- Jaha, och var har du ditt visa?
- Jag behöver inget visa, jag är svensk medborgare! Får lov att vistas 60 dagar i landet senast jag läste!
- Hahaha? Ehr… Nej… Du behöver ett visa… Du kan fÃ¥ det frÃ¥n kassan där borta…

Det var ett överrumplande besked jag fick mitt i natten vid ankomsten till Jakarta, Java, Indonesien. Plötsligt kände jag mig extremt ouppdaterad. Min information om att man som skandinav kan vistas 60 dagar i Indonesien utan visa var väldigt gammal. Numera är det 30 dagar vid ankomst som gäller eller 60 dagar om man inskaffar visa innan ankomst. Det är inte billigt heller. Mina kontanter till 30 dagars visa räckte inte till men som tur var, var mannen bakom disken trevlig. Han lät mig få ett visa trots att jag inte hade pengar till det. Men jag var fortfarande gravt besviken. Jag hade planer på att spendera min sista tid i Asien här i Indonesien men nu satte en stämpel i passet stopp för detta. Den andra juni är det nämligen adjöss med mig!

Jakarta är inte alls vad jag hade förväntat mig. Det skulle vara som ett Manila (Filippinerna) med fattigdom, ett antal miljoner människor som led pÃ¥ gatorna, pÃ¥ jakt efter nÃ¥got att äta frÃ¥n soporna. Förvisso var första Ã¥synen lÃ¥ngt frÃ¥n vacker. En kille tog mig i armen och ville visa mig ett ”trevligt” guesthouse i närheten. Det var pÃ¥ en smal gata, cirka en meter bred, med det största antalet rÃ¥ttor jag hittills sett i Asien. Klockan var tvÃ¥ pÃ¥ natten men gatan var fylld av folk. De satt, lutade mot väggarna och väntade pÃ¥? Ja, vad vet jag inte. En kvinna lÃ¥g pÃ¥ en bänk med sitt kortklippta hÃ¥r fyllt av jord. Hon lÃ¥g med huvudet pÃ¥ sin högra arm och tittade apatiskt mot väggen en knapp meter framför henne. Vid första anblick sÃ¥g hennes det ut som om hon vore död. När jag senare tänkte över det kan hon nog inte ha varit död. Hennes ansikte var inte fyllt av flugor och hennes hud hade inte intagit den vita färgen ett dött ansikte brukar fÃ¥. Hon var vid liv. Hon var bara oerhört apatisk.

Mest kriminalitet i Indonesien. Fattigdom. Rån. Jag befinner mig i världens fjärde högst befolkade land, Indonesien med  ett invnarantal p runt 400 miljoner. Landet har då sannerligen en intressant historia som lutar sig 1,5 miljoner år tillbaka i tiden. Så mycket som 50 procent av alla fynd från våra förfädrar, Homo Erectus, har hittats här, i centrala Java. Männskliga varelser har sedan fortsatt vandra runt här och i dag finns ett hundratal minoritetsbefolkningar runt om Indonesiens 17 000 öar.

Lera och krukkonst har länge varit en viktig del i Indonesiens historia. För runt 4000 år sedan tillhörde den största andelen av invånarna Majapahitbefolkningen. Byggnader, asketter, föremål var allt gjorda i lera och Majapahiterna var noggranna! Små urgröpta figurer av djur och folkslag syntes på den tiden överallt längs hus, föremål och självklart, krukorna. De bevarade sina pengar i en stenfigur föreställande en gris, vilket får mig att undra om de var först med spargrisen? 

Finns det något land i sydostasien Kinas skepp inte har tagit sig till i förhistorien? Det verkar inte så. De blåvita krukorna, ming verkar ha varit vardagssyn i Indonesien under de tidiga århundraderna efter kristus.

Indonesien har som bekant många minoritetsbefolkningar. Uppskattningsvis 400 stycken. Ett exempel är Kai, i Papua med kastsystem i tre avdelningar. De använder sig gladjeligen av masker vid alla cermonier, en utav dem är att fira uppkomsten av en ny byggnad.
Dayak, pÃ¥ ön Kalimantan är en annan folkgrupp. Mest känd för sina tattueringar som har stor religiös betydelse för folket. Pojkar fÃ¥r sin första vid 16 Ã¥rs Ã¥lder och kvinnan i samband med första mensen. Dessa tatueringar skall senare skydda mot sjukdomar och onda andar. En typ av tattuering föreställer en stjärna och ska sättas pÃ¥ ena axeln och betyder att personen ”har tagit ett huvud”.

