Det var tydligen en snöig och vit vinterdag klockan 10.10 juldagen 1986 som jag fick se världen för första gången. Det har min mamma sagt varje år. 2009 vid den tidpunkten, 16.10 (eftersom jag befinner mig i Thailandsk tidszoon) var jag ute på vår Bungalows uteplats och väntade. Det var inte snön som bländade ögonen detta året, det var solen. Där jag satt var jag ännu ovetandes om vad som snart skulle hända inne i min kropp.

Ett litet virus matade sig nämligen in i min inandningsluft, och transporterade sig ner mot lungorna för att fångas upp av blodet. Därifrån började den sin resa för att ge min kropp årets födelsedagspresent. Feber. Det tog några timmar innan tillräckligt många celler blivit attackerade för att jag skulle känna av det. Festen hade precis börjat och jag hade druckit min första Changöl när saker inte kändes helt OK.

Jag kokade, var matt och orkade inte lyssna till vad folk omkring mig sa. Först trodde jag det var en effekt av Chang-over, något vissa drabbas av då denna öl inte är helt pålitlig i sin alkoholstyrka. Vissa är jättestarka – andra känner man inget av alls. Jag hade nog fortfarande trott det var Chang-over om det inte vore för att svenska tjejen, Malin drabbats av samma symtom.

Jag var sjuk medan alla var ute för att fira min födelsedag. (jag sov i min säng)
Jag var sjuk på båten till Suratthani,
Jag var sjuk på bussen mot Bangkok,
Jag var sjuk natten på My Place Guesthouse…
Därefter gick jag till apoteket och blev frisk efter cirka fem timmar.

Hemma avskyr jag läkevården. Just för att de flesta läkares kompetens kan jämföras med en Broccoli (IQ 15). Jag har varit hos läkaren fyra gånger i mitt liv (och nej det är inte bara för att jag är en läkares dotter, jag har vägrat gå till läkare när jag varit sjuk i Stockholm också). De råden jag fått har varit usla.

- Jaså ont i magen? Då har du nog klamydia! Eller kanske att du är gravid… Det låter även som ett tecken på fotsvamp! Varför tror du att det skulle vara magkatarr?

I både Malaysia och Thailand har det varit annorlunda. Jag har inte varit på något sjukhus här, bara på apoteken. Har jag haft sömnbesvär har jag fått sömnpiller. När Petra hade migrän fick hon direktverkande huvudvärkstabletter. När jag nu beskrev min feber fick jag fyra frågor av expiditen.
- Får du ont i huvudet om du rör dig snabbt?
- Har du lite muskelvärk längs axlar?
- Känner du dig vimsig när du rör dig?
- Går febern lite upp och ner, varvning mellan kall och varm?
Jag kunde svara JA på samtliga av dessa frågor. Detta har aldrig hänt mig i Sverige. Jag må påpeka att denna kvinna inte var en läkare, hon var en apotekare. För 20 Baht (4,5 kr) fick jag sedan en tablettkarta som jag inte behövde många piller från för att bli frisk fem timmar senare.

Hemma avråder många från att ta mediciner ”därborta” för att det är så starkt och främmande. Men vilka är det som avråder?
Jo det är IQ Broccoli och de som lever i maskopi med IQ Broccoli!

Och ja visst IQ Broccoli- pillrena är starka. Av en anledning.
För att man ska bli frisk utav det!

- Beacause Everybody Needs A Place Where They Can Lose Their Minds In Peace To The Music!

Det där är den slogan som finns till FullMoonpartyt och jag tycker den är ganska fiffig. Därför inleder jag med just de orden.

Skumparty, Strandparty och Poolparty. Varje kväll har haft sitt tema. Gårkvällens tema var dock det bästa och häftigaste av dem alla, Halfmoon.

Det var också julafton igår så jag började med att färga mitt blonda underhår lila. Därefter lämnade vi vår hönsgård (vi bor i en Bungalow med ett tiotal höns och tuppar till grannar) för att besöka våra svenska vänner Josse och Malin på andra sidan ön. De hade hyrt det dyraste hotellrummet de kunde finna med en gigantisk ballkong och en penisformad pool. Den gav upphov till en rad skämt, ingen penis har någonsin gjort oss så våta (haha?).

