Mellan mÃ¥ltiderna mÃ¥ste man ju ocksÃ¥ hitta pÃ¥ nÃ¥got att göra. Som att promenera upp- och nerför kullarna och titta pÃ¥ patsellfärgade viktorianska hus som fÃ¥r en att tänka pÃ¥ ”Huset fullt”. I San Francisco kan man gÃ¥ flera kvarter utan att möta en människa, jämfört med New York känns staden ganska öde. Och sÃ¥ är det tyst, en slags grundtystnad som inte finns i det stora äpplet. En annan sak man kan titta pÃ¥ är hundar, det känns som att alla invÃ¥nare har en hund.

SFmoma (151 3rd Street): Moderna muséet vill man ju gÃ¥ till. Det ligger i city, eller ”downtown”. När vi var där hade de en specialutställning om Stein-familjen, ni vet de där som flyttade frÃ¥n the Bay area till Paris i början av 1900-talet och började samla konst av Cézanne, Matisse och Picasso (men jag hann bara ta en bild pÃ¥ den är fina vilande nakenfisen av Henri Manguin innan en arg vakt sa till mig)? Det passade väldigt bra, eftersom vi ganska nyligen sett Woody Allens fina mÃ¥ bra-film ”Midnight in Paris”, där Gertrude Stein har en roll. Jag köpte hennes väldigt underhÃ¥llande självbiografi ”The autobiography of Alice B. Toklas” (Alice var hennes livskamrat). Utsällningen pÃ¥gÃ¥r till och med 6 september.

Haight Ashbury: Haight Ashbury, korsningen där ”the summer of love” utspelade sig, mÃ¥ste ju besökas, även om omrÃ¥det numera lider av den där överkommersialiserad och museiaktig känslan som platser som lever pÃ¥ gamla meriter gärna fÃ¥r. Övervintrade hippies finns lite överallt i stan, liksom doften av marijuana. När jag besökte  San Francisco som tioÃ¥ring blev mitt starkaste minne alla hemlösa, och de är fortfarande där, sÃ¥ otroligt mÃ¥nga.

The Castro: I världens kändaste gayomrÃ¥de (ni har väl sett filmen ”Milk”?) heter butiker och barer saker som Hand job (nails & spa), Rock Hard och Moby Dick och skyltfönstren är minst sagt nÃ¥got extra. Där finns även en vacker gammal teater. Vi lyckades pricka in vÃ¥ra vänner Matti, Kristian och Lotta som var där för att spela pÃ¥ The San Francisco Silent Film Festival. Det kom hur mycket folk som helst, filmerna vi sÃ¥g var underbara (min favorit var ”The Great White Silence”) och de fick skriva autografer. Tydligen kallades Castro ”Little Scandinavia” under 10-talet.

Dolores Park: SÃ¥ fort solen övervinner dimman – och det gjorde den vÃ¥ra tvÃ¥ sista dagar – invaderar San Francisco-borna den här parken, med picknick, öl och hundar. Frisbees viner genom luften och försäljare gÃ¥r runt och försöker kränga ”special-” eller ”ganja”-kakor. Att änligen fÃ¥ ta av sig bÃ¥de skinnjacka och tjocktröja och somna i gräset under en palm är ganska underbart.