I dag var ingen vanlig dag för idag var dagen för Vedrans nya tatuering. Jag var nog ännu mer nervös än han var, speciellt på grund av äckelkänslorna som uppstår när jag tänker på varma nålar som skär in i huden. Beslutsångesten som jag lider av gjorda inte saken bättre speciellt eftersom detta mer eller mindre är et livslångt beslut. En rysk vän hade tidigare i veckan presenterat oss för en tatuerare som jobbar hemma. Efter fem minuter i hans lilla lägenhet hade två av oss i sällskapet bokat in tid för nya kroppsmålningar. Idag följde jag med Vedran för att agera tolk (haha) och support. Kändes lite som att följa sina barn till tandläkaren för att laga ett hål, nålen gav ifrån sig ungefär samma ljud också. 

Krill, den inte så snygga tatueraren, var både väldigt trevlig och duktig.