Jakartas gator verkar i turiststrken ha klarat sig undan elände och fattigdom. Byggnaderna är höga och ser moderna ut, gjorda i glas. För en backpacker i Jakarta finns det egentligen inte mycket att göra. Några gator fyllda med barer och sightsing mot ett högt torn med en fackla som symboliserar Indonesien. Det verkar dock inte drickas speciellt mycket i Jakarta.
- I Jakarta? Nej… Här är det ta mig fan droger som gäller! Hallucogena grejjor! var det första jag fick höra vid entre pÃ¥ Jaksa, en av hostelgatorna.

Droger, fattigdom och holländsk arkitektur….
Hmmm… Jag drar vidare….

Mitt i centrala Jakarta, fyllt av holländsk arkitektur

 

En ängelfisk tuggar tyst pÃ¥ en mager portion sjögräs medan dess lillablÃ¥ färger bländar omgivningen…
SmÃ¥ grodfiskar i regnbÃ¥gens alla färger turas om att ta plats bakom de fingerformade lila havsblomsterplantorna…
En avlÃ¥ng guldgulfärgad trumpetfisk simmar snabbt, i jakt pÃ¥ sina kompisar…
Ett par mantor flaxar med sin cirkelformade platta till kropp för att maka sig fram…
En 30 kilos stor grön sköldpadda har börjat simma upp mot ytan eftersom den tröttnat pÃ¥ att stilla ligga pÃ¥ 18 meters djup…
Denna färgscen utspelar sig samtidigt på flera ställen på Mabul Island, Borneo, Malaysia dygnets alla timmar.
Mabul kan kallas det marina livets paradis.

Mabul sägs vara det bästa stället för ”muckdives” i världen. Ett muckdive innebär ett dyk pÃ¥ en plats som inte är ett korallrev. Det kan vara platser med leriga sediment, korallskelett, vrak och fiskeutrustning som landat pÃ¥ havets djup av mänsklig pÃ¥verkan. Miljön ger plats till mängder av exotiska smÃ¥fiskar. Mabul har stämplats med en ettaplats pÃ¥ världslistan för att dyka bland det mindre marina livet.

Det är egentligen inte Mabul Island som gör dykentusiasten vattnig i munnen. Det är orden Sipadan Island, tjugo minuters resa med speedbåt från Mabul.Sipadan är centret för det mest marinrika habitatet i världen. Det finns cirka 3000 arter som lever där. Sipadan bildades utav koraller som växte ovanför en vulkankon under tusentals år.
- Jag fick se 100 sköldpaddar och både hammar och valhajar! är inga ovanliga ord från den som dykt i Sipadan.

År 2004 bestämde Malaysias regering att enbart 120 dykare per dag skulle tillåtas dyka i Sipadan. Några resort finns inte så besökare på ön tvingas leta boende på Mabul. Eftersom bara 120 lyckostar tillåts dyka i Sipadan per dag blir platserna tack vare ryktet mycket snabbt fullsatta. I bland är väntelistan flera månader lång. Nu i april har listan varit cirka tre fyra veckor för ett dyk i Sipadan.

En naiv backpacker som alltid låter saker lösa sig på plats och aldrig planerar något i förväg kan glömma att ens tänka tanken på att stoppa sin snorkelmask i vattnet vid Sipadan (jag är inte bitter!). Det går att hamna på en väntlista utifall att någon skulle stuka ett ben eller få för sig att denne inte vill dyka på världens bästa dykplats.
- Lycka till med datt få plats blir de hånande skratten från dykinstruktörerna nä de hör att någon hoppas på att komma med från reservlistan.

Lyxdyken i Mabul är dock inte speciellt dumma trots att det inte är lika  beryktat som sin grannö. En halvminuts båtresa ligger närmsta dykpunkt. Mantor, grodfiskar, gobies, pappegojfiskar, svartvita sandormar, stora sköldpaddor, trumpetfiskar, mandarinfiskar, ponyfiskar, ängelfiskar, snappers, lejon och skorpionfiskar är obligatoriska filurer från varje dyk! Tre dagar med Scuba Junkie (nio dyk, boende och måltider) kostar cirka 2400 svenska kronor.
Smakar det , så kostar det.

Varje muslim vill någon gång se Mekka, Saudiarabien, den muslimska mötesplatsen (Heligaste platsen på jorden).
Var hÃ¥rdrockare vill nÃ¥gon gÃ¥ng se Wacken, Tyskland – världens största metalfestival (Heligaste platsen pÃ¥ jorden).
Varje dykare vill någon gång komma till Sipadan, för att se 3000 arter simma framför ögonen (Heligaste platsen på jorden).

Jag vill definitivt tillbaks.
Och den gången ska ISABEL NIELSEN vara först bland de 120 namnen för

Dagens dyk i Sipadan!

(Ja, jag är kanske lite bitter)