Min kompis Youco tipsade om en frisör i Chinatown (Ying Ying Salon på 26 Eldrigde Street). Ta med en bild, sa hon, för de pratar inte engelska. Eftersom mitt senaste spontana möte med en New York-frisör slutade i katastrof kan man tänka sig att jag skulle vara smart nog att satsa på säkra kort. Men nej. När det kommer till mitt hår har jag en närmast tvångsmässig tendens att utmana ödet. Så jag åkte till Chinatown. Visade bilder, gestikulerade, artikulerade. Bredvid mig satt en äldre herre och fick sina öron topsade. En annan fick massage. Jag höll på att skrika högt när jag såg luggen försvinna flera centimeter ovanför ögonbrynen. Sen satte hon igång med trimmern på ett tidigare aldrig skådat sätt. Vid ett tillfälle var de tre stycken som stod och konfererade om vad jag kunde mena när jag försökte förklara att jag ville ha det lite mjukt uppklippt. Men sen, när den rekordkorta sessionen var slut, var ju resultatet alldeles utmärkt! De där slitna centimetrarna hörde hemma på golvet (och jag kan leva med att se ut som en liten pojke ett par veckor). Jag betalade tio dollar plus dricks (struntade i hårtvätt, men hon blåste det, vilket gjorde att det blev lite dyrare om jag förstod rätt. Kändes helt okej…). Jag tror jag har hittat min nya frisör!

ENGLISH: My friend Youco told me about this hairdresser in Chinatown (Ying Ying Salon at 26 Eldrigde Street). Bring a picture, she said, ’cause they don’t speak English. Since my last spontaneous encounter with a New York hairdresser ended in disaster one would think that I would play it safe this time. But no. When it comes to my hair I have an almost compulsive tendency to always just go for it. So I went to Chinatown. Showed pictures, gestured, articulated. Next to me there was an old man getting his ears topsed. On the other side another man got an advanced massage. I almost screamed when I saw my bangs disappear high over my eyebrows. Then she got going with the trimmer in a way I’ve never seen before. And when I tried to explain that I wanted a soft bob feel to it, there was suddenly three stylists hovering over me, looking concerned. But when it was all done, the result was great! Those sad centimeters really belonged on the floor (and I can live with looking like a little boy for a couple of weeks). I paid ten dollars plus tips (I didn’t wash, but since she blow dried it, it got a little bit more expensive as I understood it. I could live with that…). I think I got myself a new hairdresser!