I morse vaknade vi av detta…

Arbetare som gick runt på vårt tak och slog ner de enorma istappar som bildats under de senaste veckorna. Fantastiskt. Helt utan skyddslina och med en järnpinne i handen tog de i för kung och fosterland för att slå ner den tjocka isen.

Jag önskar att min zoom hade varit lite bättre, då hade man kunnat se hur den bakre snubben lugnt har rökt en cigarett medan han lite nonchalant håller fast i sin kollegas ben. Only in Russia.

De lyckades med konststycket att slå ner taket till grannarnas trappuppgång så den stackars gamla man som försökte komma in i sin lägenhet fick vänta en bra stund innan de lyckades hacka sönder isblocken som blockerade ingången. Även en jeep, en lampa, ytterligare ett tak strök med under processen. Med skräckblandad förtjusning stod vi i vårt fönster och bad för att ingen skulle bli spetsad på kuppen.

En uppmärksam läsare påpekade att vi bara verkar ha festat den senaste tiden vilket självfallet inte stämmer. Johanna var på besök och såsom sig bör när man har svenskar på besök har veckan även ägnats åt att göra så ryska saker som möjligt. Vi har alltså ätit borsch och pelimeni, kollat på kyrkor, varit på ryska museet, på Eremitaget (igen!) och på balett.

Ryska museet är väldigt fint och intressant. Här fokuseras mindre på ståtlig inredning och mer på själva konsten än på Eremitaget. Även fast det inte är lika kända tavlor som hänger här känns det kanske lite genuinare att se rysk konst när man är i St. Petersburg.

Kö till Ryska museet, alla verkar vilja gå på museum på ryska julaftonen.

På fredagen hade vi bestämt oss för att försöka gå på balett. Här på teatrarna finns ett underbart system för oss fattiga studenter och andra som tycker att det är onödigt att betala för mycket. Kommer man en stund innan föreställnings början kan man nämligen köpa ståbiljetter för 100 rubel (ca 25 kr)! Trots namnet betyder det inte alls att man nödvändigtvis måste stå utan man kan mycket väl få en väldigt bra plats. Efter att alla med ordinarie biljetter intagit sina platser hjälper teaterpersonalen till att hitta lediga sittplatser i den mån det går. Vi hamnade på samma rad som jag satt på med mina föräldrar några månader tidigare men tjugo gånger billigare! Dock rekommenderas att komma i litet sällskap eller i alla fall vara beredda på spridas ut över teatern. I värsta fall får man faktiskt stå. Men 25 kronor kan det vara värt!

Hitta Johanna?

En vilodag unnade vi oss efter nyårsafton sedan var det dags att korka upp resten av den överblivna champagnen och göra tabberas på vodkan, ölen och vinet som inhandlats för nyårsafton. Kvällen avslutades på Mecto, en liten gömd indieklubb.

En lyckad kväll med fotbollsspel och massa massa dans. Ett kärt återseende eftersom vi inte hade varit på Mecto på länge. Men. Hybris. Vi gjorde misstaget att gå dit igen. Inte bara en utan två gånger till. Sluta alltid på topp, sista kvällen kändes inte ens i närheten av en blek kopia av den första. 

Kväll nummer två.

Kväll nummer tre.

Nyår firades detta år i St. Petersburg. Ryssarna verkar ha ett speciellt förhållande till just nyår som är mycket viktigare än julen här. Därför var vi peppade till tusen på att få fira in det nya året i forna Sovjet. Ännu en gång fick vår lägenhet agera partycentral. Vår lägenhet var fylld med gäster från alla håll och kanter och hemma hos vår grannar Ole&co var det samma sak.

Lite sent ute som vanligt, begav vi oss till Ashaun dagen innan nyårsafton, sjävlklart kvällstid, för att trängas med alla ryssar som även de var fashionabelt sent ute. Ingenting av det vi skulle ha fanns så vi fick snabbt tänka ut en ny nyårsmiddag.

