Ett födelsedagskalas har vi hunnit med också. Vedran 24:e födelsedag firades i dagarna tre.  Måndagskvällen inledde firandet med öldrickande med Timo och Sophia på Ctirka och Mod Club. Den 24e hade vi bjudit in till ett mycket vuxet födelsedagsfirande med tårta och champagne. Tårtan kanske inte blev så fin som jag föreställt mig, mycjet för att vispgrädde var ännu ett mission impossible här i Ryssland, och den söta ryska champagnen lämnade kvar en fruktansvärd huvudvärk dagen efter men kvällen var ändå lyckad. Avslutade gjorde vi med middagpå Conchita Bonita, en restaurang som av våra vänner både nämnts i sammanhang med kattpisslåda och den bästa måltiden i livet. Nu stämde varken eller, men maten var fantastisk och stämningen likaså.

Tårta hemma

Middag på lokal

Det här med att hänga med massa ryssar och dricka vodka i kopiösa mängder är inget vi håller på med. Sorgligt men sant så blev även jag en av de klyschiga Erasmus-studenterna som hänger i gäng och pratat tio(underdrift) gånger mer engelska, tyska och svenska än ryska. Men det är inte fy skam det heller, i lördags samlades vi hos the Dutch Girls för ett kulinariskt kulturutbyte. Spanjorerna lagade tortillas, vi hade medhavda hemgjorda köttbullar a la IKEA och det bjöds på äkta turkiska vinbladsrullar. Kanske inte den bästa kombinationen men väldigt gott var för sig. Till efterrätt bjöds det på pannkakor med glass och självklart vodka. Mest uppmärksamhet skänktes en chilivodka vars smak jämfördes med nagellacksremover. Hmm, låter sådär. Men som förväntat var flaskan ändå tom innan vi lämnade för dans på Klub 7.

I dag var ingen vanlig dag för idag var dagen för Vedrans nya tatuering. Jag var nog ännu mer nervös än han var, speciellt på grund av äckelkänslorna som uppstår när jag tänker på varma nålar som skär in i huden. Beslutsångesten som jag lider av gjorda inte saken bättre speciellt eftersom detta mer eller mindre är et livslångt beslut. En rysk vän hade tidigare i veckan presenterat oss för en tatuerare som jobbar hemma. Efter fem minuter i hans lilla lägenhet hade två av oss i sällskapet bokat in tid för nya kroppsmålningar. Idag följde jag med Vedran för att agera tolk (haha) och support. Kändes lite som att följa sina barn till tandläkaren för att laga ett hål, nålen gav ifrån sig ungefär samma ljud också. 

Krill, den inte så snygga tatueraren, var både väldigt trevlig och duktig. 

Allt jag har köpt sen jag kom hit till St. Petersburg har inhandlats här på Off. Första gången jag försökte ta mig in här letade jag efter den här ringklockan i en kvart innan jag gav upp och gick hem. Såhär i efterhand kan man ju tycka att jag borde förstått att pilen pekade uppåt och inte in på gården. Hursom är det en liten pärla mittemot Griboedev-klubben där man kan hitta bra vintagekläder till okej priser. Tips tips!

En vanlig torsdag blir så mycket bättre om man kröner dagen med en öl( eller valfri alkoholfri dryck) och trevligt sällskap. Den nämnda aktiviteten förlades dagen till ära till Martinas stammishak Star Bar. En liten men trevlig bar med DJoch okej priser. När varken öl eller sällskap räckte för att underhålla oss så utforskade vi de olika inställningarna på varandras kameror vilket resulterade i en kavalkad av mer eller mindre lyckade foton..

Ännu en söndag har spenderats med att klampa runt i leran och leta fina fynd.. Tänkte visa lite bilder från loppisparadiset, här man kan hitta allt från..

..stickat i olika färger, former och kulörer..

..militärutrustning, piratflaggor och lera..

…till en massa massa päls såklart. Vi är ju trots allt i Ryssland.

I början av vår tid här i St. Petersburg gjorde vi ett misstag. Vi passerade av en slump en fest på en båt i Neva efter en kväll med John Digweed. Att döma av klientelet verkade det vara en fullträff, musiken var dansvänlig och människorna, åh så fashion. Men när vakten berättade att det skulle kosta oss 50 kronor att komma in vände vi i dörren. 50? Vet inte hur vi tänkte med tanke på att vi just betalat 400 kronor för festen innan. Hursom fick vi reda på att festen hölls av butik Zing. En liten dyr butik som framförallt säljer svenska märken  som Acne och Carin Wester till överpriser.

Förra lördagen var det ännu en gång dags för den legendariska festen och våra förväntningar var såklart skyhöga. Efter en veckas pepp gick vi till Zing med en masterplan, att smöra för butiksbiträdet tills hon gav oss biljetter. Helst utan att behöva köpa något. Planen fungerade utmärkt, dock hade vi haussat festen något och hela sällskapet var hemma vid två. Två!

