Tro det eller ej men efter decennier i Italien, the Land of the Pasta, känner jag mig fortfarande obekväm med att äta spaghetti i situationer där man ska vara lite elegant. Jag fÃ¥r liksom aldrig tag pÃ¥ exakt rätt kvantitet av strÃ¥n pÃ¥ gaffeln, det blir antingen för mycket eller för lite. Blir det för lite sÃ¥ tar det en halvtimme att äta upp 8 hekto pasta (rek. tid: 7 min) och man känner sig allmänt fÃ¥nig, blir det för mycket och man ändÃ¥ väljer att stoppa in det i munnen mÃ¥ste man ju först och främst luta sig väldigt nära tallriken för att inte fÃ¥ hela hakan och kanske bröstet indränkt i sÃ¥s eller olja eller vad det kan vara. Man dÃ¥ kan antingen välja taktiken att hjälpa till underifrÃ¥n med gaffeln för att fÃ¥nga in ändarna som dinglar ut frÃ¥n munnen, eller sÃ¥ kan man förstÃ¥s bita av hela ”skägget” vilket medför att man sen sitter med smÃ¥ kortisar som man kan glömma att nÃ¥gonsin fÃ¥ upp pÃ¥ gaffeln igen. Det värsta är förstÃ¥s om man försöker suga in det som hänger ut. SÃ¥ det blir mest att jag sitter och försöker rulla upp olika testar pÃ¥ gaffeln och sen fÃ¥r börja om när jag märker att det är ohÃ¥llbart. Jag tittar alltid därför fascinerat pÃ¥ när olika italienare lätt och smidigt arbetar sig igenom sina spaghettiberg utan ett endaste tomatstänk pÃ¥ hakan och tänker avundsjukt: Ja, men de har ju snurret i blodet förstÃ¥s..

MEN.

Jag fick för ca en månad sen reda på något som för alltid kom att ändra sättet jag ser på det här problemet.
Något världsomvälvande stort.
Något som bevisar att det finns en anledning till varför jag inte får till upprullningen på gaffeln.
Något jag aldrig själv hade kunnat gissa mig till.

Jag har i alla år snurrat gaffeln åt fel håll. Kan ni förstå detta? Jag snurrar motsols! Helt fel tydligen, och efter en månads empiriska efterforskningar har det mycket riktigt visat sig att jag är den enda i min omgivning som beter sig på det här viset. Inte bara snurrar alla andra medsols, samtliga i undersökningen var också helt bestörta när jag erkände att jag snurrar åt fel håll.

Den här nya faktan har öppnat upp en avgrund framför mig och jag sitter paralyserad och fixerar ett dammkorn med tom blick. Tänk.. under alla dessa år..

Frågorna hopar sig och jag försöker organisera dem mentalt.

Vem vet hur många fler fatala gastronomiska misstag jag gör mig skyldig till, dagligen?
Kanske rör jag om i min espresso åt fel håll?
Snurrar jag struten åt fel håll när jag slickar på min pistageglass?
Rör jag om i risotton åt fel håll?

Om man befinner sig under stenbockens vändkrets, ska man byta håll då?
Hur bör vänsterhänta hantera besticken? Ska de fortfarande snurra medsols eller ska de snurra ”utÃ¥t” dvs motsols för en högerhänt Ã¥t fel hÃ¥ll?

Och framförallt:
Finns det fler som jag därute?

Var inte blyga, jag hoppas att min berättelse ska kunna hjälpa andra som jag. Tillsammans står vi starka, glöm inte det.

Varje gÃ¥ng jag fÃ¥r den stora glädjen att ta emot lÃ¥ngväga gäster sÃ¥ gÃ¥r vi en liten rundvandring i ”vÃ¥ningen” sÃ¥ att alla ska känna sig som hemma.

Här är vardagsrummet med gammelmormors stol. (Sitt gärna. Försiktigt.)
Här är köket utan gardiner. (Skyl er om ni vill för de katolska grannarna).
Här är sovrummet som man måste gå igenom för att komma till badrummet.
Här är badrummet med ett elstängsel utanför fönstret. (Ta helst inte i det).