På plats var en lika blandning av norrmän och tyskar, jag, Martina och en lokal representant. Efter den något försenade middagen och en gudomlig men tyvärr något bortglömd efterrätt var det dags för tolvslag framför Erimitaget. I sista sekunden as usual slängde vi oss i en taxi bara för att upptäcka att vi inte kom längre än 100 m. Tillsammans med tusentals tjoande och firande människor marscherade vi uppför Nevsky för att anlända lagom till tolvslaget! Precis så storslaget som vi föreställt oss.

Men hosta tjugo personer till middag var jobbigare än förväntat så kort efter tolvslaget somnade Vedran och jag bara för att vakna vid fyratiden och ha missat halva festen. Skyller på åldern.

..dock inte med bil utan med Finnair. Tack vare lite oväntad snö så lyckades vi missa vårt Stockholmsflyg och fick lite kvalitetstid i Helsingfors. Men internet löser ju det mesta, så nu sitter vi mest och slösurfar och väntar på nästa flyg till Stockholm. Ska bli att komma hem till julen och vila upp mig lite inför min sista månad i St. Petersburg. Lite julklappsstress väntar men sen så!

Nu är det dags att återvända till världens kanske sämst uppdaterade blogg. Helgen bjöd på prominent besök från Berlin, Elin. Efter att ha gästat hennes lägenhet på Torstrasse  ett antal gånger under våren och sommaren var det trevligt att få byta rollerna en gång och få axla rollen som värd. Vi skippade de flesta traditionella turistaktiviteterna, tror jag fått mitt liv dos av Eremitaget redan, och avverkade istället dessa från utsidan. Titta, fota, klart! Istället fylldes helgen med favoritaktiviteter som secondhandshopping, barhäng, middagar och en konstmarknad.

Helgens mest oväntade var middag hos mina nyinflyttade grannar. Vad vi trodde skulle bli en snabb drink hos grannarna för att senare ta oss iväg till wining and dining blev en långdragen historia. På grund av vårt kön lyckades Elin och jag undvika att bli supna under bordet och fick istället hålla tillgodo med ett sött ryskt vin. Ledaren i familjen, en biffig ryss med större bröst än jag och Elin tillsammans var den enda som fick fylla på vodkan och pumpade David med shots tills han knappt kunde gå.

Efter att vi lämnat David hemma för att sova ruset av sig begav vi oss ut i natten. På väg till en bar träffar vi på Jonas. Hockeyfantast från Skellefteå, TV-journalist och stipendiat på plats i Ryssland för att intervjua hockeyspelare. Stolt berättar han om sitt eget webb-tv-program Trashtalk, vi skvallrar lite om Malou och diskuterar Melodifestivalen.

Söndag tillbringade på min favoritplats i St. Petersburg, Udelnaja, där Elin shoppas loss och jag hittade en fin sjal.

Tyvärr tog jag ju jag knappt några kort så därför illustrera dessa bilder inte helgen direkt optimalt.

Igår gjorde jag en riktig bloggare och skötte min business på café istället för hemma. Det är alldeles för svårt att koncentrera sig hemma och dessutom blir det väldigt trist. Men en broccolisoppa och kaffe på Zoom kändes det mycket lättare (nja) och roligare (också nja)! Dock tror jag nog att alla fashionistor, Carrie Bradshaw-wannabes och bloggfenomen som jobbar på café med en latte bredvid datorn har uppdaterat sig på laptop-fronten sen 2005. På väg dit fick jag nästan ryggskott av min 5-kilosbaby. Inte lika fashionabelt. 

In action. Ni ser ju själva, datorn är större än bordet.

Trots att jag egentligen inte borde syssla med någonting annat än tentaplugg just nu så har helgen ägnats åt ett par roliga saker. Mycket tack vare Loft Etagi.

Igår firade Stian och Ole dubbelfödelsedag med pizza hemma hos dem och efter det begav vi oss till Loft Etagi där norska DJn Lindstr øm spelade. Fantastisk musik, fantastiskt fashionabla människor och ett fantastiskt sällskap- jag trivdes helt enkelt.