Julmiddagen bestod av en klassisk thaimiddag. Jag beställde det vanliga, Fried vegetables with tofu and noddles. Att beställa västerländskt här nere innebär en dubblering i pris jämfört med de thailändska. Planen var att vi skulle leka julklappsleken men tiden blev kort så den biten kommer att inkräkta på min födelsedag.

Vi önskar er alla där hemma en riktigt God Jul från en thailändsk strand på Koh Phagnan

HALFMOON PARTY
Efter detta åkte vi till Halfmoonfesten. Den är belägen i skogen från skillnad till FullMoonpartyt på stranden. Hemma i Sverige har jag varit på ett antal rejv men INGEN av dem kan mäta sig med denna fest.

Vid inträdet av festen möttes man av neonfärger, flourocerande lampor med lila, grönt, rosa – u name it! Försäljare försökte sälja kroppsmÃ¥lningar som lyste ordentligt till neonbelysningen där inne. Stora tygplancher av mÃ¥nen, svampar och geometriska symboler fanns överallt. Självlysande tyglampor, i formen av kristallkronor hängde ovanför vÃ¥ra huvuden.

Längst fram fanns en DJ som spelade trance hela natten lång. Musiken är som en drog, därför dricker jag inte ens på denna typen av fester. Man är liksom inte kapabel till att dansa och låta musiken av de högre väsena* rycka tag i en för att alkoholen påverkar det där med balanssinne något oerhört.

*(De högre väsena – kallas med biologiska termer för eufrofinkick, men jag gillar religiösa metaforer. Det lÃ¥ter liksom starkare än frigörelse av nÃ¥got hormon).

På rejv får man dansa hur man vill. Ingen bryr sig. Man bara dansar, inte av tankekraft utan av musikens tvång på kroppen.
- RÖR DIG!
Ja, detta var då första gången på en månad som jag ärligt brännt mer än en kalori/timme!

Aleks, min vän som inledde mig till rejvens värld skulle gråta som en muslim som nått Mekka om hon vore här. Mot tolvslaget blev det min födelsedag och mina vänner Petra och Amy gav mig kroppsmålningar i form av en blomma och texten BIRTHDAYGIRL på ryggen. Gratulationerna under kvällen blev fler än vad jag fått totalt i mitt livs sammanlagda födelsedagar.

Kroppsmålning i flourocerande ljus, något som syns överallt på Koh Phagnans Halfmoonparty

Fucking Awesome!
Imorgon, lämnar jag ö-livet och åker upp till norr, Bangkok.

Knarkarnas, partyfolkets, svenskarnas, technomusikens, hippieresterna från 60-talets, svenskarnas eller svampshakarnas ö. Kalla det var du vill, men en sak, Det här är ön som alltid andas.

FULLMOONPARTY
Koh Phangan är framför allt känd för en sak. Full-moonpartyt. De flesta utav er känner säkert redan till det, sydostasiens största fest där människor samlas på stranden vid varje fullmåne för att dansa till rejvmusik hela natten. Vissa med hallucigena svampar i kroppen, andra med ölet Singha och andra med några burkar RedBull och ett par bananer.

Skumpartyt, ett mycket populärt party på Had Rin Beach, Koh Phagnan

Festen, Full-Moons populäritet lockar till sig upp mot 30 000 personer varje mÃ¥nad och har gett upphov till andra fester. HalfMoon, BlackMoon etcetera… Under min vistelse kommer det vara ett HalfMoonparty (alltid en vecka före FullMoon). Dessa fester bjuder pÃ¥ techno, Drum N Bas, trance, house och reagge pÃ¥ stranden varvat med ett stort gäng eldslukare.

MUSHROOM MOUNTAIN
I området där FullMoonpartyt hålls finns en ganska udda plats. Ett berg med en bar som har neonbelysning i rött och grönt. Där inne finns förutom allt flourocerande ljus tygplancher med neonfärgade svampar. Denna tre våningar stora öppna bar har namnet Mushroom Mountain. Här säljs shaken öppet med den hallucogena svampen.
Det förvånar mig, inte att det säljs droger i Thailand men att det sker med sådanna öppna kort. Som bekant är, är droger extremt olagligt i Thailand och innehavandet av det kan ge många år av fängelse i Thailand. MEN, precis som de flesta länder i sydöstra Asien (förrutom kanske, Singapore) är också Thailand ett mycket korrupt land. För en liten handpenning i fickan går polisen glatt med på att blunda för de aktiviteter som försiggår på MushroomMountain.

