Tommy har spenderat de tio senaste vintrarna i Filippinerna. Det är på hans hotellrum i centrala Manila jag och min vän Fleo vaknar på denna morgon.
- God morgon tjejer, vad sägs som svenskt kaffe?
Tio år och alltid bär han med sig något typiskt svenskt som inte går att hitta någon annanstans i sydostasien: starkt svart kaffe utan tillaggt socker. Mmmm Gevalia!

MATVANOR
Kaffe gÃ¥r att hitta i Filippinerna. Det odlas faktiskt i norra Filippinerna men tyvärr försvinner kaffetiteln pÃ¥ produkten i samma stund som det landar i butiken. Allt ska sockras! Sockras sÃ¥ att ingen annar att det de dricker, en gÃ¥ng har kallats kaffe…

Ris är inte förvånande nog basföda. Tommy tar dock alltid med sig pasta från Sverige? Varför: Jo, för att alla grönsaker och ris besprutas med gammastrålning i sydostasien. Den upplysningen och jag som bara stoppat i mig fried vegetables with rice under fyra månader förstod en sak:
Cancer kommer att bli min död!

Förrutom det menar Tommy på att renheten är urusel i landet. Han kallar det apbeteende.
- Man ser människor urinera och äta ur samma skålar!
Jag märkte i den stunden hur olika syn man kan ha. Tommy använder alkogel till allt och ser till att allt han stoppar i sig ska ha svenskt ursprung.
Undantaget: Mc Donalds.
Själv anser jag att lite shit rensar magen och att vÃ¥r extrema renlighet snarare kommer göra oss sjuka än att rädda oss frÃ¥n det… Dessutom missar man en del av upplevelsen i matkulturen om man reser utomlands för att äta pastaskruvar med Felix ketchupp…

Tommy, svensken som efter 10-20 vintrar i Filippinerna fått erfara det mesta av landets fram och baksidor

SÄKERHETEN:
Filippinerna är ett land som aldrig varit med om ett bankrÃ¥n. Orsaken är den extrema kontrollen. Det finns ett stort antal vakter utanför bankerna och de vapnena de bär är inga smÃ¥ttingar. Butiker har ocksÃ¥ hög säkerhet. Väskor kontrolleras alltid pÃ¥ ingÃ¥ng och vid utgÃ¥ng skall man ha med sig ett stämplat och signerat kvitton. DÃ¥ slipper vi brotten – inne i affären i alla fall!

KORRUPTION
Denna morgon delade Tommy taxi med Fleo och mig. Vi snackade politik. Taxichauffören undrade om vi kände till vilken placering i världen Filippinerna ligger på i korruptionsindex.
- Trea! ropade Tommy säkert.
Taxichauffören såg nöjd ut och flinade en stund innan han framkallar verkligheten.
- Ja, det brukade ju vara sÃ¥… Men nu har vi landat pÃ¥ första plats!

Att landet är korrupt visar tyvärr mycket på. Ingen får någonting om man inte betalar dryga summor för det. Allmän skola, allmän sjukvård, allmän yttrandesfrihet och annat som startar med ordet allmän finns inte.
- Blir man pÃ¥körd är det viktigt att slänga fram pengarna direkt. Annars vill inte ambulansen hjälpa till! AlltsÃ¥… hur blodigt och livshotande det än är, förklarade Tommy i taxin.

UTLÄMNINGSLAGEN
Filippinernas lagsystem skiljer sig säkerligen på flera sätt mot det svenska men en utav punkterna är att det inte finns någon utlämningslag. Tommy har därför en dansk bekant som begått en ekonomisk större stöld i Danmark. Efter brottet drog han fort som fan till Filippinerna. Danmark vill ha tillbaks brottslingen.
- Filippinerna har ingen utlämningslag så det går inte!

Just den lagen har gett upphov till en konspirationsteori: Usama Bin Ladin befinner sig i Filippinerna. Det finns ingen utlämningslag och Bin Ladin är rik. Han har därför, enligt rykten mutat både George Bush och den filippinska presidenten för att få stanna i landet.
Intressant teori i alla fall?

