Copyright: Vertige photos

Förra sommaren den här tiden var jag i Antibes – Juan les Pins på jazzfestivalen Jazz à Juan. På dagarna låg jag på stranden och på kvällarna njöt jag av underbara jazzkonsterter under bar himmel. Scenen var byggd framför havet så man såg solen gå ner i det glittrande havet samtidigt som jazzens toner ekade ut över staden. Den bästa konsterten var med Joss Stone som fick hela publiken att gunga.Vilken röst den tjejen har!

Antibes har länge varit ett jazzens mecka och i år firar festivalen 50 år. Artister som Diana Krall, Keith Jarrett, Melody Gardot, Dee Dee Bridgewater med flera står på scenen från den 14 juli fram till den 25 juli, festivalens sista dag. Önskar jag var där i år igen! Men jag får hålla mig till godo med filmklipp från festivalen och minnet från förra årets upplevelse.  Här är ett klipp med bland annat Dee Dee Bridgewater.

www.pleinsudtv.com

En av mina absoluta  favoritplatser i Frankrike är södra Atlantkusten. I byn Messanges, i regionen Les Landes, ligger La Maison de la Prade, en gammal kolonial semesteranläggning från 1930 talet som idag är ett charmigt hotell. Huset har dekorerats och inretts i en modern stil och här finns 16 rum som alla har utsikt över den omkringliggande pinjeskogen och naturen.  Bara 800 meter från hotellet ligger stranden «   La plage de Messanges », en av de mest ensliga stränderna i les Landes. Här ser du alltid en och annan surfare i vattnet väntandes på rätt våg.  Hotellet lånar ut cyklar för den som hellre trampar ner till stranden än går till fots.

Det här är ett riktigt  litet guldkorn som jag ofta längtar tillbaka till.

La Maison de la Prade – Av. de la Plage – 40660  Messanges

www.lamaisondelaprade.com

Copyright: Maison de la Prade

Dagens inlägg tillägnar jag min svärfar, ett hängivet fan av cykeltävlingen Tour de France. På lördag, den 3 juli, går startskottet för årets upplaga som startar i Rotterdam och slutar traditionsenligt med målgång på les Champs Elysées den 25 juli. Längs med vägen passerar cyklisterna flera  franska platser värt ett besök; staden Pau, släkten Bernadottes hemstad, Bagnères de Luchon, en vacker kurort i Pyrénéerna, Sisteron, en liten pärla i Haute Provence, Reims och Epernay, champagnens huvudstad. På hemsidan www.letour.fr kan du läsa allt om loppet, följa de olika etapperna, få tips på sevärdheter längs med vägen och mycket mer.

En vecka sedan jag bloggade sist. Inte så  bra. Har egentligen inget särskilt att skylla på annat än att jag har varit upptagen med att fira midsommar på okänd idyllisk ort i Dalarna. Men jag har fortfarande några  saker kvar jag önskar dela med mig av från min Korsikaresa. Som den här bilden  tagen på stranden utanför hotellet Le Palm Beach där vi bodde sista natten på resan. Tyckte det var en finurlig liten skylt.  Hotellet låg direkt på stranden och på kvällen somnade vi vaggandes till sömns av vågorna som rullade in mot stranden. Bättre sömnmedel får man leta efter!

Le Palm Beach Hotel

I Ajaccio, på rue Bonaparte, ligger delikatessbutiken U Stazzu. Här kan du köpa handtillverkade lokala korvar och ostar, klassade A.O.C. (appelation d’origine controlée). Ägaren, Paul Marcaggi har vunnit titeln som Frankrikes bästa charcutier (charkmästare). Han berättar med iver och entusiasm om hur korvarna och skinkorna som hänger i taken tillverkas och bjuder gärna på ett litet smakprov till intresserade kunder. När du ändå är här, passa på och köp med dig en burk  kastanjehonung, marmelad och en flaska olivolja också, allt lokaltillverkat.

Tillbaks till min Korsikaresa.

På vägen till Ajaccio som var slutmålet på resan, stannade vi till några timmar i Propriano för att äta lunch på restaurangen Tout va bien chez Parenti. Restaurangen har funnits i samma familjs ägor sedan två generationer tillbaka och här serveras det mat i världsklass. Det ryktas att restaurangen var nära att få en stjärna i Michelinguiden i år men att det föll på inredningen.

Dagens lunch var grillad hummer med havets pasta. Såg väldigt lockande ut men vi bestämde oss för att slå på stort och beställde in en tre rätters. Precis som det ska vara i Frankrike! Till förrätt serverades det en tacos skapelse med saffransgambas och tomatkompott. Till huvudrätt en underbart god vit fisk med selleri och purjolökspuré. Efterätten var kronan på verket; en créme brûlée med kastanjesmak.  Allt detta sköljdes ned med en flaska kall rosé medan vi tittade ut över hamnen och havet.

Har precis sett på Frankrikes premiärmatch mot Uruguay.  Thierry Henri, den enda spelaren kvar från 98′s guldlag fick sitta på bänken första halvlek. När han byttes in i andra halvlek hurrade publiken. Och så gjorde jag med. Minns fortfarande som om det var igår när Frankrike blev VM-mästare 1998 på hemmaplan. Jag jobbade som värdinna på Biarritz surf festival den sommaren och finalmatchen visades på storbildskärm på stranden Côtes des Basques. Surfare från världens alla hörn satt och hejade tillsammans med festivalpersonalen och snacka om glädjeyra när domaren blåste av och Frankrike tog över världsmästartiteln. Vilken mäktig känsla det var att befinna sig på plats i segerlandet i just det ögonblicket! Folk samlades på Biarritz gator och jag tillsammans med halva staden klättrade upp på taket på gallerian i stan och viftade med franska flaggan och sjöng glädjesånger. ”Allez les bleus, allez les Bleus” och ”on est champions, on est champions” ljöd över våra läppar hela natten lång.

Här är tre klipp från guldmatchen:

VM-mästare 98

Glädjeyra

Zinedine Zidanes mål

Tredje dagen gick färden mot Korsikas sydligaste spets och staden Bonifacio. Här blev det kärlek vid första ögonblicket. Staden är uppdelad i två delar, hamnen och den övre delen som vilar på vita granitklippor som stupar rätt ner i det turkosa havet. Jag saknar nästan ord för att beskriva hur vackert det var. Vi fick tips om att ta en båttur för att få en blick av staden från havet vilket vi gjorde, ända ut till fyren Pertusato som ligger längst ut på klipporna. Hit kan man även ta sig till fots längs med med en stig som går över klipporna på 65 meters höjd över havet. Vägen startar vid den vita kyrkan Saint Roch och det tar ca 3 h tur och retur. En man vi mötte berättade att han brukade ta med sitt morgonkaffe och några croissanter dit ut tidigt på morgnarna för att njuta av utsikten och stillheten. Från spetsen har man full sikt över Bonifacio åt ena hållet och Sardinien på andra om vädret är klart.  Hann tyvärr inte med den promenaden den här gången utan den får vänta till nästa gång jag kommer hit.
För jag räknar med att det blir en andra gång.

Eglise Saint Roch