BACK IN THE 60S?
När jag först nådde ön insåg jag, att jag inte bara kommit till ett betydligt livligare område än Koh Tao. Jag har mer eller mindre bytt tidszoon. Det första jag såg var en äldre man. Han såg ut att vara närmare 70 år, vit med långt hår och Jesusskägg.
EN HIPPIE! Mitt i 2000-talet! How fucking cool is’nt that?

SVAMPSHAKEN
Ja, när jag och vännerna, Petra och Amy satt på stranden här om natten och betraktade de förbipasserande som lämnat svampberget väcktes en tanke.
Såg det ut såhär överallt för 40 år sedan? Var det detta som var normen på det ljuva 60-talet?
Vi spekulerar de underliga beteendena, några som springer för sina liv, andra som skrattar och försöker klättra genom volleybollnätet.

Vissa jagas av gröna monster, andra ser ansikten som om de vore gjorda av modellera.
 Det där med svampar, är absolut inget konstigt här nere. Det är ungefär som att ta en bananshake i Bangkok, eller en sillmacka i Göteborg.
Alla tar det.

Min dykistruktör på Koh Tao upprepade flera gånger att jag skulle få se konstiga varelser och sluta med att ha gruppsex på en strand här. Ja, han sa det såpass många gånger att jag undrar om han talade efter egna erfarenheter från ön?

Jag då? Nej, jag gillar faktiskt att dricka RedBull och fuldansa till trance hela natten. Gröna monster ser jag på mina favoritprogram i tv (exempel Futurama).

Det nöjer jag mig med!

All-inclusiveresenaren, backpackern, barnfamiljen, ”flumarbetaren”, äventyraren, reseledaren, klättraren, dykaren… Vi turister finns i alla färger och smaker. PÃ¥ senaste tid har jag främst mött personer frÃ¥n kategorin Ensamresaren.

Ensamresaren är ofta en backpackerart som tröttnat på allt därhemma. På vädret, kylan, jobbet och vännerna. Den vill ha något nytt och reser med en tur som pågår minst i sex månader, ibland upp till flera år.

PÃ¥ Koh Tao tog jag en dykarkurs med. Samtliga utav deltagarna var ensamresare.
 
- Den översociale kanadensaren som var ute efter att hitta nya kontakter, dricka öl och vara batteriet som går och går och går. Buckets i de erkända barerna i Laos och ett mål att hinna göra minst 40 dyk på fyra månader.
- Nikki, den galna britten som inte lever med fler syften än just resandet. Nu ska hon vara borta runt ett Ã¥r, sedan hem till England för att fixa en ny budget för en genomresa i Afrika, Indien och slutligen Sydamerika. Hon reser ensam men är aldrig ensam. Hon blir bästis med alla och charmerar med sitt varma ordval ”how are you doing today, darling?” och ständiga kramande och lyckouttryck i ansiktet av att se ngn hon känner igen.
- Henry, den unga britten som med bara sina 19 år bestämt sig för att resa runt i Asien på egen hand. Han är gulligullpojken @ la Harry Potterstil och därmed omtyckt av alla.
- Slovenen som aldrig är i Slovenien. Han jobbar som reseledare men har nu tagit några månaders semester för att finna ro i Asien. Han älskar Slovenien och saknar sin flickvän och vänner mycket. Allt jobbresande har kapat av kontakterna.

Hemma i Sverige tycker många att jag och Petra är modiga. Vi reser själva, vet inte vart vi ska (men att vi ska dit) och har inte brytt oss om hemresan. Under resans gång har vi inte reserverat sovplats en enda gång (inte ens över jul). Här nere ses vi snarare som fega. Att resa med andra tillhör inte riktigt standard.

Jag har nu tillbringat sista natten borta i Koh Tao. Under den kvällen lyckades jag supa ner min käre dykinstruktör något oerhört. Hans stackars flickvän blev en smula orolig när han gick ut för att äta middag med sina elever runt sex och inte var hemma runt ett.

Min dykinstruktör visar upp hur man gör en viss mask-skill, som jag hade vissa problem med

- Congratulations Isabel, I’ve never seen him this drunk! Thanks a lot!
- You are… ehr… wellcome?
Jag hÃ¥ller med om att det var en lustig syn. Att den man som ”had the charge of my life” tidigare under dagen, där nere under vattnet helt plötsligt inte kunde stÃ¥ pÃ¥ sina ben.

Nu är vi på Koh Phangan och ska stanna här till efter jul. FullMoonparty inbokat!