Osv osv.

När vi väl är inne i badrummet sÃ¥ har jag nästan alltid en liten genomgÃ¥ng om duschen. ”Vad är det som är sÃ¥ svÃ¥rt med att duscha som kräver en skola??” kanske den oinvigde berättigat undrar. Jag vet inte vad det är faktiskt, men den här duschen (precis som den förkrossande majoriteten av italienska duschar jag har provat i mina dagar) lyder efter egna lagar när det gäller temperaturskiftningar. Det har visat sig väldigt lätt att antingen

1) få iskallt vatten över sig, mitt i shamponeringen.
2) bli skållad.

För att behålla mina gäster glada och med allt skinn kvar på kroppen har jag därför den här lilla skolan. Italiadabere ger er:

1. Glöm allt du någonsin lärt dig om duschar hittills i ditt liv.
2. Det är ingen idé att bli arg, duschen kommer alltid vinna mot dig i en styrkekamp.
3. Den översta kranen med ett F är för kallvatten, den nedersta för varmvatten med C på.
4. Jag rekommenderar STARKT att låta handtaget i mitten, vilket reglerar från vilket munstycke vattnet ska spruta, vara riktad NERÅT i startpositionen.
5. Det gÃ¥r inte att bara ställa kranarna i nÃ¥gon förbestämd vinkel som ”borde” ge lagom ljummet vatten.
6. Börja med att vrida varmvattenkranen krafitgt åt vänster, så långt det går. Inget meseri här, det gäller att snabbt ta kommandot och direkt visa var skåpet ska stå.
7. När vattnet börjar närma sig en hyfsad temperatur börja då försiktigt att vrida kallvattenkranen ungefär ett halvt varv.
8. Vänta i ca 20 sek.
9. Vrid om mittenhandtaget NU och akta fötterna för det iskalla vattnet som kommer ut ur handmunstycket.
10. När vattnet helt plötsligt ändrar karaktär och blir skållhett, ha då is i magen och vänta ut det. Akta fossingarna och Vad Du Än Gör. Vrid inte på kallvattnet.
11. Efter ca en minut kan du lita på att duschen har ställt in sig på en temperatur som den kommer hålla.
12. DÅ. Är det dags att med en MYCKET finkänslig hand göra finjusteringar på kallvattenkranen. Vi snackar någon millimeter åt höger eller vänster. Alltså med en Stradivariussnickares precision. INGA hastiga rörelser, det skulle paja den stabila ljumna grunden som det tagit MINUTER att bygga upp.
13. Glöm inte att efter varje justering vänta in den reella effekten i sisådär 30 sekunder.
14. Nu när temperaturen med det specifika gradantalet som är just vår favorit förhoppningsvis forsar ur kranarna är det lätt att tappa kontrollen. Då vill jag bara påminna om En Mycket Viktig SAK:
15. Det finns ju ingen hållare till munstycket utan man får helt sonika hålla i det med höger-(eller vänster-)handen. Då slangen dras upp för att munstycket ska hamna ovanför huvudet och på det sättet dränka huvudet och hela kroppen i vatten Kan Det Hända att den trasslar in sig i någon av kranarna vilket på ett mycket drastiskt sätt ändrar det som nyss var en mer än en behaglig duschupplevelse till en regelrätt mardröm i antingen jättekallt eller jättehett vatten. Så SE UPP.
16. I det stora hela önskar jag er en härlig dusch.

Ja det var väl allt. Nu ska jag ut på stan och leta efter en laminator så jag kan klistra upp instruktionerna på kaklet. Hej på ett tag.

Som alla vet, består den italienska hälsningen av 2 eller 3 kindpussar. Den kan kombinernas med antingen handtagsfattningen eller en kvartsomfamning med handen på ryggsidan, beror lite på graden av intimitet med personen ifråga. En bra grej att veta är att man börjar på höger sida. En annan bra grej att veta är att holländare börjar sin kyss-ritual på vänster sida. Så slipper man små kulturkrockar menar jag. Inte för att det har hänt mig eller så men.. en liten bula i pannan har jag allt.