Bilderna är lånade från www.lookatme.ru

Även söndagen har tillbringats på Loft. Denna gång för att slåss mot miljontals andra fashionistor som precis som vi kommit för att få köpa lite andrahandsvaror och kolla på snygga människor. Två DJs stod för god stämning och lite glögg i kylan stillade min abstinens efter julmarknad i alla fall för ett litet tag.

De lite fulare har tagits med min kamera.

Ett födelsedagskalas har vi hunnit med också. Vedran 24:e födelsedag firades i dagarna tre.  Måndagskvällen inledde firandet med öldrickande med Timo och Sophia på Ctirka och Mod Club. Den 24e hade vi bjudit in till ett mycket vuxet födelsedagsfirande med tårta och champagne. Tårtan kanske inte blev så fin som jag föreställt mig, mycjet för att vispgrädde var ännu ett mission impossible här i Ryssland, och den söta ryska champagnen lämnade kvar en fruktansvärd huvudvärk dagen efter men kvällen var ändå lyckad. Avslutade gjorde vi med middagpå Conchita Bonita, en restaurang som av våra vänner både nämnts i sammanhang med kattpisslåda och den bästa måltiden i livet. Nu stämde varken eller, men maten var fantastisk och stämningen likaså.

Tårta hemma

Middag på lokal

Det här med att hänga med massa ryssar och dricka vodka i kopiösa mängder är inget vi håller på med. Sorgligt men sant så blev även jag en av de klyschiga Erasmus-studenterna som hänger i gäng och pratat tio(underdrift) gånger mer engelska, tyska och svenska än ryska. Men det är inte fy skam det heller, i lördags samlades vi hos the Dutch Girls för ett kulinariskt kulturutbyte. Spanjorerna lagade tortillas, vi hade medhavda hemgjorda köttbullar a la IKEA och det bjöds på äkta turkiska vinbladsrullar. Kanske inte den bästa kombinationen men väldigt gott var för sig. Till efterrätt bjöds det på pannkakor med glass och självklart vodka. Mest uppmärksamhet skänktes en chilivodka vars smak jämfördes med nagellacksremover. Hmm, låter sådär. Men som förväntat var flaskan ändå tom innan vi lämnade för dans på Klub 7.

I dag var ingen vanlig dag för idag var dagen för Vedrans nya tatuering. Jag var nog ännu mer nervös än han var, speciellt på grund av äckelkänslorna som uppstår när jag tänker på varma nålar som skär in i huden. Beslutsångesten som jag lider av gjorda inte saken bättre speciellt eftersom detta mer eller mindre är et livslångt beslut. En rysk vän hade tidigare i veckan presenterat oss för en tatuerare som jobbar hemma. Efter fem minuter i hans lilla lägenhet hade två av oss i sällskapet bokat in tid för nya kroppsmålningar. Idag följde jag med Vedran för att agera tolk (haha) och support. Kändes lite som att följa sina barn till tandläkaren för att laga ett hål, nålen gav ifrån sig ungefär samma ljud också. 

Krill, den inte så snygga tatueraren, var både väldigt trevlig och duktig. 

Allt jag har köpt sen jag kom hit till St. Petersburg har inhandlats här på Off. Första gången jag försökte ta mig in här letade jag efter den här ringklockan i en kvart innan jag gav upp och gick hem. Såhär i efterhand kan man ju tycka att jag borde förstått att pilen pekade uppåt och inte in på gården. Hursom är det en liten pärla mittemot Griboedev-klubben där man kan hitta bra vintagekläder till okej priser. Tips tips!

En vanlig torsdag blir så mycket bättre om man kröner dagen med en öl( eller valfri alkoholfri dryck) och trevligt sällskap. Den nämnda aktiviteten förlades dagen till ära till Martinas stammishak Star Bar. En liten men trevlig bar med DJoch okej priser. När varken öl eller sällskap räckte för att underhålla oss så utforskade vi de olika inställningarna på varandras kameror vilket resulterade i en kavalkad av mer eller mindre lyckade foton..

