Om nÃ¥gon frÃ¥gade mig hur jag skulle sammanfatta Moskva, skulle jag inte svara (som alla andra gör): ”kontrasterna mellan rika och  fattiga”, utan istället: ”Moskva är en stad där alla önskar att de vore VIP.”
Om man är nouveau riche och rysk och har lyckats tjäna pengar/tillskanska sig pengar pÃ¥ annat sätt  - och därmed ”naturligt” tillhör skaran ”VIP” har du chaufför och en bil av en modell vi knappt hört talas om i Sverige.
Du reser till Cormayeur över den ryska julen och nyåret och till St Tropez under sommaren och du köper din skidutrustning på plats och lämnar kvar den på hotellet efteråt eftersom du inte orkar släpar hem den. Din yacht har du i Moskva, mest för att visa upp, jag menar, så mycket till hav finns det inte att tala om i just Moskva. I St Tropez förmodar jag att du köper en temporär.
Du gÃ¥r pÃ¥ Moskvarestauranger som Manon, Café Pushkin, Tsars Hunt, Mr Lee, Soho Rooms eller Nedalny Vostok – när du inte sitter i nÃ¥got av dina privata jetplan pÃ¥ väg till favorit-weekenddestinationerna London eller Paris, förstÃ¥s.
Du spenderar mer pengar på Dolce Gabbana och Hermés än vad vi någonsin kan föreställa oss och det här med att filantropiskt dela med sig har inte letat sig in i det ryska vokabuläret ännu (men det kommer säkert!)
Men VIP som begrepp finns även i det övriga samhället och är även till för dem som inte naturligt tillhör VIP-klintelet. Bara dÃ¥ i mindre skala om man säger sÃ¥. Saker och ting kan helt omotiverat döpas till ”VIP”,  utan att för den delen vara avsedda för dem som anser sig vara VIP pÃ¥ riktigt, om ni hänger med. VIP-vatten, VIP-bio, VIP-strumpor, VIP-sushi, VIP-kaffe, VIP-äpplen, VIP-choklad. Ja, du fattar.
Näeee, Moskva är inte bara VIP (thank God), men uppenbarligen tillräckligt för att jag ska skriva ett inlägg om det, i alla fall.
Bil med dekalen ”Important Person” pÃ¥klistrad. SÃ¥ man vet, liksom.

VN:F [1.9.10_1130]