Söt spansk kolonistad? Den beskrivningen av Manila, Filippinernas huvudstad försvann med de japanska och amerikanska bombningarna under 1940-talet. Det mesta av de spanska influenserna är förstört. Idag behöver inte Manila vara orolig för utländsk militär längre. Staden lider av andra katastrofer. I september 2009 kom tyfonen Ketsana att göra tusentals människor i landet hemlösa.

- Paranaque Sucat? Vad ska du där och göra, där finns ingenting! förklarar en taxichaufför för mig när jag givit honom direktiv på Clarks flygplats.
Manila är en stor stad och består utav mängder av utspydda smådistrikt. Paranaque Sucat ligger i den mest södra delen av staden. Filippinernas fattigdom (som 40 procent av befolkningen lever i) syns i Paranaque. I min taxitur ut dit passerar vi kåkstad efter kåkstad. BF Homes är en kontrasterande del av staden där ordet fattigdom bara är en illusion som existerar i tv-rutan. BF Homes är ett avspärrat område med säkerhetsvakter som kontrollerar att inkommande fordon har tillstånd att komma in. En helt annan verklighet än de fallfärdiga bambooträhusen utanför. Resenärer åker hit antingen för att de är i början av deras resa, eller i slutet, för att ha nära till flygplatsen bort från staden. Tydligen är det få som vill tillbringa någon längre tid i Manila, anledningen är rånen, fattigdomen och ficktjuvarna i huvudstadens fattiga distrikt.

Att Filippinerna består av 92 procent katoliker märks snabbt. Min taxichaufför har ett ljusblått pärlhalsband som vinglar i hans backspegel och längst ner på detta pärlhalsband finns ett stort vitt kors.
- Se upp för muslimerna! De är tjuvar! säger han upprepande på färden till Paranaque. Det är några ord andra filipiner senare kommer att varna för. Det är antagligen inte lätt att vara muslim, eller någon minoritetsreligion i ett land med en sådan tydlig kristen prägel. Kyrkorna finns överallt i Manila.
Vita kors… Jungfrubilder… Jesusbarnet…
Utanför det gästhus i BF Homes jag hamnar i finns en stor staty av jungfru Maria. Nedanför finns skriften ”Dios te salve Maria” (sp: Gud bevare dig Maria).

Fotspåren från 1400-talets spanska conquistadores syns fortfarande. Skyltar (vägnamn och butiker) är ofta skrivna på spanska, katolicismen och filipinska efternamn är ofta spanska. Alla har någon form av spanskt blod i sig. Det filipinska språket är förvisso lika obegripligt som vilket annat asiatiskt språk som helst men då och då smugglar sig spanska ord fram i allt jiddelidoh. Substantiv som maträtter och veckodagar är ofta spanska.

LITEN ORDLISTA
Carne (sp)-Karne(fi)-Kött(sv)
Qeso (sp) – Keso (fi)-Ost (sv)
Lunes (sp)- Lunes (fi) – MÃ¥ndag (sv)
Miercoles (sp) – Miyerkoles (fi) – Onsdag (sv)
Viernes (sp) – Biyernes (fi) – Fredag (sv)
Domingo (sp) РLinggo (fi) РȘndag (sv)

När jag når Paranaque Sucat är det mesta stängt. Min första felaktiga teori är att det är spanska siestatider som influerat landet. En filipina jag möter förklarar för mig att det är filipinsk holiday, det är på grund av Jesus korsfästelse.
Det låter som påsk! tänkte jag. Sedan påminde jag mig själv om att det är i början på april och att påsk antagligen just vad det är filipinosen firar. Det är långfredag!

Förrutom kyrkor och spanska vägskyltar hade Paranaque inte mycket att erbjuda. Tjugofyra timmar senare befann jag mig därför i Malate, centrala Manila. Fattigdomen är ett faktur här! Råkade vid ett tillfälle snubbla in på vad vi kan kalla Fel Område. Människor satt där, som avmagrade hyenor i sönderslitna kläder. Deras vampyrlystna ögon började uppmärksammat titta på mig.
- Hello… Money? börjar sedan eka frÃ¥n hela gatan. Rösterna blir allt fler och ett par unga filipinas, 10 Ã¥r gamla förföljer mig ner till gatugränden. Barnen av Manila är mÃ¥nga. Förklaringen är vägran till att använda preventiva medel. Kondomer existerar men eftersom mÃ¥nga är katoliker spelar det inte nÃ¥gon roll. Ganska snabbt blir orden MONEY läskiga i min vandring sÃ¥ jag hoppar tillbaka till turiststrÃ¥ken.

Vid Rizal park möter jag en glad äldre filipino som börjar tala med mig. Han berättar om Filipinerna, om den parken vi befinner oss i och ger mig tips om områden att besöka. Han presenterar sig som Cuyo Paulo och beskriver filipinerna som ett folk som alltid vill bjuda på ett leende. Han tar sig själv som exempel. I september 2009 svalde tyfonen Ketsana hans hem, tillhörigheter och trygghet. Han fick behålla sin fru och sin treåriga son. Men inte sin äldre son. Den femårige pojken tilläts springa ut och leka i parken strax före stormen. Han kom aldrig tillbaka igen. Trots detta skrattar Paulo nu ganska mycket när han förklarar vad som har hänt.
- Det tillhör filipinsk kultur. Att alltid visa glädje, hur mycket hjärtat än gråter.
Paulo lyckades dock inte låta lycklig när han förklarar att han och hans familj bor på gatan, på Manila Bay bland många andra hemlösa.
- Regimen vill inte hjälpa oss med något! Den är mycket dålig!

Efter mötet med filipinon begav jag mig till gästhuset. Det var det enda som gick att göra.
PÃ¥sk – museerna är stängda!
PÃ¥sk – bankerna är stängda!
Påskhelgen innebär också att det är omöjligt att handla med valörer större än 100 pisos (knappt 20 svenska kronor). 500 pisos accepteras inte någonstans så jag har inte kunnat handla något. Inte ens vatten.
Glad påsk!