Favignana 2008

Vissa dagar längtar man bara hem. Hem till bleka färger, hem till ostmackor med bryggkaffe, hem till påklädda tjejer på teve, hem till avklädda tjejer på ett minusgradigt Stureplan, hem till ren luft och pålitliga, skygga människor med ”PK” som religion.

Är ni en av dessa hemlängtare och bor i Milano? Då mina vänner är det dags att rycka upp sig! Milano är nämligen en internationell stad med en fair share av svedesi. Italiadabere ger er (i fallande ordning):

De Svensktätaste Patserna i Milano – hela listan!

5. Brera

I det här området kan man på valfri bar, lagom autentisk på ett europeiskt sätt, allt som oftast hitta ett gäng sköna snubbar i högt hår och lite för tighta kavajer sitta och njuta av ett glas rött vin av den tyngre sorten. Näsorna djupt ner i glasen, benet skönt slängt över det andra och lite rödare kinder än vanligt. Matkulturen är hyllad och ironiseringar över italienarnas macho/drama/mafia/mammone-kultur bringar frustande skratt. Obs! Är detta under möbelmässan seglar den här platsen upp till 2 direkt.

4. 10 Corso Como

Obligatoriskt inslag i Elles Milano guider, och med all rätt! Milanos Concept Store med det bästa av det bästa har även en liten (uppvärmd) utomhusbar insnirklad i ljusslingor. Här finner du sköna-snubbarnas flickvänner botanisera bland skor från Paris, klänningar från Italien, parfym från Sverige och sex-leksaker från Japan. T.o.m expediten är svensk!

3. Duomo – ”dyra kvarteren”

Besöks av en lite annan crowd, det får man erkänna, hit hittar oftare folk som inte har läst Elle eller är här på mässa. Det blir lite mer familjer, lite mindre Stockholm, lite mer ”jag-tar-shortsen/minikjolen-det-är-väl-varmt-i-Italien”, de som sköna snubbarna skulle kalla för ”turister”. Hela Sverige är representerat i en liten gyllene triangel!

2. Navigli

Såhär högt upp på listan börjar det bli trångt. På en värdig andraplats hittar vi alltså kanalen som en gång i tiden var fylld till bredden med badvänligt vatten. Traditionellt sett inte den rikaste delen är än idag långt bort från tjusiga Milano – men proppfylld med svenskar! Det är möjligt att man vid en statistisk undersökning skulle komma fram till att 92% av de svenskar som hänger här på något sätt jobbar med/pluggar ”design” men jag har inte idag några hårda fakta som skulle bevisa det. Det behövs inte, kom hit själva och titta – alla talar svenska! Obs! När antikmarknaden slår upp portarna här en söndag i månaden är det som att ha blivit förflyttad i tid och rum för att kunna vandra runt på Bondens marknad på Södermalm, SoFo-kids vart man ser, jag kan verkligen rekommendera det.

Den som kan gissa vad nummer 1 på listan över Milanos Svensktätaste Platser är vinner en flaska väteperoxid och ett par ”nördglasögon”.

Det blev en ny region i höstas. Abruzzo, hav och berg i en och samma överraskning. Sprakande färger blandades med dova i den lilla bergsbyn som tog emot oss.

Har den här byn invånare? Det är mycket möjligt men jag såg inga. Kanske 50 katter men noll människor. De kanske bara kommer ut när det är fullmåne? Eller så var de inomhus och tittade på Grande Fratello.

Lite genusproblematik.

Bild: Frida

Cykling är en enormt stor sport i Italien. Nummer två efter fotboll. Så vad gör man då när vintern kommer och det blir kallt, mörkt, blött och halt att cykla ute? Man tar in cykeln inomhus och cyklar ändå. ”Den är dessutom en vacker inredningsdetalj”.

Ja ni ser ju själva. ”Konstverket”.