Tommy bjöd oss senare på fika hemma hos sin filippinska flickvän (en utav dem?). Innan vi begav oss vidare upp mot Baugio, ropade Tommy en sak.
- Lova att hälsa på mig och Lilly i Bredängs Camping i sommar!

Ja Tommy… Ty du är den mest intressanta person jag träffat pÃ¥ denna resa…
Och att förklara det, tar allt för lÃ¥ng tid för detta blogginlägg…

Smörgåsbord. I Manila ligger denna skandinaviska restaurang som lockar in svenska besökare med just det ordet. Inne syns flaggor med ordet Örebro, en meny av gravad lax och köttbullar. Ändå vill jag och min svenska vän vända i samma stund som vi satt fötterna där inne. Stället är fyllt av unga olyckliga filipinas och äldre, halvt överviktiga män från våra hemkvarter. Vi ska just gå. Men då möter vi Tommy, svensken som spenderat vintrarna de tio senaste åren i Filippinerna. Mycket snabbt målar han färg i den sorgliga ytan vi ser framför oss.

Min vän, Fleo och jag gormar oss mycket över hur vi ska göra med vår resa upp till Baugio i norra Filippinerna. Tommy hör detta och utan att ha presenterat sig erbjuder han ååoss två att dela en enkelsäng i hans hotellrum.
- Jag är ingen ful gubbe! Ingen pedofil! Fan, det ser jag tillräckligt av här med gubbar, 80 bast som knappt kan gå med tjejerna mellan 16 och 20 år.

Smörgåsbord, skylten som lockar in svenska besökare i Filippinerna till en värld av desperation och prostitution

Tommy ser ut som den typiska fulgubben. Blå hawaiiskjorta och en badboll till mage. Han är 60 år och har lämnat frun hemma i Sverige. Nu ser han mina och Fleos föraktfyllda blickar i barens omgivning. Han förklarar för oss att det är den filipinska stilen. Det är tjejerna som försörjer familjerna medan deras män sitter och super någonstans.  Bara 16 år gamla tvingas många ut som barflickor. Att vara familjens ekonomiska källa får flickorna inte mycket för.
- Det är alltid killarna som ärver allt! Föräldrarna ger sig inte förrän de knullat till sig en son! Om de så ska skaffa 40 barn! förklarar Tommy för oss.

Det var lustigt. Att se en av de gubbarna jag brukar få kväljningar upp i halsen av, visa en sådan förraktfylld åsikt om den filippinska kvinosynen. Huruvida Tommy är en fulgubbe eller om allt bara var snack var svårt att avgöra. Men det var skönt. Skönt att lyssna till någon som spräckte hål för min fördomsfulla tankar om den sterotypiska äldre, skandinaviske fulgubben gör i Filippinerna helt själv.

En kvinna i baren har det gått mycket illa för. Hon har blivit på smällen men ungen växer utanför livmorden. Filippinerna har inte något socialt skyddsnät. Alls. Därför får hon inte någon hjälp om hon inte kan jobba fram 20 000 pisos.
Vilket levnadsöde!
Att kanske dö för ynka 3000 svenska spänn….

En av Tommys kompisar har gift sig med en tjej från baren men han är så snål att han inte ger henne en krona för att hjälpa hennes söner och familj. Kvinnan måste därför fortsätta med det hon gjort sedan hon var 16. Arbeta som barflicka för att hjälpa hennes älskade morfar som lever på att äta råttor från soporna.

En utav kvinnorna som arbetar som barflicka inne på svenskägda Smörgåsbord

Trots alla tragiska bilder i baren finns det några det gått bra för. En 22årig kvinna har en sådan skönhet och charm att hon varje månad lyckas charma australienare, engelsmän och andra västlänningar att sätta över pengar på hennes konto. Men hon ligger aldrig med några utav männen. De pengarna hon lyckats få använder hon till sin utbildning.

