Förrutom LaoLaowhisky och tuber finns det människor som åker till Vang Vieng för äventyr. Vattensport och bergsklättring. En tur med kayak under fyra timmar kostade 50 000 kip (knappt 50 SKR) och fick mig till att hitta en ny hobby.
Jag och mina kamrater förbereder oss för en dag med paddeln
Eftersom jag och mina vänner var fem fick en falla ut. Det blev jag som fick dela kayak med instruktören, Hong. Å ena sidan var det bra, eftersom det var min första tur med kayak kändes det tryggt. Å andra sidan saknade jag utmaningen i det hela eftersom jag inte behövde tänka hur jag skulle styra och paddla, bara att lyda instruktioner. Dessutom var Hong tvungen att tänka på sitt säkerhetsansvar. Ett brittiskt par med en fet tant hade ordentliga problem. Tanten klagade över att hon hade ont i benen, sittdynan av plast var obekväm, hon visste inte hur man skulle hålla i paddeln och skrek åt både sin man och Hong att de var idioter.
- Jag kan inte paddla! Fattar ni inte?
Det slutade med att hon la sig ner i kayaken och sov. Hennes stackars man fick bära ansvaret för paddlingen.
Hong hann också tröttna på tanten så han bad ett par grabbar ta över ansvaret. Hong verkade märka att jag var äventyrssugen så han la ner sin paddel och lät mig kämpa en stund själv, jobbigt men superkul! Då och då passerade vi andra kayakbåtar. Hong hade till hobby att skvätta vatten på dem med sin paddel. Hämndreaktion blev att de skrikande flickorna i kayakbåtarna vi passerade gjorde samma aktion med sina egna paddlar. Men de var inte lika erfarna i träffsäkerhet som Hong. Allt vatten landade därför på mig.
Omgivining i ”fiskebyn” Vang Vieng och utgÃ¥ngsplatsen för kayakutflykterna
Vägen vi passerade var vacker med många fiskare som snorklade runt med smålinor med tre decimeter långa fiskar.
Barnen tittade glatt på alla som passerade dem.
- Sawai Dii!!!!
Jag fick en känsla för vad Vang Vieng en gång varit, en söt liten fiskeby vid de gröna kullarna.
Hong buttrar till hur utvecklingen varit de senaste tio åren.
- Människor dricker för mycket här! Det var bättre förr!Turisterna är faktiskt riktiga svin. Många har en ovärdig människosyn och beter sig illa mot lokalbefolkningen. Vid ett tillfälle såg jag en brittisk kvinna bråka om priset hon tyckte var överdrivet. Det var 3000 kip mer än vad hon hade räknat med. En av mina vänner blev upprörd över kvinnans aggressiva ton till den magra laoit-tjejen.
- Vad fan håller du på med? Kvinnan tjänar ingenting och lever på att sälja sandwich 20 timmar om dygnet på gatan! Du bråkar med henne om några cent?
Så är det ofta. Hong har många historier. Dessutom skräms han av hur turismen hela tiden växer. VangVieng är en by med 1300 människor. Dagligen finns det alltså fler turister här än lokala.
Mot slutet av kayakturen gör vi en paus. Hong tycker att vi är för nyktra och vill att vi ska dricka laolao. Ingen förrutom han själv halsar glatt ur flaskan med blad (maja?) och träbitar. Det är inte bara turisterna som dricker här. De lokala är ganska duktiga själva.
- Normalt är vi fulla fem dagar i veckan. Det gäller hela Laos.
Hong står här med sin favoritdryck som han menar att Laos invånare dricker fem dagar i veckan, whiskey Lao Lao
Mot kvällen beger sig mina vänner och jag mot Bucket Bar. Det är där som pÃ¥ de flesta barerna i omrÃ¥det, gratis bucket före tio (en plasthink fylld med whisky och en kolsyrad dryck). Anser man att det är för svagt, fÃ¥r man fylla pÃ¥….
Hur mycket man vill…
I morgon ska jag ta bussen söder ut, Pakse för stannar jag här en längre tid kommer denna alkoholkultur att ta livet av mig.