I morse vaknade vi av detta…

Arbetare som gick runt på vårt tak och slog ner de enorma istappar som bildats under de senaste veckorna. Fantastiskt. Helt utan skyddslina och med en järnpinne i handen tog de i för kung och fosterland för att slå ner den tjocka isen.

Jag önskar att min zoom hade varit lite bättre, då hade man kunnat se hur den bakre snubben lugnt har rökt en cigarett medan han lite nonchalant håller fast i sin kollegas ben. Only in Russia.

De lyckades med konststycket att slå ner taket till grannarnas trappuppgång så den stackars gamla man som försökte komma in i sin lägenhet fick vänta en bra stund innan de lyckades hacka sönder isblocken som blockerade ingången. Även en jeep, en lampa, ytterligare ett tak strök med under processen. Med skräckblandad förtjusning stod vi i vårt fönster och bad för att ingen skulle bli spetsad på kuppen.

En uppmärksam läsare påpekade att vi bara verkar ha festat den senaste tiden vilket självfallet inte stämmer. Johanna var på besök och såsom sig bör när man har svenskar på besök har veckan även ägnats åt att göra så ryska saker som möjligt. Vi har alltså ätit borsch och pelimeni, kollat på kyrkor, varit på ryska museet, på Eremitaget (igen!) och på balett.

Ryska museet är väldigt fint och intressant. Här fokuseras mindre på ståtlig inredning och mer på själva konsten än på Eremitaget. Även fast det inte är lika kända tavlor som hänger här känns det kanske lite genuinare att se rysk konst när man är i St. Petersburg.

Kö till Ryska museet, alla verkar vilja gå på museum på ryska julaftonen.

På fredagen hade vi bestämt oss för att försöka gå på balett. Här på teatrarna finns ett underbart system för oss fattiga studenter och andra som tycker att det är onödigt att betala för mycket. Kommer man en stund innan föreställnings början kan man nämligen köpa ståbiljetter för 100 rubel (ca 25 kr)! Trots namnet betyder det inte alls att man nödvändigtvis måste stå utan man kan mycket väl få en väldigt bra plats. Efter att alla med ordinarie biljetter intagit sina platser hjälper teaterpersonalen till att hitta lediga sittplatser i den mån det går. Vi hamnade på samma rad som jag satt på med mina föräldrar några månader tidigare men tjugo gånger billigare! Dock rekommenderas att komma i litet sällskap eller i alla fall vara beredda på spridas ut över teatern. I värsta fall får man faktiskt stå. Men 25 kronor kan det vara värt!

Hitta Johanna?

En vilodag unnade vi oss efter nyårsafton sedan var det dags att korka upp resten av den överblivna champagnen och göra tabberas på vodkan, ölen och vinet som inhandlats för nyårsafton. Kvällen avslutades på Mecto, en liten gömd indieklubb.

En lyckad kväll med fotbollsspel och massa massa dans. Ett kärt återseende eftersom vi inte hade varit på Mecto på länge. Men. Hybris. Vi gjorde misstaget att gå dit igen. Inte bara en utan två gånger till. Sluta alltid på topp, sista kvällen kändes inte ens i närheten av en blek kopia av den första. 

Kväll nummer två.

Kväll nummer tre.

Nyår firades detta år i St. Petersburg. Ryssarna verkar ha ett speciellt förhållande till just nyår som är mycket viktigare än julen här. Därför var vi peppade till tusen på att få fira in det nya året i forna Sovjet. Ännu en gång fick vår lägenhet agera partycentral. Vår lägenhet var fylld med gäster från alla håll och kanter och hemma hos vår grannar Ole&co var det samma sak.

Lite sent ute som vanligt, begav vi oss till Ashaun dagen innan nyårsafton, sjävlklart kvällstid, för att trängas med alla ryssar som även de var fashionabelt sent ute. Ingenting av det vi skulle ha fanns så vi fick snabbt tänka ut en ny nyårsmiddag.

På plats var en lika blandning av norrmän och tyskar, jag, Martina och en lokal representant. Efter den något försenade middagen och en gudomlig men tyvärr något bortglömd efterrätt var det dags för tolvslag framför Erimitaget. I sista sekunden as usual slängde vi oss i en taxi bara för att upptäcka att vi inte kom längre än 100 m. Tillsammans med tusentals tjoande och firande människor marscherade vi uppför Nevsky för att anlända lagom till tolvslaget! Precis så storslaget som vi föreställt oss.

Men hosta tjugo personer till middag var jobbigare än förväntat så kort efter tolvslaget somnade Vedran och jag bara för att vakna vid fyratiden och ha missat halva festen. Skyller på åldern.

..dock inte med bil utan med Finnair. Tack vare lite oväntad snö så lyckades vi missa vårt Stockholmsflyg och fick lite kvalitetstid i Helsingfors. Men internet löser ju det mesta, så nu sitter vi mest och slösurfar och väntar på nästa flyg till Stockholm. Ska bli att komma hem till julen och vila upp mig lite inför min sista månad i St. Petersburg. Lite julklappsstress väntar men sen så!