En annan kvinna i baren har jobbat som prostituerad länge och fÃ¥tt tvÃ¥ äldre mycket rika engelsmän att falla för henne. BÃ¥da männen är nu döda och kvinnan är nu ägare av tvÃ¥ hotell…

Den tredje flickan som det gått bra för är en lycklig liten 25åring som hittat en man från Sverige. Nästa dag ska hon på intervju i svenska ambassaden. Det är något som är betydligt svårare för en filipinska än en thailändska. I Thailand kan det ta två veckor att få ett visa. För en filipina kan det ta ett år.

Runt tretiden i smörgÃ¥sbaren börjar vi bli mätta av alla historier. Det börjar bli tomt men nÃ¥gra kvinnor väntar fortfarande pÃ¥ att fÃ¥ napp och fÃ¥ ihop en tusen pisos för natten….

Fy fan…

Manila är en stor blandning av ståtliga nybyggda höghus och kåkhus av plåt. På ena sidan gatan vandrar en man ut från det dyra varuhuset Robinsson, med en påse skor för 20 000 pisos. Andra sidan stinker urin med magra figurer som letar efter sin kvällsmat i soporna. De letar råttor.

Hur landet Filippinerna prioriterar sina resurser slutar aldrig att förvåna. Vid JA Santos, i Manilas norra del finns den berömda kinesiska kyrkogården. Den har blivit känd för de gigantiska maussoleumen som givits till dem som blivit begravda där. Deras gravplatser är ofta större än vad deras hus var medan de levde. Dessa maussoleum har i bland trappor, upp till en ovanvåning med balkong. Inne i maussoleumen finns även eluttag, kök och toalett för släktingar som kommer dit på besök. Ja, Manila är staden som kan beskrivas med följande citat från Sagan om ringen:

Här bryr vi oss mer om våra döda fädrar än våra levande söner.
Vissa gravstenar har blivit tömda. Kan familjen inte betala hyran för gravplatsen, grävs kvarlevorna ut för att ersättas av nykomlingar. Gravarna är nämligen mycket populära.

Utanför lever betongkungarna, gatuungarna. De vinkar glatt till dem som passerar där de leker med baskettbollarna, eller den populära ungdomsaktiviteten: skateboard. Alla barn i Manila, yngre som älder barn, tjejer som pojkar älskar skateboard. Och de är duktiga på det. De åker runt sina områden och hoppar på de allmänna skatebanorna som byggts upp här och var. De ungarna som har det lite sämre ställt hittar andra sätt att roa sig på. Allt skräp som samlats på högar innehåller ofta kapsyler. Dessa kapsyler har de uppfunnit ett kapsylspel för. Båda spelarna i kapsylspelet har en varsin kapsyl, sedan ligger det en uppochnedvänd kapsyl mittemellan spelarna. Genom att trycka den egna kapsylens kant mot kapsylen som ligger ner försöker spelarna, varannan gång få den liggande kapsylen att hoppa och vända sin rätta sida upp. När texten 7up eller coca cola visar sig är spelet slut.

I bland blir de lekande barnen avbrutna. Det brukar vara av vita människor som hittat deras kvarter.
- Hello! Ska ni till den kinesiska kyrkogården! Vi guidar dig!
Barnen springer sedan med turisterna till ingången och vill nyfiket veta allt om dem.
- Jag heter Caroline, det här är min syster Julia! Vad heter du?
Det sägs att man ska vara försiktig med plånboken och passet i Manila. Men ungarna utanför kyrkogården viskar inte ens ordet Money. Deras fingrar lutar sig inte ens i närheten av de mycket synliga handväskorna turisterna bär med värdefulla prylar. De skulle kunna få en lätt biljett till ett bra liv. Kameran, kontanterna och de fina smyckerna skulle ta dem bort från betongkvarterna in i de fina höghusen. Men ungarna rör inte väskorna.
De fortsätter med livet med basketbollen och kapsylerna.
Livet som betongens kungar.

Några barn i Manila som roar sig med den populäraste ungdomsaktiviteten i Filippinerna, Basket.