Ännu en söndag har spenderats med att klampa runt i leran och leta fina fynd.. Tänkte visa lite bilder från loppisparadiset, här man kan hitta allt från..

..stickat i olika färger, former och kulörer..

..militärutrustning, piratflaggor och lera..

…till en massa massa päls såklart. Vi är ju trots allt i Ryssland.

I början av vår tid här i St. Petersburg gjorde vi ett misstag. Vi passerade av en slump en fest på en båt i Neva efter en kväll med John Digweed. Att döma av klientelet verkade det vara en fullträff, musiken var dansvänlig och människorna, åh så fashion. Men när vakten berättade att det skulle kosta oss 50 kronor att komma in vände vi i dörren. 50? Vet inte hur vi tänkte med tanke på att vi just betalat 400 kronor för festen innan. Hursom fick vi reda på att festen hölls av butik Zing. En liten dyr butik som framförallt säljer svenska märken  som Acne och Carin Wester till överpriser.

Förra lördagen var det ännu en gång dags för den legendariska festen och våra förväntningar var såklart skyhöga. Efter en veckas pepp gick vi till Zing med en masterplan, att smöra för butiksbiträdet tills hon gav oss biljetter. Helst utan att behöva köpa något. Planen fungerade utmärkt, dock hade vi haussat festen något och hela sällskapet var hemma vid två. Två!

Vi fick i alla fall uppleva lite av hur modeeliten festar i St. Petersburg. Inte så stor skillnad mot hemma skulle jag tro; lite stel stämning och snordyr öl.

Och nej, bättre bilder än så här blev det inte heller.

…today! Nu har det gått lång tid utan någon direkt uppdatering här, ändring på det! En av de senaste veckornas dagar har spenderats på MEGA. Ett gigantiskt köpcentrum utanför St. Petersburg. Ingen resa vi gjorde för inte. Såsom sig bör när är svensk och befinner sig utomlands var vi där för att stärka Sveriges näringsliv och supporta den nya H&M-butiken. Kanske mest för att äntligen hitta något nytt, billigt och familjärt att ha på sig. Dock förgäves, när vi kom fram till MEGA ( det finns en anledning att det heter så) och letat oss fram till H&M insåg vi att det skulle bli svårt. Vi möttes av en ca 5 km lång kö genom hela köpcentret. 20 vakter jobbade dedikerat med att släppa in små grupper i taget och ryssarna väntade tålmodigt på att få släppas in i lågprisparadiset. Längst fram emot butiken hade en kö med hjälp röda band arrangerats, påminde lite om säkerhetskontrollen på en flygplats.

Då slogs av det absurda, vänta två timmar i kö på något vi kunnat köpa varje dag hela våra liv. Nja, så vi styrde stegen mot IKEA-restaurangen och köttbullarna. Varför prova något nytt liksom?

På Eremitaget pågår just nu en utställning i samarbete med Saatchi Gallery i London. Utställningen Newspeak: British Art Now är en del i moderniseringen av museet som planerar att utöka sin enorma samling och addera ny spännande modern konst. Flera nya up-and-coming konstnärer från England har samlats för att skapa Newspeak och meningen är att de ännu okända britterna ska introduceras för resten av världen. Bland annat kan man beskåda verk av Tessa Farmer, Sigird Holmwood och Hurvin Anderson. 

Utställningen håller på den till 17 januari 2010, så om ni planerar in ett besök innan dess är den verkligen att rekommendera.

Traditionell bondekonst av Sigrid Holmwood.



Antiken möter 2000-tal i Arif Ozakcas konstverk.

