en sak, åk dit!  Om du vill lyxa till det checkar du in på Hotel du Palais, ett femstjärnigt hotell som ligger vackert vid änden av la Grande Plage. Ett mer plånboksvänligt tips är Hotel la Marine på rue des Goélands. Ett enkelt men trivsamt litet hotell mitt i stan.  Säg att du nu vaknar upp i Biarritz imorgon bitti. Då skulle jag rekommendera dig att gå upp riktigt tidigt. Börja med att ta  en kort promenad till Côte Basque och titta på havet och de morgonpigga surfarna. Sen sätter du dig på ett café längs med gågatan och beställer in en stor café au lait, färskpressad apelsinjuice och en korg med färskt bröd, croissanter, smör och marmelad. Mätt och belåten tar du med dig strandväskan och lägger dig på en filt på La Grande Plage. Här kan du både jobba på solbrännan och spana på folk.  När du känner dig trött på att bara ligga på en filt hyr du en surfbräda och testar vågorna. Var försiktig för det kan vara riktigt starka vågor. På kvällen äter du middag på Café Arena, en restaurang inbäddad på en klippa mittemot Le Rocher de la Vierge. Medan du njuter av en tallrik färsk grillad fisk och ett glas kallt vitt vin tittar du på solen som går ner över havet och färgar de spanska baskiska bergen rosa. Innan du lägger huvudet på huvudkudden har du säkert  stannat till på Le Surfing eller på Café Vertigo för en sängfösare. På natten drömmer du om vågornas svall och vaknar lycklig nästa dag över att du fortfarande befinner dig i Biarritz, un petit coin du paradis.

Häromdagen var jag pÃ¥ ett trevligt litet hak i Stockholm där de serverade en grymt god falafel. Den fick mig att tänka pÃ¥ den godaste falafel jag nÃ¥gonsin ätit och som ingen annan har kunnat mäta sig med hittills, nämligen den pÃ¥ l’As du Falafel i Paris. Jag är inte den första som tipsar om det här stället och säkert inte den sista. Deras falafel är helt i en egen klass och vissa dagar önskar jag det gick att beställa en take away ända frÃ¥n Stockholm.

Jag mumsandes på en falafel utanför l'As du Falafel på rue de Rosier i Paris

Lyon, Frankrikes tredje största stad,  är för de flesta känd som gastronomins huvudstad.  Och det är inte för intet som staden förknippas med mat.  Bressekyckling, Côtes du Rhône och Paul Bocuse är bara för att nämna några, namn som hör ihop med staden. Les lyonnais är stolta över sin gastronomi och de vet hur man äter gott. Bland de 1000 restauranger som huserar i staden finns allt från 3-stjärniga Michelin restauranger till lokala bouchons där det serveras gamla traditionella rätter, de flesta baserade på griskött och rätt så svårsmältna. Men Lyon har flera strängar på sin lyra.  Till exempel var det här som bröderna Lumières uppfann filmen och förr i tiden fanns här en blomstrande silkesindustri som bland annat kvarteret Croix Rousse vittnar om.

En av mina favoriter är just kvarteret Croix Rousse med sina traboules, små trånga passager, där silkesarbetarna sprang fram och tillbaka med leveranser till kunderna nere i centrum. Hela kvarteret vittnar om silkesarbetarnas hårda liv och trångbodda vardag.

En annan favorit är mathallen Paul Bocuse. Ett ren fröjd för både öga, mun och näsa. Här finns allt möjligt tänkbart i matväg och du kan både handla färska råvaror att tillaga själv eller slå dig ner på en av de små serveringarna och äta grodlår eller ostron eller någon annan önskvärd delikatess.
Les Halles Paul Bocuse, 102 Lafayette, Part Dieu, 69003 Lyon

Tredje favoriten är Le Bouchons des Filles. En typisk bouchon med skillnaden att det är kvinnor som står för matlagningen och de gamla traditionella kötträtterna serveras med en kvinnligare touch,  aningen lättare att smälta utan att kompromissa med varken smak eller kvalitet.
Le Bouchon des Filles,  rue Sergent Blandan 69001 Lyon. tel: 04 78 30 40 44.

En annan härlig strand är La Grande Anse. Den ligger också på Basse Terre men i nordvästra hörnet. Den är mycket större än Bananier och lite av en annan sort. Här finns fler små restauranger och kiosker och strandförsäljare men stranden är så pass lång och stor att det aldrig känns trångt eller för nära till nästa granne.  Har du tur kan du till och med få ha en del av stranden helt för dig själv!

Nytt Ã¥r, nya möjligheter och nya franska platser att upptäcka! Just nu ligger mitt resande lite pÃ¥ is men det gÃ¥r inte en dag utan att jag drömmer mig tillbaka till mitt ljuva Frankrike. Jag hoppas att min blogg kan fortsätta att inspirera nÃ¥gra vilsna ressjälar att styra kosan mot grodätarlandet. En särskild plats som tankarna mina gÃ¥r till sÃ¥ här när kylan biter sig fast i Stockholm är Guadeloupe.  Jag gjort ett inlägg om detta karibiska paradis tidigare men det tÃ¥ls att skriva om flera gÃ¥nger…PÃ¥ Basse Terre finns ett antal stränder med svart sand. En av dem heter plage Bananier och är en liten diskret pärla. Här finns inte mer än en strandrestaurang och underbara vÃ¥gor för den som är sugen pÃ¥ att surfa men ännu inte är redo att ge sig ut i det stormande havet.