En gravsten i den kinesiska kyrkogÃ¥rden, Manila – där de döda har det bättre än de levande

Söt spansk kolonistad? Den beskrivningen av Manila, Filippinernas huvudstad försvann med de japanska och amerikanska bombningarna under 1940-talet. Det mesta av de spanska influenserna är förstört. Idag behöver inte Manila vara orolig för utländsk militär längre. Staden lider av andra katastrofer. I september 2009 kom tyfonen Ketsana att göra tusentals människor i landet hemlösa.

- Paranaque Sucat? Vad ska du där och göra, där finns ingenting! förklarar en taxichaufför för mig när jag givit honom direktiv på Clarks flygplats.
Manila är en stor stad och består utav mängder av utspydda smådistrikt. Paranaque Sucat ligger i den mest södra delen av staden. Filippinernas fattigdom (som 40 procent av befolkningen lever i) syns i Paranaque. I min taxitur ut dit passerar vi kåkstad efter kåkstad. BF Homes är en kontrasterande del av staden där ordet fattigdom bara är en illusion som existerar i tv-rutan. BF Homes är ett avspärrat område med säkerhetsvakter som kontrollerar att inkommande fordon har tillstånd att komma in. En helt annan verklighet än de fallfärdiga bambooträhusen utanför. Resenärer åker hit antingen för att de är i början av deras resa, eller i slutet, för att ha nära till flygplatsen bort från staden. Tydligen är det få som vill tillbringa någon längre tid i Manila, anledningen är rånen, fattigdomen och ficktjuvarna i huvudstadens fattiga distrikt.

Att Filippinerna består av 92 procent katoliker märks snabbt. Min taxichaufför har ett ljusblått pärlhalsband som vinglar i hans backspegel och längst ner på detta pärlhalsband finns ett stort vitt kors.
- Se upp för muslimerna! De är tjuvar! säger han upprepande på färden till Paranaque. Det är några ord andra filipiner senare kommer att varna för. Det är antagligen inte lätt att vara muslim, eller någon minoritetsreligion i ett land med en sådan tydlig kristen prägel. Kyrkorna finns överallt i Manila.
Vita kors… Jungfrubilder… Jesusbarnet…
Utanför det gästhus i BF Homes jag hamnar i finns en stor staty av jungfru Maria. Nedanför finns skriften ”Dios te salve Maria” (sp: Gud bevare dig Maria).

Fotspåren från 1400-talets spanska conquistadores syns fortfarande. Skyltar (vägnamn och butiker) är ofta skrivna på spanska, katolicismen och filipinska efternamn är ofta spanska. Alla har någon form av spanskt blod i sig. Det filipinska språket är förvisso lika obegripligt som vilket annat asiatiskt språk som helst men då och då smugglar sig spanska ord fram i allt jiddelidoh. Substantiv som maträtter och veckodagar är ofta spanska.

LITEN ORDLISTA
Carne (sp)-Karne(fi)-Kött(sv)
Qeso (sp) – Keso (fi)-Ost (sv)
Lunes (sp)- Lunes (fi) – MÃ¥ndag (sv)
Miercoles (sp) – Miyerkoles (fi) – Onsdag (sv)
Viernes (sp) – Biyernes (fi) – Fredag (sv)
Domingo (sp) РLinggo (fi) РȘndag (sv)

När jag når Paranaque Sucat är det mesta stängt. Min första felaktiga teori är att det är spanska siestatider som influerat landet. En filipina jag möter förklarar för mig att det är filipinsk holiday, det är på grund av Jesus korsfästelse.
Det låter som påsk! tänkte jag. Sedan påminde jag mig själv om att det är i början på april och att påsk antagligen just vad det är filipinosen firar. Det är långfredag!

Förrutom kyrkor och spanska vägskyltar hade Paranaque inte mycket att erbjuda. Tjugofyra timmar senare befann jag mig därför i Malate, centrala Manila. Fattigdomen är ett faktur här! Råkade vid ett tillfälle snubbla in på vad vi kan kalla Fel Område. Människor satt där, som avmagrade hyenor i sönderslitna kläder. Deras vampyrlystna ögon började uppmärksammat titta på mig.
- Hello… Money? börjar sedan eka frÃ¥n hela gatan. Rösterna blir allt fler och ett par unga filipinas, 10 Ã¥r gamla förföljer mig ner till gatugränden. Barnen av Manila är mÃ¥nga. Förklaringen är vägran till att använda preventiva medel. Kondomer existerar men eftersom mÃ¥nga är katoliker spelar det inte nÃ¥gon roll. Ganska snabbt blir orden MONEY läskiga i min vandring sÃ¥ jag hoppar tillbaka till turiststrÃ¥ken.