Ett besök i Thailand innefattar en obligatorisk vistelse av en LadyBoy-show.
 Därför gick jag på en igår.
Om jag tyckte om det? Inte det minsta.

Uppsminkade karlar, anorektiska som slängt på sig alldeles för mycket rött glittrande läppstift. Ett fejkat leende och en kropp med delar som är omöjliga att avgöra om de är naturliga eller inte.
De har bröst och underhåller publiken med dans och mimik till kvinnliga storartister.
De är duktiga men gillar de vad de gör?
De har lämnat sin identitet, utfört intima operationer, bantat och gått i LadyBoyskolor.
En desperat väg för att hitta ett område att tjäna pengar på. Turismen.

Samtidigt äcklas jag något av att sitta där på min stol med min dyra öl i handen.
Vem får dyrt betala för detta nöje?

Jo, de som deformerat sina kroppar fem meter framför mig. Genom att sitta där med öl i hand bidrar jag till det. 40 minuter senare gick jag för att natta ögonen.

En uppsminkad Ladyboy efter en av kvällens show

Imorse ringde min klocka före sex. Jag var en hydrofierad zombie i vattnet. Den första turen var vi nere på djupt vatten, 30 meter vilket är det djupet som brukar ge upphov till kvävnarkos. Vi fick därför utföra två test, ett av dem handlade om att skriva sitt namn fram och baklänges.
Enkelt, för en nykter varelse som är över fem Ã¥r gammal uppvuxen i en miljö med läs och skrivmöjligheter. PÃ¥ detta djup blev de gamla färdigheterna bortblÃ¥sta…
Ehr hur var det man gjorde nu igen? Historier om personer som velat ge syrgastubens regulator till närmsta sköldpadda på detta djup har också uppkommit. Dyket var i  övrigt lugnt. Vi fick se en lejonfisk, men dessvärre inga hajar som vi hade förlovats.

Dyk nummer två var det självständiga dyket. Vår dykinstruktör la sig för en liten tupplur medan jag och Amy gav oss ut på egen tur. Med hjälp av kompass och the Diving Sausage höll vi faktiskt någorlunda koll om var vi var hela turen. Gött!

SÃ¥ nu har jag korten utprintade.
SSI Open Water Diver samt SSI advanced course.

Ikväll blir det thaimat efter instruktör Lukes rekommendationer.

För tre dagar sedan tog jag mig under på djupt vatten för första gången.
Till en början hatade jag det av paniken från att inte kunna andas, och irriterades av att få in saltvatten i näsan. Nu  är allt under ytan helt fantastiskt. Ja, till och med näsirritationen och ögonklådan av att ta av sig masken.

Jag har fått se fiskar i alla regnbågensfärger.
Koraller med utseenden som människohjärnor och studsbollar.
Jag har dansat på tio meters djup och gjort mäktiga hopp i fantasin om att jag vore en Ludmilla.

Min favoritfisk är ”lådfisken”.
Den har formen av en tegelsten, är gul med svarta fläckar och ska tydligen vara riktigt hård.
Om man lyckas fånga en sådan blir de riktigt rädda och sprattlar ganska ordentligt med den lilla stjärtfenan. Placerar man den sedan framför sin dykkompis, simmar fisken rakt in i glasmasken och avger ett högt DONK.
- Pretty amazing, säger de som har sett det.

Igår gjorde jag ett skriftligt dyktest för att få mitt certifikat.
Frågorna var skrattretande lätta.
En fråga löd för exempel:
Du tappar din regulator från munnen, vad gör du?
1) Skrattar 2) Slutar andas 3) Gör bubblor och sätter tillbaka regulatorn i munnen och andas sedan normalt 4) Ingenting
(Ja, rätt alternativ var tre…)

Kvällen firades med öl och pepptalk för att fortsätta äventyret under vattnet. Nu har jag påbörjat en advancedkurs som innehåller:
navigationsträning med och utan kompass,
nattdykning,
djupvattensdyk på 30 meter (kvävhalten där nere ska tydligen påverka kroppen på liknande sätt som alkohol)
fiskidentifieringsträning.
This gonna be awesome!

Min engelska behöver dock förbättras, helst snabbt.
När jag skulle berätta en händelse för min dykinstruktör imorse uttryckte jag mig med orden ”I was getting drunk” istället för ”I was drowning”.

Ja, min engelska är pinsam, minst sagt.