Nu är det dags att återvända till världens kanske sämst uppdaterade blogg. Helgen bjöd på prominent besök från Berlin, Elin. Efter att ha gästat hennes lägenhet på Torstrasse  ett antal gånger under våren och sommaren var det trevligt att få byta rollerna en gång och få axla rollen som värd. Vi skippade de flesta traditionella turistaktiviteterna, tror jag fått mitt liv dos av Eremitaget redan, och avverkade istället dessa från utsidan. Titta, fota, klart! Istället fylldes helgen med favoritaktiviteter som secondhandshopping, barhäng, middagar och en konstmarknad.

Helgens mest oväntade var middag hos mina nyinflyttade grannar. Vad vi trodde skulle bli en snabb drink hos grannarna för att senare ta oss iväg till wining and dining blev en långdragen historia. På grund av vårt kön lyckades Elin och jag undvika att bli supna under bordet och fick istället hålla tillgodo med ett sött ryskt vin. Ledaren i familjen, en biffig ryss med större bröst än jag och Elin tillsammans var den enda som fick fylla på vodkan och pumpade David med shots tills han knappt kunde gå.

Efter att vi lämnat David hemma för att sova ruset av sig begav vi oss ut i natten. På väg till en bar träffar vi på Jonas. Hockeyfantast från Skellefteå, TV-journalist och stipendiat på plats i Ryssland för att intervjua hockeyspelare. Stolt berättar han om sitt eget webb-tv-program Trashtalk, vi skvallrar lite om Malou och diskuterar Melodifestivalen.

Söndag tillbringade på min favoritplats i St. Petersburg, Udelnaja, där Elin shoppas loss och jag hittade en fin sjal.

Tyvärr tog jag ju jag knappt några kort så därför illustrera dessa bilder inte helgen direkt optimalt.

Igår gjorde jag en riktig bloggare och skötte min business på café istället för hemma. Det är alldeles för svårt att koncentrera sig hemma och dessutom blir det väldigt trist. Men en broccolisoppa och kaffe på Zoom kändes det mycket lättare (nja) och roligare (också nja)! Dock tror jag nog att alla fashionistor, Carrie Bradshaw-wannabes och bloggfenomen som jobbar på café med en latte bredvid datorn har uppdaterat sig på laptop-fronten sen 2005. På väg dit fick jag nästan ryggskott av min 5-kilosbaby. Inte lika fashionabelt. 

In action. Ni ser ju själva, datorn är större än bordet.

Trots att jag egentligen inte borde syssla med någonting annat än tentaplugg just nu så har helgen ägnats åt ett par roliga saker. Mycket tack vare Loft Etagi.

Igår firade Stian och Ole dubbelfödelsedag med pizza hemma hos dem och efter det begav vi oss till Loft Etagi där norska DJn Lindstr øm spelade. Fantastisk musik, fantastiskt fashionabla människor och ett fantastiskt sällskap- jag trivdes helt enkelt.

Bilderna är lånade från www.lookatme.ru

Även söndagen har tillbringats på Loft. Denna gång för att slåss mot miljontals andra fashionistor som precis som vi kommit för att få köpa lite andrahandsvaror och kolla på snygga människor. Två DJs stod för god stämning och lite glögg i kylan stillade min abstinens efter julmarknad i alla fall för ett litet tag.

De lite fulare har tagits med min kamera.

Ett födelsedagskalas har vi hunnit med också. Vedran 24:e födelsedag firades i dagarna tre.  Måndagskvällen inledde firandet med öldrickande med Timo och Sophia på Ctirka och Mod Club. Den 24e hade vi bjudit in till ett mycket vuxet födelsedagsfirande med tårta och champagne. Tårtan kanske inte blev så fin som jag föreställt mig, mycjet för att vispgrädde var ännu ett mission impossible här i Ryssland, och den söta ryska champagnen lämnade kvar en fruktansvärd huvudvärk dagen efter men kvällen var ändå lyckad. Avslutade gjorde vi med middagpå Conchita Bonita, en restaurang som av våra vänner både nämnts i sammanhang med kattpisslåda och den bästa måltiden i livet. Nu stämde varken eller, men maten var fantastisk och stämningen likaså.

Tårta hemma

Middag på lokal

Det här med att hänga med massa ryssar och dricka vodka i kopiösa mängder är inget vi håller på med. Sorgligt men sant så blev även jag en av de klyschiga Erasmus-studenterna som hänger i gäng och pratat tio(underdrift) gånger mer engelska, tyska och svenska än ryska. Men det är inte fy skam det heller, i lördags samlades vi hos the Dutch Girls för ett kulinariskt kulturutbyte. Spanjorerna lagade tortillas, vi hade medhavda hemgjorda köttbullar a la IKEA och det bjöds på äkta turkiska vinbladsrullar. Kanske inte den bästa kombinationen men väldigt gott var för sig. Till efterrätt bjöds det på pannkakor med glass och självklart vodka. Mest uppmärksamhet skänktes en chilivodka vars smak jämfördes med nagellacksremover. Hmm, låter sådär. Men som förväntat var flaskan ändå tom innan vi lämnade för dans på Klub 7.