Eftersom vi har en stor fin lägenhet med två lediga soffor så har vi inga problem att ta emot gäster som vill stanna en natt eller två. När så en bekant frågade om hans vän kunde få övernatta ett par nätter hos oss på väg från Kina till Berlin så sa vi självklart ja. Vid tvåtiden idag anlände så vår nya gäst med en stor backpack och kåsa och fotriktiga skor i bagaget. En riktig äventyrare som efter sin praktik i Kina bestämt sig för att göra hemvägen lite roligare och ta tåget genom Sibiren hem. Efter ett stopp i Moskva har han nu anlänt till sin sista station på resan – St. Petersburg- innan hans flyg till Berlin lyfter på fredag. Timo och jag var precis på väg ut för att luncha på sushirestaurangen inhouse när han anlände, han avböjde dock inbjudan snällt för att ge sig iväg och fota. Vädret var nämligen helt perfekt idylliskt med vintersol och lagom temperatur. På en marknad i Moskva hade han fyndat en vintage-kamera som nu skulle provas på en busskyrkogård i norra St. Petersburg. Vi visade ”Radeberger” (egensnickrat smeknamn. reds. anm.) hur kan skulle ta sig dit, skickade iväg honom och slog oss ner på restaurangen.

Timmar senare ringer Radeberger. Tydligen har han hamnat på privat mark och en dam har bett honom att ringa någon. Oss. Någon annan känner han inte i St. Petersburg.

45 minuter senare kommer nästa samtal. Han behöver nödnumret till konsulatet. Markägaren har bestämt sig för att ringa polisen som nu är på väg för att tala den tyska spionen tillrätta. Vi vet ju hur det brukar gå till i Ryssland. Åtskilliga skräckscenarion lyckas vi fantisera ihop och eftersom mobilen är avstängd konstaterar vi att han måste sitta häktad.

 21:00. Ännu inget spår av Radeberger. Vi ringer konsulatet som bekräftar att han hört av sig men fortfarande sitter i polisförhör.

Ta kort på privat egendom i Ryssland är en allvarlig sak. På alla tunnelbanestationer råder absolut fotoförbud och terrorparanoian är sjuklig. Allt och alla är ett potentiellt hot mot statssäkerheten.

21:20. Konsulatet ringer och Radeberger är fri att gå. Slutet gott allting gott. Men kanske inte den idylliska första dag i Sankt Petersburg som han föreställt sig.

Alla som känner mig vet att jag nästintill är en second-hand-fanatiker. Inget (nästan) kan ge mig så mycket feel-good-känslor i shoppingväg som en secondhandrunda. I går var vi på en enorm marknad här i St. Petersburg. Berlin må vara en av de bästa städerna i världen om man är ute efter andra-hands-varor men det här slog nästan den välfyllda och välkända Mauerpark. En labyrint med stånd fyllda med kläder, skor och väskor utgjorde den undangömda pärlan vid metrostationen Udelnaja (bakom marknaden med billiga kopior och annat krimskrams). Dock inte särskilt utvalt så att för att kunna hitta de riktiga fynden krävdes en del tåldamod och tid. Tyvärr gjorde kylan att inte ens ett inbitet fan som jag orkade leta alltför länge. Men på sommaren, ojoj, vilket paradis..

Helgen avslutades med söndagsmiddag på Café Botanika, en vegetarisk restaurang i våra hoods. Där fick jag äntligen äta min efterlängtade falafel. God mat i goda vänners lag, ett bra slut på en fin helg.

På Eremitaget pågår just nu en utställning i samarbete med Saatchi Gallery i London. Utställningen Newspeak: British Art Now är en del i moderniseringen av museet som planerar att utöka sin enorma samling och addera ny spännande modern konst. Flera nya up-and-coming konstnärer från England har samlats för att skapa Newspeak och meningen är att de ännu okända britterna ska introduceras för resten av världen. Bland annat kan man beskåda verk av Tessa Farmer, Sigird Holmwood och Hurvin Anderson. 

Utställningen håller på den till 17 januari 2010, så om ni planerar in ett besök innan dess är den verkligen att rekommendera.

Traditionell bondekonst av Sigrid Holmwood.



Antiken möter 2000-tal i Arif Ozakcas konstverk.