Kho Tao. Mindre ö, mest känt för sina billiga dykkurser. Sägs enligt en instruktör på ön vara
”billigaste stället i världen nästefter certifikatsutbildningar i sydamerikanska Honduras”

På ön har jag mött upp med kollegor från Galaxy, Linda och Mikael som rekommenderade oss att ta oss till Big Blue Resort.
De har där själva tagit dykcert och rekommenderade varmt en tumme upp åt att göra samma sak.

9000 baht för tredagars dykning och gratis boende vid den vackra stranden?
Yea, it does’nt sound awful!
Jag satte upp mig på en kurs tillsammans med fem andra resenärer vilket visade sig vara mycket svårare än tänkt.
Plaska runt i vattnet med en tub kan väl inte vara något svårt föreställde jag mig, naivt nog. Det var det.

I stunder förväxlade jag informationen jag fick blandat med att jag inte klarade av att allt vatten som forsade in för munnen. Min instruktör fick lägga massor av tid till att försöka förklara om informationen han tidigare försökt förmedla gemensamt till gruppen.
Gud, vad jag skämdes.
Till slut kom det.
You got problem with everything… Sorry

Jag lämnade dem och kom överens med att samtala med instruktören senare.
Thats it… tänkte jag och duschade av mig skammen och hånade åt spegelfiguren med det sönderbrända ansiktet.

På kvällen blev det ändrade planer. Min instruktör verkade, uppriktigt må dåligt över att ”han hade misslyckats”. För detta ringde han samtal och la upp ett litet ursäktstal, som om min dykarfobi vore hans fel….
Jag ville ge upp…
Men han ville inte se att jag skulle misslyckas, så han fixade mig istallet en privat tredagarskurs med en ny instruktör.
En ung, shitsnygg snubbe med blonda dreads… Med start 09.00 i morgon

Sämre straff för att misslyckas har man varit med om…

Prostitutionernas ö. Ja, det vi fick se på morgonen var inte det enda. När vi på kvällen blir sugna på att gå ut och dansa ser vi det över allt. Smala, thailändska tjejer med högklackat, smink och lite kläder syns överallt. På de flesta ställena finns äldre män, många svenska och de tittar på oss förvånat.
Vad gör de där svenska flickorna här?
Överallt finns barer med svenska teman. Vikingbar, Swedishbar är två namn vi möter på gatan.
Vi börjar prata med flickorna vi ser. Jag får veta att de varje kväll går ut för att sälja sig och att många utav deras kunder är, inte förvånande nog, Svenska Män.
Vi dansar och ibland kommer äldre gubbar för att dansa med oss. När männen dansar visar flickorna glada miner och de dansar tillbaka sensuellt med dem. Men när de vänder om visar de sitt ogillande genom att sätta tvÃ¥ fingrar in mot munnen och rynka pÃ¥ ögonbynen. De pekar fingret, och väser tyst mot dem. De vantrivs med vad de mÃ¥ste göra…

Prostituerade kvinnor på Koh Samui, föredrog att dansa med två svenska unga flickor framför de utländska torskarna

I övrigt är Koh Samui en vacker ö med långa stränder. Synd att turismen och de svenska männen har omvandlat ön till en vuxen lekstuga.

 

Söker man visum i Sverige innan avresa till Thailand kostar det 200 kronor  i ambassadsavgift. För det får man 60 dagar i landet. Söker man istället visa i malaysiska Penang kostar samma ärende ungefär motsvarigheten till en guldpeng. Därför valde vi det senare alternativet.

En halvtimmes bussresa frÃ¥n Georgetown finns Batu Ferringhi, öns största strand. Enligt nÃ¥gra australienska, finska och mackedonska backpackers frÃ¥n vÃ¥rat dormroom skulle stranden vara mycket shitig. Strandhungriga efter en veckas storstadsliv höll vi inte med. Stranden var lÃ¥ng med relativt fÃ¥ besökare och varmt vatten. En plastbit frÃ¥n nÃ¥gon matförpackning simmade ensamt däri havet. Kanske var det denna plastbit som gett stranden ryktet shitig av de (enligt min Ã¥sikt) kräsna backpacker’sen.