Vid Rizal park möter jag en glad äldre filipino som börjar tala med mig. Han berättar om Filipinerna, om den parken vi befinner oss i och ger mig tips om områden att besöka. Han presenterar sig som Cuyo Paulo och beskriver filipinerna som ett folk som alltid vill bjuda på ett leende. Han tar sig själv som exempel. I september 2009 svalde tyfonen Ketsana hans hem, tillhörigheter och trygghet. Han fick behålla sin fru och sin treåriga son. Men inte sin äldre son. Den femårige pojken tilläts springa ut och leka i parken strax före stormen. Han kom aldrig tillbaka igen. Trots detta skrattar Paulo nu ganska mycket när han förklarar vad som har hänt.
- Det tillhör filipinsk kultur. Att alltid visa glädje, hur mycket hjärtat än gråter.
Paulo lyckades dock inte låta lycklig när han förklarar att han och hans familj bor på gatan, på Manila Bay bland många andra hemlösa.
- Regimen vill inte hjälpa oss med något! Den är mycket dålig!

Efter mötet med filipinon begav jag mig till gästhuset. Det var det enda som gick att göra.
PÃ¥sk – museerna är stängda!
PÃ¥sk – bankerna är stängda!
Påskhelgen innebär också att det är omöjligt att handla med valörer större än 100 pisos (knappt 20 svenska kronor). 500 pisos accepteras inte någonstans så jag har inte kunnat handla något. Inte ens vatten.
Glad påsk!

Av bakgrund till några oroliga mail tänkte jag beskriva situationen i Kuala Lumpur, Malaysia. Den 26 mars blev ett antal muslimska snubbar upprörda. Det hade kommit till deras vetskap att en svensk man med namnet, Lars Vilks hade gjort karikatyriska bilder utav profeten Muhammed (2007). De muslimska malayerna kände då behovet av att visa hur kränkta de känt sig. De behövde visa att de inte tyckte att det var en okej handling att skoja med Muhammed. Behovet satte sig i uttryck utanför svenska ambassaden i Kuala Lumpur, där de tände eld på en svensk flagga 26 mars. End of Story. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vilksprotest-i-kuala-lumpur_4483325.svd)

Denna lilla händelse innebär inte att det är farligt att vara svensk i Malaysia. Tre extremister som vid ett tillfälle tagit upp en tändare ur fickan och eldat upp en flagga verkar i Sverige nu ha blivit en statssymbol för ett land av 27 miljoner människor. Det är som att säga att det är farligt att vara kristen i Sverige eftersom det vid några tillfällen i historien har funnits småpojkar som försökt elda upp kyrkor i landet. I Malaysia råder det överlag öppenhet och yttrandesfrihet. Det är faktiskt det enda asiatiska landet jag hittills besökt där många ungdomar burit t-shirtar med döds/blackmetalgrupper (exempel Emperor och Cradle of Filth). Dessa band visar inte heller någon finare bild av religioner men det innebär inte att en hårdrockare i Malaysia utmanar sitt öde genom en stadspromenad.

Som svensk känner jag mig trygg i Kuala Lumpur. Människor är överlag trevliga och händelsen om den nerbrända flaggan vid svenska ambassaden är relativt okänd. Många vet inte ens var Sverige ligger på kartan, och utav dem som känner till Sverige är det en ganska liten skala som kan uttala namnet Lars Vilks. Tyvärr verkar mediabilden, som alltid ge en överdramatisk bild utav situationer i landet. Jag är förvisso glad över att svensk media (i de artiklar jag läst) åtminstone påpekat att det inte är någon säkerhetsrisk i att vara svensk i Malaysia och att demonstrationerna i landet normalt går fredligt till.