Vi fick i alla fall uppleva lite av hur modeeliten festar i St. Petersburg. Inte så stor skillnad mot hemma skulle jag tro; lite stel stämning och snordyr öl.

Och nej, bättre bilder än så här blev det inte heller.

…today! Nu har det gått lång tid utan någon direkt uppdatering här, ändring på det! En av de senaste veckornas dagar har spenderats på MEGA. Ett gigantiskt köpcentrum utanför St. Petersburg. Ingen resa vi gjorde för inte. Såsom sig bör när är svensk och befinner sig utomlands var vi där för att stärka Sveriges näringsliv och supporta den nya H&M-butiken. Kanske mest för att äntligen hitta något nytt, billigt och familjärt att ha på sig. Dock förgäves, när vi kom fram till MEGA ( det finns en anledning att det heter så) och letat oss fram till H&M insåg vi att det skulle bli svårt. Vi möttes av en ca 5 km lång kö genom hela köpcentret. 20 vakter jobbade dedikerat med att släppa in små grupper i taget och ryssarna väntade tålmodigt på att få släppas in i lågprisparadiset. Längst fram emot butiken hade en kö med hjälp röda band arrangerats, påminde lite om säkerhetskontrollen på en flygplats.

Då slogs av det absurda, vänta två timmar i kö på något vi kunnat köpa varje dag hela våra liv. Nja, så vi styrde stegen mot IKEA-restaurangen och köttbullarna. Varför prova något nytt liksom?

På Eremitaget pågår just nu en utställning i samarbete med Saatchi Gallery i London. Utställningen Newspeak: British Art Now är en del i moderniseringen av museet som planerar att utöka sin enorma samling och addera ny spännande modern konst. Flera nya up-and-coming konstnärer från England har samlats för att skapa Newspeak och meningen är att de ännu okända britterna ska introduceras för resten av världen. Bland annat kan man beskåda verk av Tessa Farmer, Sigird Holmwood och Hurvin Anderson. 

Utställningen håller på den till 17 januari 2010, så om ni planerar in ett besök innan dess är den verkligen att rekommendera.

Traditionell bondekonst av Sigrid Holmwood.



Antiken möter 2000-tal i Arif Ozakcas konstverk.

Eftersom vi har en stor fin lägenhet med två lediga soffor så har vi inga problem att ta emot gäster som vill stanna en natt eller två. När så en bekant frågade om hans vän kunde få övernatta ett par nätter hos oss på väg från Kina till Berlin så sa vi självklart ja. Vid tvåtiden idag anlände så vår nya gäst med en stor backpack och kåsa och fotriktiga skor i bagaget. En riktig äventyrare som efter sin praktik i Kina bestämt sig för att göra hemvägen lite roligare och ta tåget genom Sibiren hem. Efter ett stopp i Moskva har han nu anlänt till sin sista station på resan – St. Petersburg- innan hans flyg till Berlin lyfter på fredag. Timo och jag var precis på väg ut för att luncha på sushirestaurangen inhouse när han anlände, han avböjde dock inbjudan snällt för att ge sig iväg och fota. Vädret var nämligen helt perfekt idylliskt med vintersol och lagom temperatur. På en marknad i Moskva hade han fyndat en vintage-kamera som nu skulle provas på en busskyrkogård i norra St. Petersburg. Vi visade ”Radeberger” (egensnickrat smeknamn. reds. anm.) hur kan skulle ta sig dit, skickade iväg honom och slog oss ner på restaurangen.

Timmar senare ringer Radeberger. Tydligen har han hamnat på privat mark och en dam har bett honom att ringa någon. Oss. Någon annan känner han inte i St. Petersburg.

45 minuter senare kommer nästa samtal. Han behöver nödnumret till konsulatet. Markägaren har bestämt sig för att ringa polisen som nu är på väg för att tala den tyska spionen tillrätta. Vi vet ju hur det brukar gå till i Ryssland. Åtskilliga skräckscenarion lyckas vi fantisera ihop och eftersom mobilen är avstängd konstaterar vi att han måste sitta häktad.

 21:00. Ännu inget spår av Radeberger. Vi ringer konsulatet som bekräftar att han hört av sig men fortfarande sitter i polisförhör.

Ta kort på privat egendom i Ryssland är en allvarlig sak. På alla tunnelbanestationer råder absolut fotoförbud och terrorparanoian är sjuklig. Allt och alla är ett potentiellt hot mot statssäkerheten.

21:20. Konsulatet ringer och Radeberger är fri att gå. Slutet gott allting gott. Men kanske inte den idylliska första dag i Sankt Petersburg som han föreställt sig.