I morse vaknade vi av detta…

Arbetare som gick runt på vårt tak och slog ner de enorma istappar som bildats under de senaste veckorna. Fantastiskt. Helt utan skyddslina och med en järnpinne i handen tog de i för kung och fosterland för att slå ner den tjocka isen.

Jag önskar att min zoom hade varit lite bättre, då hade man kunnat se hur den bakre snubben lugnt har rökt en cigarett medan han lite nonchalant håller fast i sin kollegas ben. Only in Russia.

De lyckades med konststycket att slå ner taket till grannarnas trappuppgång så den stackars gamla man som försökte komma in i sin lägenhet fick vänta en bra stund innan de lyckades hacka sönder isblocken som blockerade ingången. Även en jeep, en lampa, ytterligare ett tak strök med under processen. Med skräckblandad förtjusning stod vi i vårt fönster och bad för att ingen skulle bli spetsad på kuppen.

En uppmärksam läsare påpekade att vi bara verkar ha festat den senaste tiden vilket självfallet inte stämmer. Johanna var på besök och såsom sig bör när man har svenskar på besök har veckan även ägnats åt att göra så ryska saker som möjligt. Vi har alltså ätit borsch och pelimeni, kollat på kyrkor, varit på ryska museet, på Eremitaget (igen!) och på balett.

Ryska museet är väldigt fint och intressant. Här fokuseras mindre på ståtlig inredning och mer på själva konsten än på Eremitaget. Även fast det inte är lika kända tavlor som hänger här känns det kanske lite genuinare att se rysk konst när man är i St. Petersburg.

Kö till Ryska museet, alla verkar vilja gå på museum på ryska julaftonen.

På fredagen hade vi bestämt oss för att försöka gå på balett. Här på teatrarna finns ett underbart system för oss fattiga studenter och andra som tycker att det är onödigt att betala för mycket. Kommer man en stund innan föreställnings början kan man nämligen köpa ståbiljetter för 100 rubel (ca 25 kr)! Trots namnet betyder det inte alls att man nödvändigtvis måste stå utan man kan mycket väl få en väldigt bra plats. Efter att alla med ordinarie biljetter intagit sina platser hjälper teaterpersonalen till att hitta lediga sittplatser i den mån det går. Vi hamnade på samma rad som jag satt på med mina föräldrar några månader tidigare men tjugo gånger billigare! Dock rekommenderas att komma i litet sällskap eller i alla fall vara beredda på spridas ut över teatern. I värsta fall får man faktiskt stå. Men 25 kronor kan det vara värt!

Hitta Johanna?

En vilodag unnade vi oss efter nyårsafton sedan var det dags att korka upp resten av den överblivna champagnen och göra tabberas på vodkan, ölen och vinet som inhandlats för nyårsafton. Kvällen avslutades på Mecto, en liten gömd indieklubb.

En lyckad kväll med fotbollsspel och massa massa dans. Ett kärt återseende eftersom vi inte hade varit på Mecto på länge. Men. Hybris. Vi gjorde misstaget att gå dit igen. Inte bara en utan två gånger till. Sluta alltid på topp, sista kvällen kändes inte ens i närheten av en blek kopia av den första. 

Kväll nummer två.

Kväll nummer tre.

Nyår firades detta år i St. Petersburg. Ryssarna verkar ha ett speciellt förhållande till just nyår som är mycket viktigare än julen här. Därför var vi peppade till tusen på att få fira in det nya året i forna Sovjet. Ännu en gång fick vår lägenhet agera partycentral. Vår lägenhet var fylld med gäster från alla håll och kanter och hemma hos vår grannar Ole&co var det samma sak.

Lite sent ute som vanligt, begav vi oss till Ashaun dagen innan nyårsafton, sjävlklart kvällstid, för att trängas med alla ryssar som även de var fashionabelt sent ute. Ingenting av det vi skulle ha fanns så vi fick snabbt tänka ut en ny nyårsmiddag.

På plats var en lika blandning av norrmän och tyskar, jag, Martina och en lokal representant. Efter den något försenade middagen och en gudomlig men tyvärr något bortglömd efterrätt var det dags för tolvslag framför Erimitaget. I sista sekunden as usual slängde vi oss i en taxi bara för att upptäcka att vi inte kom längre än 100 m. Tillsammans med tusentals tjoande och firande människor marscherade vi uppför Nevsky för att anlända lagom till tolvslaget! Precis så storslaget som vi föreställt oss.

Men hosta tjugo personer till middag var jobbigare än förväntat så kort efter tolvslaget somnade Vedran och jag bara för att vakna vid fyratiden och ha missat halva festen. Skyller på åldern.