
Nu skajag berätta om Vermont. Kvällen innan vi Ã¥kte norrut tog jag en snabbdrink med en vän som var i stan för modeveckan. ”Jag tänker pÃ¥ öppen spis, artiktektritade hus och gamla hippies” sa hon. Spot on. Lägg till skog, ekologisk+närodlad mat (alltifrÃ¥n grönsaker till öl), lönnsirap (sÃ¥klart) och prisvärd second hand (allt är relativt…) och du har den nordöstliga staten i ett nötskal. Vi bodde i Abigails pappas hus en bit utanför Brattleboro, byggt av en konstnär som varken gillar räta vinklar eller avslutade projekt. Helt fantastiskt!


Vart man än åker i Vermont så finns det antikvariat och musikaffärer. Det tar jag som ett bra tecken (ni vet, ungefär som att bokhyllan/skivsamlingen är det första man ska kolla in hos en potentiell partner). Övervintrade hippies med långt, grått hår finns det också gott om. Det är knappast någon slump att Vermont har USA:s första socialistiska senator, om man säger så.


I Brattleboro dammsög vi second hand-butikerna, men jag hade inte shoppat på så länge att jag blev alldeles ställd. J, däremot, gick loss och fyllde väskan med dåliga deckare och en distpedal. Sen drack vi supergoda drinkar hos några utflyttade Brooklyniter.

På söndagen blev Abigail sjuk tyvärr, men vi andra åkte på hajk! N*A*T*U*R*E*N. Säger då det. Den var saknad. När vi kom tillbaka till huset hängde vi mest vid brasan, sippade hemmagjort lönnsirapsvin, åt blåbärspannkakor och gosade med två hundra och lika många katter. Vart vi än gick dubbelkollade alla mitt leg med stor misstänksamhet, måste ha sett sjukt avslappand och fräsch ut. Vill åka tillbaka snart!




Jag är alltså i Los Angeles på jobb (träffar bland andra de 
























