En annan av mina alpfavoriter är orten Meribel. Den ligger i hjärtat av det omrÃ¥de som kallas ” de tre dalarna” och Ã¥kningen här är grym. Om man tycker om offpist rekommenderas backarna runt Mont Vallon. Inte nog med att det är magiskt vackert där uppe pÃ¥ toppen, 2952 meter över havet, det är även en underbar färd nedÃ¥t. Men tänk pÃ¥ att offpist sker pÃ¥ egen risk och var aktsam! Efter en dags Ã¥kning brukar man vara riktigt hungrig och vad passar dÃ¥ bättre att äta än en riktig ostraclette eller ostfondue?! Bästa adressen för det är La Kouzina som ligger i närheten av Le Rond Point, inte lÃ¥ngt frÃ¥n sporthallen där det även finns ett trevligt spa för den som gillar det.

Snart  förvandlas Lyon från en stad i vintermörker till en lysande stjärna. Den 8-11  december är det dags  för årets upplaga av ljusfestivalen, ett populärt event som  lockar tusentals med besökare varje år. Under fyra dagar lyses stadens gator, torg, broar och kända byggnader upp och bjuder på vackra ljusinstallationer.

Mer information hittar du på www.fetedeslumieres.lyon.fr

När snön dalar ner utanför fönstret vandrar tankarna mina iväg till Alperna, skidÃ¥kning och färsk  pudersnö. I vintras hade jag ett kärt Ã¥terbesök med backarna i Val d’Isere där jag säsongade vintern 2000. En hel del hade förändrats pÃ¥ 10 Ã¥r; lite fler hotell och nÃ¥gra nya restauranger och affärer men mina gamla favoriter fanns till min glädje fortfarande kvar som hamburgerhaket i Quiksilverbutiken längs med huvudgatan, baren le Petit Danois dit vi alltid gick för en after work och restaurangen Taverne d’Alsace där vi unnade oss goda middagar. Och Ã¥kningen var lika magisk som förr!

SÃ¥ här i alla helgons tider önskar jag berätta om en kyrkogÃ¥rd utöver det vanliga som ligger i staden Morne à l’Eau pÃ¥ Guadeloupe. Det är öns största och vackraste kyrkogÃ¥rd, byggd som en liten stad i miniatyr med smÃ¥ hus och gravstenar, mÃ¥nga dekorerade i vitt och svartrutigt kakel. Precis som i Sverige och pÃ¥ de flesta andra hÃ¥ll i världen tänds det ljus vid gravarna pÃ¥ alla helgons afton.  Men inte nog med det. Vid gravarna samlas dessutom familjemedlemmar och vänner till de bortgÃ¥ngna och vakar tillsammans frÃ¥n tidig eftermiddag till sen kväll. MÃ¥nga har med sig en bit mat och dryck och det är en varm och närmast festlig stämning som rÃ¥der under aftonen. Det är en mäktig upplevelse att höra sorlet inifrÃ¥n kyrkogÃ¥rden och se alla ljus som glimmar i den mörka ljumma natten.

Ostron -  jag fullkomligt älskar ostron! Om jag fick och hade möjlighet skulle jag äta ostron varje dag. Javisst, detta slemliknande havsdjur som får många att rysa bara de tänker på att behöva stoppa ett i munnen, tillhör en av mina absoluta favoriter i matväg. Jag gick länge och vägrade ostron men när det var dags för mig att flytta hem från Frankrike tänkte jag att jag åtminstone måste smaka ett, bara för att. Och då blev jag fast. Ostronfrälst på mindre än en sekund.  Och sen blev jag arg på mig själv för att jag inte smakat tidigare, att jag gått miste om fem års ljuvligt  ostronätande och nu inte skulle ha möjlighet att äta ostron mer på väldigt länge. Visst går det att äta ostron här hemma men det är liksom inte samma sak som att köpa ett dussin direkt från ostronodlaren vid havet och äta dem på plats tillsammans ett kallt glas vitt.

De här vackra ostronen på bilden sörplade jag i mig på La Perle Gruissanaise, utanför den lilla kuststaden Gruissan i södra Frankrike.

Adress: Base Conchylicole 6/7, avenue de la Clape
11430  Gruissan
www.perlegruissanaise.com

En sak jag älskar med Frankrike är alla underbara matmarknader. Jag ser alltid till att planera in ett marknadsbesök på mina resor.  Även om jag inte alltid  har möjlighet att handla med mig någonting eller behöver någonting speciellt så tar jag ändå en sväng förbi och bara strosar runt bland stånden och njuter av dofterna, samtalen och den härliga atmosfären som råder på plats. Alla grönsaker ligger alltid så vackert uppradade, ostarna ser så aptitliga ut och de grillade kycklingarna sprider en sådan härlig doft.  Nu på hösten hittar man den underbart vackra grönsaken, kronärtskockan. Just de här på bilden hittade jag på marknaden i Carcassonne förra hösten liksom de vita sparrisarna.

