Fyrtio grader värme utblandat med avgaser. Det är vad som möter ansiktet i Phnom Penh, Kambodjas huvudstad, i början av mars. Efter två veckor i lugna, fiskebytäta Laos kommer Phnom Penhs puls och trängsel som en chock.
King Guesthouse är det första jag får se av Phnom Penh. Det andra är en norrman och en svensk i medelåldern. De klagar över att det är dyrt. Att avgöra från deras klädsel verkar de ha det ganska bra ställt båda två.
Vad menade de då med att två dollar om natten är dyrt för ett rum? Tydligen har de betalt samma summa pengar för ett annat gästhus vid floden, mer centralt och med fräshare rum. Det är underligt att se rika västlänningar klaga över priserna gång på gång, speciellt eftersom svensken berättar att hans nästa destination är Hong Kong. Han ser fram emot att få komma dit och arbeta.
- Man betalar bara 100 dollar per natt och får frukost och tillgång till pool!
Att $2 per natt räknas som dyr khmerstandard bevisar en sak. Kambodja är troligtvis det land med de billigaste gästhusen i Sydostasien. I Laos betalade jag för det mesta runt $5 per natt och standarden var betydligt sämre. Rummen var i Laos mindre och badrummen var alltid delade. Gratis internet och TV fanns absolut inte.
Phnom Penh är den motorcyklisttätaste staden jag hittills sett. Och det innebär långt ifrån att gatorna i Thailand, Malaysia, Bangladesh, Burma och Laos skulle vara tomma från fordonet. Här finns gator fyllda med nyrenoverade motorcyklar. Trottoarer syns inte eftersom det står motorcyklar parkerade på gatukanterna. Överallt säljs även hjälmar till fordonet. Stadens marknader har hög puls med betydligt mera liv än j grannlandet (Laos).
Det kinesiska köket visar sig vara populärt i Phnom Penh. Restaurangerna bär ofta menyer med ris, friterad anka, groda och dylikt. Min lunch spenderade jag på ett litet gatustånd 40 meter från mitt gästhus. Utan att tänka mig för över oartigheter och förolämpningar frågade jag om man äter ris med pinnar eller med fingrar i Kambodja.
- Med pinnar! Man Ã¥t med händer förr men… det är ju ohygieniskt! blev svaret frÃ¥n en flicka med lÃ¥ngt, platt och korpsvart hÃ¥r. Hon presenterade sig som Lida.
Jag blev tvungen att sätta mig i blixtsnabb försvarsställning. Min avsikt var inte att förolämpa Khmer-kulturen som ett outvecklat U-land, jag anser tvärtom att det är trevligt att äta med händerna. För att förklara mig, och visa att jag inte ser bestickätande som något överlägset säger jag att vi i mitt hemland äter pommes frittes och hamburgare med händerna. Lida skrattade bara åt mig och bad mig äta lunch med henne och hennes syskon. Vi pratade nästan oavbrytet om mat. Jag tyckte med mina soyafyllda jättesvampar, med blomkål, morötter och ris att köket påminde mycket om Kina.
- Nej, maten här har mest influenser från Thailand. Men vi gillar inte kryddor lika mycket som dem.
Lida, tillsammans med sin bror och syster i familjens restaurang, centrala Phnom Penh
Natten smyger sig fram i Kambodjas backpackerhak, Tonle Sap River i Phnom Penh
Jag var imponerad över Lidas engelska. Lida menade att jag inte skulle ha problem med att hitta engelsktalande i Kambodja
- Det är vårat andra språk! Engelskaskolor finns överallt i Phnom Penh!
Lida gav mig tips på hur jag skulle göra mig hemmastadd i Kambodja och motsatte sig den bild som ploppar upp i svensk media. Enligt henne är Phnom Penh en säker stad, även som ensamresande tjej kvällstid. Khmerfolket har en vänlig inställning med hög moral menade hon. Dock har hon aldrig vandrat ensam själv i Phnom Penh om nätterna
- Det är emot vår kultur att vandra själv som kvinna.
Även om jag hör andra backpacker beskriva Phnom Penh som osäkert, och att det inte går att fråga en Khmer om säkerheten med tanke på att de inte känner till hur det är att vara utländsk i staden fick jag inga vibbar av faror i Phnom Penh. Det var dock tre tiggare som petade på mig med skrik om money money när jag försökte undersöka kartan tidigare ikväll. Deras axelpetande, slag med pinnarna mot marken och oljud gjorde det omöjligt för mig att tolka kartan. Jag har därför mest förlitat mig på naturell navigering. Annars ler samtliga mot mig på gatorna och skulle jag ge intryck av osäkerhet, frågar de direkt om de kan hjälpa till. Jag förlitar mig därför på beskrivningar från andra backpackers:
- Kambodja har en befolkning som påminner om södra Laos. Glada, utrstrålning av lugn och enorm hjälpsamhet.