(dangens konversation med några svenska turister vid skolan..)
”Ja vi bor här, ja alltsÃ¥ om du gÃ¥r hela gatan ner sÃ¥ har du i stort sätt sett Honolulu, Ã¥t höger ligger Chinatown och dit vill du helst inte gÃ¥. Om du inte gillar att brÃ¥ka med människor som vare sig du är pÃ¥ besök eller faktiskt bor här – alltid kommer tro att du är turist och behandla dig illa. Till vänster ligger ett slott som du kan gÃ¥ in i, men det kostar runt $12 dollar. Och du kan förresten inte ta kort där inne sÃ¥ om du bara är allmänt intresserad av att gÃ¥ omkring i nÃ¥gra salar och lyssna pÃ¥ en inspelad röst sÃ¥ är det väl kanske värt dom där pengarna. En bit ifrÃ¥n det sÃ¥ ligger husen där dom första missionärerna bodde. Ja, där mÃ¥ste du ocksÃ¥ betala för att gÃ¥ in. Fortsätter du mot vattnet finns det ett torn och en marknadsplats som kallas för Aloha Tower. Här ligger det nÃ¥gra affärer och tvÃ¥ restauranger du bara mÃ¥ste besöka. En för dig som är lite vuxen och en bara för att det är den. Dom är bÃ¥da dyra och inte alls sÃ¥ trevlig personal, om du inte gillar stora bröst … men ni verkar ju vara gifta med tanke pÃ¥ era tvÃ¥ smÃ¥ barn sÃ¥ jag skulle inte tipsa er om restaurang nr 2. Medans ni vandrar ner till Aloha Tower sÃ¥ kommer ni stöta pÃ¥ mÃ¥nga studenter, poliser, affärsmänniskor, stressade människor …och just ja, inte att glömma uteliggarna. Dom finns det mÃ¥nga av. Akta er för han med en sko – han har tendens att vara lite aggressiv. Ni kommer även passera en tre eller fyra starbucks. Jag kan tipsa om pumpa brödet, det är riktigt gott … och en kaffe för $4 dollar. Om ni ska ha nÃ¥got fint dvs. Annars sÃ¥ ligger det ett cafe bakom hörnet. Där kostar kaffet bara $1 dollar och det är lika bra. Ja. VÃ¥ra klasser hÃ¥lls i rum som tillhör affärsomrÃ¥det. Om vi trivs? …… Jag vill aldrig flytta härifrÃ¥n”
Självklart sÃ¥ hölls inte hela konversationen sÃ¥där. Men jag funderade pÃ¥ det idag. MÃ¥nga klagar över det mesta här, det är allt frÃ¥n kaffe priset till uteliggarna (som jag förövrigt inte ens lägger märke till längre , förutom han med en sko) Och även fast dom klagar och ser det negativa med den här ön sÃ¥ ser jag aldrig densamma. Visst, det paradis jag kanske trodde att det var första gÃ¥ngen jag kom hit har ju visat sig vara nÃ¥gonting helt annat. Bakom idyllen av dyra affärer, skyskrapor, perfekta amerikanska husomrÃ¥den (mest militärt) sÃ¥ finns det en helt annan värld. Men det är en värld jag älskar … och som jag aldrig vill lämna.
Det är en värld där bussen alltid är sen, där allt fungerar långsamt, där en sträcka som normalt sett tar 20 minuter tar over en timme att åka på morgonen och eftermiddagen, där skatten läggs på när man betalar vilket man alltid glömmer och alltid har för lite pengar, där en människa som pratar med en på bussen är antingen galen eller bara trevlig.
Det är en värld där solen skiner även om det är molnigt, där en eftermiddags promenad hem frÃ¥n bussen i solnedgÃ¥ngen alltid kan njutas av, dÃ¥ är det inte för varmt … aldrig för kallt, där en dag pÃ¥ stranden kan väljas mellan stränder runt hela ön, där ett leende bemöts av ett annat leende, där det bara är underbart att leva.
För många är inte det paradiset. Men det är det för mig.
