Regn är det forsta som mötte oss när vi klev av planet (Air Asia) i Malaysia. För knappt 2000 svenska kronor har vi rest från London till Kuala Lumpur. Varma fuktiga små droppar och fuktig luft. Efter ett halvårs väntande har vi anlänt till den världsdel som jag och min vän kommer att tillbringa de kommande sex månaderna i. Vi är i Asien.
Det tar inte mer än tio minuter innan vi hunnit lämna flygplatsen. Eftersom ingen av oss har mer i packning än de atta kilo som ligger lastade pa ryggen slipper vi väntan för att hämta ut baggage. Det första vi gör blir att fixa en taxi. Det kunde vi enkelt göra fran flygplatsen. Att betala i förvag för taxipriset kandes tryggt, ett undvikande av oro över att bli blåst av oseriösa förare. Resan fran flyggplatsen till China Town i centrala Kuala Lumpur kostade 74,30 RM (detsamma som 245,96 svenska kronor). Turen kom att ta en timma och taxituren skillde sig pa några punkter från andra länders otrygga taxiresor jag erfarat.
För det första, den sociala taxichauffören som matar på med frågor och information om landet var utbytt mot en tyst man som enbart mumlade orden ”okey, going to China Town?”. Utan att ens växla en ögonkontakt slängde han sedan in våra ryggsäckar i bilen. Han var inte intresserad av vilka vi var, varför vi besökte hans hemland eller ge ett informationstal om vad vi borde se. Han ville bara köra oss och göra sitt jobb.
”Got your seatbelts on?” är mannens andra fråga som kom efter en knapp minut i bilen. Det verkade vara viktigt för honom eftersom han bromsade in for att undersöka saken. Aldrig tidigare har jag varit med om att en taxichaufför tagit notis om detta. Knappt ens i trafiksäkra Sverige. Utanfor bilen finns just då ett antal polismän som lyste med små ficklampor in i de passerande taxibilarna. Jag frågade om de kontrollerade att bilbältet användes när ficklampan gick in och först lös pa chauffören och sedan mot oss i baksatet. Nej. De kontrollerade att det inte var några svarttaxichaufforer som lämnade området fick jag hora. Min vän brevid mig ler.
- Det här ar ett land av ordning och reda, sa hon med ett självsakert leende.
Det här ar femte gången hon landat i Kuala Lumpur på mindre än ett år. Hon slöt ögonen och lutade huvudet mot rutan. Efter alla turer hit är hon totalt ointresserad av att se miljön utanför. Hon har redan sett allt. Jag vill se men kan inte, för klockan är 22.00 och konturer av svarta palmer är allt som visas tillsammans med smattrande droppar mot rutan.
Taxituren blev lugn. Chauffören körde försiktigt med stor koncentration på vägen. Inte en enda milimeter behövde jag hoppa till i baksätet. Ett land av ordning och reda. Ja, det verkade gälla i trafiken än sa lange.
Väl framme i China town, ett gångavstand från det centrala och betydligt dyrare Kuala Lumpur ombeds vi att kliva av. Vi kom ut i hettan och vandrade genom en smal gata av marknadsstand. Pretty lady, special price for you
Funny t-shirts, yes I can do an discount!
Wanna have a look?
De är envetna om var uppmärksamhet. Försäljarna. Skor, klockor, t-shirtar och saronger mötte oss pa den trånga gatan med föremal pa bada sidorna. - Har handlade vi nastan allt förra året, sa min van. Hon ser lycklig ut. Ett halvår i Sverige fick henne att längta tillbaka hit. Här känner hon sig hemma. Inte på just denna gata, men i sydostasien overlag.
Vi svänger av på en gata efter alla stånden. Eftersom vi var trötta ville vi ta första bästa hostel. Backpackers in blev detta. Det visade sig vara ett bra val efterom vi fick ett dubbelrum for enbart 14 RM (30,1 kronor) per natt och person. Rummen var små och saknade täcken. Fönstrena bestod av galler som gick langs tvaren med cirka två decimeters mellanrum till varandra. Sängarna var små, åtminstone på längden. Min vän skrattade åt att hennes fötter var tvugna att placera sig utanfor sangkanten om hon ville sträcka på sig. En liten fläckt och en spegel var förutom sangarna rummets enda möbler. Budgetclass it is! Dessutom bodde det råttor i vandrarhemmets korridorer. Två stycken sällskapade mig till toaletten. En vag försiktighet följde mig dit. Generellt har jag inget emot råttor men oron över vad de kan tänkas ha för sjukdomar gjorde mig något forsiktig. Det oroade inte Petra, som min vän heter.
- Råttor är väl sota? Jag ar ända vaccinerad mot rabies.
Denna kväll skulle bli tidig för oss. Vi bestämde oss för att äta pa närmsta stället, i reaggebaren brevid vandrarhemmet. En kille fran Singapore som kallade sig Sam satte sig vid vårat bord. Från honom fick vi höra om att vi lyckats hitta Kuala Lumpurs billigaste bar (ölen kostade ca 26 svenska kronor) eftersom det på andra platser i centrala staden normalt kunde kosta det dubbla. Efter ett par timmars snack med diskussioner om äktenskapsmoralens skillnader i Asien och norra Europa lämnade vi vår nye kamrat för att sova.
Dag ett i äventyret är avklarat.
VN:F [1.9.8_1114]
