Elva länder. Sju månader. Sjutton flygplan. Sextiofyra sovplatser. Sex tåg och x antal bussar. Däremellan går det att se en del. Det här blir mitt sista blogginlägg från mina upplevelser som backpacker i Malaysia, Thailand, Burma, Bangladesh, Laos, Kambodja, Vietnam, Singapore, Filippinerna, Indonesien och Kina.

MORGON I BANGKOK. Flickan pÃ¥ Geckos lägger som vanligt upp mangon, bananerna, musslipaketet och yoghurten i halmkorgen och pysslar överst pÃ¥ föremÃ¥len den lilla skylten: ”Fruitsallad with yoghurt and mussli, 35 Baht”. Klockan är sex pÃ¥ morgonen och det är ännu tomt. Alla Ã¥rets dagar arbetar hon där, tillsammans med sin familj; mamma, moster och bror. Världen utanför Geckos finns inte för henne. Hon stiger upp, kammar sitt hÃ¥r ner till bysten, slänger pÃ¥ sig sitt blÃ¥a förkläde; serverar sedan Soi Rambuttris turister med yoghurt, jordgubsshake, Pad Thai och Cappucino tills eftermiddagen. DÃ¥ har besökarna tröttnat och vill istället ha öl, gärna nÃ¥got thailändskt som Chang eller Singha.
Sedan får hon sova.
Jag har sett henne för sista gången.

NATT I BANGKOK: Mittemot Gecko finns gatustÃ¥ndet där ytterliggare en familj mättar de hungriga turistmagarna. Dygnet runt. Pannkakor med fruktsallad och honung. Baguetter med ost. Pad Thai. Nudlar med curry. Grillade rödsnappar och kyckling. Varje natt sover den utmattade servitrisen pÃ¥ en av plaststolarna med huvudet mot det hÃ¥rda bordet. DÃ¥ och dÃ¥ väcker ett fyllo henne och ber henne grilla en fisk Ã¥t honom. Hon pekar dÃ¥ tyst, yrvaken pÃ¥ sin bror för att markera att hon vill sova. Det är brorsans tur nu. Hon är inte den enda som sover pÃ¥ sin arbetsplats. Killen som säljer ”funny t-shirts” brevid henne, packar ner sina varor nÃ¥gon gÃ¥ng efter midnatt. Han sover sedan under en smutsig filt tills solen väcker honom. Det är juni, ingen bra tid för affärer. De flesta som kommer är lÃ¥gbudgetresenärer som bara är intresserade av att pruta ner priser och begära discount eftersom de är ”sååå fattiga”. Säljsmannen tvingas nästan alltid säga ja. Det är sÃ¥ fÃ¥ kunder nu i lÃ¥gsässongen och den snÃ¥la fransyskan i fiskebyxor som vill ha en Funny T-shirt med orden ”Little Miss Sunshine” kan vara hans enda kund för dagen.
Jag har sett dem förhandla sista gången.

SISTA NATTEN. Normalt sover jag alltid i de minsta rummen. Med den vagaste fläkten. Med den hårdaste madrassen. Ibland med gäster, kanske en råtta eller en gecko-ödla. I natt vill jag bo fint, sova ut, ha en iskall air-condition och en TV med engelsktaliga kanaler. Så jag går till Siam II och ber om rum. En kvinnlig turist utbrister högt vid disken att jag gör klokt i att välja air-con, det är för varmt för att bara ha fläkt och klagar över att hon inte sovit på hela natten. Den thailändska blygsamma flickan i receptionen skrattar blygsamt med och tittar ner på diskbordet, hon vet inte vad kvinnan pratar om. Även om receptionisten har tur, har lärt sig engelska fått ett jobb med en tjusig rosa klänning, ljus make-up och en lön omätbar med försäljaren på gatan kan hon inte drömma om ett rum med aircon. Det mesta av hennes inkomster skickas antagligen till sin sjuka syster, mamma och pappa på risfältet uppe i Isaan, norra Thailand. Jag håller tyst. Att klaga lyxproblem inför thailändskan vid disken känns osmakligt.
Jag har checkat in på ett gästhus för sista gången.

Om 21 timmar sitter jag på flyget mot Sverige.
Detta blir sista orden från denna blogg men om någon som hittat hit har frågor eller söker tips gällande resor i sydostasien hjälper jag gärna till. Kontakta mig i så fall på: nielsen.isabel@gmail.com

Varf̦r inte sluta med en l̴t? Charta 77 РEn Bj̦rn och En Tiger

”Dom hade gÃ¥tt rätt länge men. Nu sÃ¥ har dom kommit fram.”