Finare strand gÃ¥r att hitta. Fortsätter man med bussen en hÃ¥llplats till kommer man till Tropical Spice Garden. Där finns en mindre, charmigare strand fri frÃ¥n turister. Tropical Spice Garden, är en rogivande plats där över 500 kryddarter odlas. För en avgift pÃ¥ 30 kronor kan man vandra runt i parken och kika pÃ¥ vÃ¥xterna. Denna decemberdag är det tyst inne i parken. Precis en sÃ¥dan lugn stund som vi vill ha innan vi packar väskan för det fartfyllda Koh Phagnan, Thailand. Efter vandringen i gÃ¥rden kommer besökaren pÃ¥ Tropical Spice Garden att mötas av ett kryddfik med olika kryddten, kaffesorter, kryddmackor och kryddrinkar. Själv beställer jag en muskotnötdrink. Det gÃ¥r inte att beskriva smaken, den smakar mycket samtidigt som den pÃ¥ ett underligt sätt släcker törsten. God. Ja… Underligt nog.

På Tropical Garden kan denna muskonötdryck beställas.

På kvällen besöker vi Little India i Georgetown. Indiska långa klänningar, hindustisk litteratur, rökelser + indiska dofter, högt spelad indisk musik och indisk hårsallong är några saker som finns uppradat längs gatan. I slutet finns ett antal indiska restauranger, några helvegetariska där det faktiskt går att bestalla vegetariska räker. De smakar egentligen som vilken sojaprodukt som helst, men de är halvmåneformade, i storleken av en räka. Dessutom är de rödfärgade från att ha friterats i en chili och masalablandning. Underligt, men spännande.

Många som reser hit till denna plats, några timmar från Thailändska gränsen gör det för att söka visa. Men kollar man runt längs ön upptäcker man snabbt att det går att göra annat än att se staden som en transportsträckeplats.

Penang är ett avlastningsområde. Antingen passande för dem som vill koppla av efter en vild tid i Thailand eller det omvända, en förberedelse för Thailand. Överallt finns skyltar med orden Get touristvisa to Thailand, 5 RM eller reklam för bussturer mot de thailändska öarna, Koh Pha Ngnan, Koh Tao eller Phi Phi. Turisterna här är antingen malaysiska barnfamiljer från Kuala Lumpur som vill koppla av alternativt australienska backpackers på väg mot nya ställen.

MATEN Maten är just det Penang har gjort sig känt för. Enligt ryktesvägar och hörsägnar ska Malaysia vara det asiatiska land med sämst matutbud. Kanske kan man tycka det om man är köttätare och läser matmenyerna med utbud som friterat curryhuvud och kycklingbollar. I affärerna ligger dessutom på brödhyllan något som ser ut som en inplastad hotdog. Det är bröd med kycklingkorv. På många plan tycker jag själv dock att maten är fantastisk. Penang famous Laksi är en risotto blandat med olika innehåll, sea food, grönsaker, kyckling eller ägg som serveras med ett chipsliknande bröd i kruka. Dessutom finns det överallt indiska, japanska, västamerikanska, thailändska, balonesiska, filipinska, italienska och mexikanska restauranger. Gatorna pyntas med matstånds som bjuder på äggburgare, fruktshakes, bananpankakor och kycklingrätter. Kort sagt, staden bjuder på mat som passar alla. Till bra priser också, runt 10-20 kronor.

Laxi, en traditionell maträtt i matkulturens huvudstad, Penang

DRYCKSom öldrickare är inte Penang en fantastisk plats. Det finns det lokala ölet Jaz men den har en underlig sötaktig smak. En stor öl kostar ca 35 kr på de flesta ställen. Jämför det med thai whisky som kostar ca 20 kronor för en halv liter.

ATT SE UPP FÖR Att vandra själv som tjej är inte att rekomendera. Inte för att det är farligt men rÃ¥kar man stanna till för att kolla kartan eller fundera en sekund över var man är pÃ¥ väg blir man defenitivt hejdad av en man som säger I pay you gooood! How much?. Det räcker dÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger inte med ordet NEJ. Man blir förföljd och hör ordet ”pleeeeease” tills de (om de) inser att det inte är lönsamt. Ibland innefattar den förstÃ¥elsen ett knytslag och en aggressiv ton om att mannen borde dra Ã¥t helvete. Det kan Ã¥tminstonne fungera om man har tur.

Imorgon lämnar vi denna partylösa stad. Vi har vilat klart, andats ut i den tropiska kryddträdgården, testat alla restauranger i Little India och luktat färdigt på butikernas rökelser. Imorgon blir det bussen mot Koh Phagnan, Thailand.