I våras var jag nere i södra Frankrike några dagar, i området Hérault. Mindre känt än Rivieran men med minst lika härligt klimat, fina stränder, små charmiga byar och god mat. Området är också en av landets vintätaste.

I Marseillan, en liten idyllisk fiskeby vid kanten av Medelhavet, ligger vinlagret Noilly Prat.  Noilly Prat är Frankrikes äldsta aperitif och en välkänd drinkingrediens. Dryckens framställningsprocess är unik och bygger på en gammal kunskap; under flera århundraden transporterades vintunnor på skepp där de utsattes för väder och vind. Någon märkte snabbt att en kombination av tid och väder påverkade vinets färg och smak. Vinet blev mörkare och smakade mer när vinet låg ute under lång tid. 1813 bestämde sig en man vid namn Joseph Noilly för att återskapa denna naturliga process av vinskapande. Så på den öppna innergården i Noilly Prats lokaler ligger 2000 tunnor, dagligen utsatta för solsken och havsvindar från Medelhavet. Efter ett år förflyttas vinet till det så kallade hemliga rummet, till större tunnor där det tillsätts ett tjugotal örter och kryddor. Vilka kryddor och örter är en väl bevarad hemlighet! Under tre veckor står vinet sedan och drar och rörs om för hand innan det buteljeras på flaska och skeppas världen över.

Om du är nyfiken på att besöka vinlagret eller läsa mer om drycken hittar du all information du behöver på  hemsidan www.noillyprat.com

För den som önskar förlänga sommarkänslan rekommenderar jag en tur till Nice. Denna stad, Rivierans huvudstad, är en perfekt weekend destination där bÃ¥de den sol – och badsugne och den shoppingsugne fÃ¥r sitt lystmäte tillgodosett. Tre saker som jag tycker om att göra när jag är här; sitta pÃ¥ en bänk längs med Promenade des anglais och se vÃ¥gorna rulla in mot stranden och spana pÃ¥ alla ”nicois” bor som är ute och flanerar, besöka blomstermarknaden pÃ¥ Cours saleya och titta pÃ¥ alla vackra blommor och sist men inte minst äta en socca (en slags kikärtspannkaka) i gamla stan.

I söndags sÃ¥g jag pÃ¥ Jamie Olivers matprogram pÃ¥ tv. Han var pÃ¥ besök i Franska Pyrénéerna i trakterna kring Toulouse. Det var en fröjd att se pÃ¥ och under en timmes tid vattnades det i munnen. Han lagade flera av mina absoluta favoriter i det franska köket sÃ¥ som tryffelomelett, confit de canard och en helt ljuvligt vacker tarte tatin med calvadosglass! I höstas var jag själv i Toulouse. Staden som i folkmun kallas den rosa staden eftersom sÃ¥ mÃ¥nga byggnader är i rosa tegel, bjuder pÃ¥ mängder av matupplevelser. En restaurang som jag varmt kan rekommendera är Chez Navarre. Här finns inga bord för tvÃ¥ utan alla gäster äter tillsammans kring stora träbord. Förrätterna dukas fram direkt pÃ¥ bordet och kvällens varmrätt  stÃ¥r och puttrar i en gryta på  spisen som man själv fÃ¥r servera sig av. Chez Navarre är en ”table d’hôtes”, en restaurang där det ska kännas som om man äter hemma hemma hos mormor i hennes stora kök pÃ¥ landet. Tallrikar och bestick hämtas ocksÃ¥ pÃ¥ egen hand i ett stort träskÃ¥p som stÃ¥r mot en av väggarna och i grannskÃ¥pet lämnar man disken när man ätit färdigt. Det enda man beställer av kyparen är vinet och kaffet pÃ¥ maten.

Det är ofta fullsatt här om kvällarna så ett tips är att ringa innan och beställa bord.

Chez Navarre, 49 grande rue Nazareth – Toulouse. Tel: 05 62 26 43 06

Uppe i bergen cirka 30 min från Antibes med bil ligger den lilla charmiga byn Vence. Här blev jag kär förra året. Inte i en person utan i ett kapell. En skapelse av konstnären Matisse som bestämde sig för att bygga ett kapell tillägnat hans älskade vän, Monique Bourgeois. Hon hade varit hans sjuksköterska i Nice under en period då Matisse var väldigt sjuk och en djup vänskap uppstod då mellan dem. Men hon hade en stark kallelse i livet och blev så småningom nunna och hamnade i Vence. För att göra en lång historia kort involverades Matisse i projektet att bygga ett nytt kapell åt systrarna och resultatet blev la Chapelle du Rosaire. Matisse var med och bestämde hur det skulle se ut från grunden. Hela kapellet är hans skapelse, från dess arkitektur till dess inredning med väggmålningarna, glasfönstren, stolarna och altaret. Han har till och med designat kåporna som prästerna bär under mässan.

Det är en helt unik plats som bara måste upplevas!