Däst var ordet.

Det här är nog den största anledningen till att jag skulle kunna tänka mig att flytta ut till en liten by utanför Milano. Det är också den största anledningen till att jag kanske inte borde flytta ut till en liten by utanför Milano.

Världens godaste pizza pre-mozzarella-applikation. Carate Brianza.

I Venedig hittade jag denna fina text.

”Se la forma scompare la sua radice è eterna”

(Om formen försvinner är roten evig)

Mannen på bilden har inget med texten att göra.

snuttisarna.

Mondello 2008

Nu vet vi varför de blir så glada när vi säger att vi kommer från Sverige.

I julas var Milano  tapetserat med bilder på den här blåögde pojken och texten:

”In Svezia è tutto più sexy”

Kan tänka mig mötet på reklambyrån ”Jaa.. Sex är bra…och Sverige…men vi behöver något lite….galet… Vi sätter en kille på bilden! Så nytt! Så fräscht! Så oväntat!”

Man brukar säga att fotboll är Italiens nationalsport. Jag skulle nog säga att nationalsporten egentligen är en annan. Inom vilken italienarna står oöverträffade i uppfinnigsrikedom, skrupellöshet, determination och överraskningsförmåga. Efter nästan två decennier här står jag ändå mållös ibland.

Det gäller att vara kreativ. Speciellt när man har ett yrke där man själv inte kommer i direkt kontakt med kunden. Props.

ps. Det är alltså inte matlagning jag pratar om. ds.

Idag skiner solen i staden som alla älskar att hata. Finalmente.

Många som åker till Italien på semester gör det alldeles säkert p.g.a. Den Goda Maten. Med all rätt ska tilläggas, med all rätt. Det kan dock vara svårt att veta hur man ska gå till väga för att hitta rätt. Det finns ju ett rätt stort utbud av resaturanger i alla möjliga stilar och prisklasser. Jag vill med anledning av detta ge ett tips. (Här kommer rådet.)

Vad ni än gör kära turister, VÄLJ INTE EN MYSIG RESTAURANG. Gör inte det. En mysig restaurang är inte en italiensk restaurang, den är ett resultat av en vilja att komma åt turisten. Någon har kanske åkt utomlands och lagt märke till den svaga belysning som finns på restaurangerna där, kanske finns där t.o.m tända ljus. Denna någon får sedan en snilleblixt och importerar stilen till Italien. Kanske lägger man till lite tyger i lokalen, rutiga dukar, varför inte. Till vilda protester (och här har vi att göra med ett riktigt ”utlands-freak”) stänger man av storbilds-TV:n. Möjligtvis lovar man att den kan vara på vid viktiga fotbollsmatcher, men bara då för turisten, hör och HÄPNA, tittar gärna inte på TV när hon äter. Än mindre på sydamerikanska såpor dubbade till italienska. Har man gjort allt detta då vet man att turisten är alldeles runt hörnet redo att förtjust glänta på dörren. Turisten är en bra gäst för hon kommer tidigt, äter fryst fisk utan att klaga, microugnspizza är inget problem och betalar gärna mer än tio euro för pasta med tomatsås. Servicen kan vara ett problem för turisten men spelar man bara lite på sin italienska charm (man kan t.ex nynna lite på någon italiensk dänga) så lämnar turisten till råga på allt dricks. För att göra en redan lång historia kort: mysiga resturanger är dyra och har (oftast) sämre kvalitet på maten än en riktigt omysig fabrikslokal med krucifix som enda dekoration.

Självklart finns det undantag och hela den visan men generellt sett, är du ny på platsen och vill äta god mat, lyssna på mig och styr direkt mot lysrören och trästolarna med stråsitsar där man tvingas sitta i exakta 89-90 grader. Ser ni tillstymmelse till trevlig inredning, modern design eller lite gammal (till synes) tilltufsad charm, vänd då på klacken och lägg benen på ryggen. Om ni inte vill pröjsa 100 spänn för er cappuccino efter maten, lita då på mig och spring.