I Venedig hittade jag denna fina text.

”Se la forma scompare la sua radice è eterna”

(Om formen försvinner är roten evig)

Mannen på bilden har inget med texten att göra.

Nu vet vi varför de blir så glada när vi säger att vi kommer från Sverige.

I julas var Milano  tapetserat med bilder på den här blåögde pojken och texten:

”In Svezia è tutto più sexy”

Kan tänka mig mötet på reklambyrån ”Jaa.. Sex är bra…och Sverige…men vi behöver något lite….galet… Vi sätter en kille på bilden! Så nytt! Så fräscht! Så oväntat!”

Man brukar säga att fotboll är Italiens nationalsport. Jag skulle nog säga att nationalsporten egentligen är en annan. Inom vilken italienarna står oöverträffade i uppfinnigsrikedom, skrupellöshet, determination och överraskningsförmåga. Efter nästan två decennier här står jag ändå mållös ibland.

Det gäller att vara kreativ. Speciellt när man har ett yrke där man själv inte kommer i direkt kontakt med kunden. Props.

ps. Det är alltså inte matlagning jag pratar om. ds.

Många som åker till Italien på semester gör det alldeles säkert p.g.a. Den Goda Maten. Med all rätt ska tilläggas, med all rätt. Det kan dock vara svårt att veta hur man ska gå till väga för att hitta rätt. Det finns ju ett rätt stort utbud av resaturanger i alla möjliga stilar och prisklasser. Jag vill med anledning av detta ge ett tips. (Här kommer rådet.)

Vad ni än gör kära turister, VÄLJ INTE EN MYSIG RESTAURANG. Gör inte det. En mysig restaurang är inte en italiensk restaurang, den är ett resultat av en vilja att komma åt turisten. Någon har kanske åkt utomlands och lagt märke till den svaga belysning som finns på restaurangerna där, kanske finns där t.o.m tända ljus. Denna någon får sedan en snilleblixt och importerar stilen till Italien. Kanske lägger man till lite tyger i lokalen, rutiga dukar, varför inte. Till vilda protester (och här har vi att göra med ett riktigt ”utlands-freak”) stänger man av storbilds-TV:n. Möjligtvis lovar man att den kan vara på vid viktiga fotbollsmatcher, men bara då för turisten, hör och HÄPNA, tittar gärna inte på TV när hon äter. Än mindre på sydamerikanska såpor dubbade till italienska. Har man gjort allt detta då vet man att turisten är alldeles runt hörnet redo att förtjust glänta på dörren. Turisten är en bra gäst för hon kommer tidigt, äter fryst fisk utan att klaga, microugnspizza är inget problem och betalar gärna mer än tio euro för pasta med tomatsås. Servicen kan vara ett problem för turisten men spelar man bara lite på sin italienska charm (man kan t.ex nynna lite på någon italiensk dänga) så lämnar turisten till råga på allt dricks. För att göra en redan lång historia kort: mysiga resturanger är dyra och har (oftast) sämre kvalitet på maten än en riktigt omysig fabrikslokal med krucifix som enda dekoration.

Självklart finns det undantag och hela den visan men generellt sett, är du ny på platsen och vill äta god mat, lyssna på mig och styr direkt mot lysrören och trästolarna med stråsitsar där man tvingas sitta i exakta 89-90 grader. Ser ni tillstymmelse till trevlig inredning, modern design eller lite gammal (till synes) tilltufsad charm, vänd då på klacken och lägg benen på ryggen. Om ni inte vill pröjsa 100 spänn för er cappuccino efter maten, lita då på mig och spring.

Annars? Igår arla som sjutton bar det av till bergen. Vilket berg då? kanske ni undrar. Ja se, det är inte så noga med det här i Italien. Vi håller inte på och knusslar med detaljer när det gäller berg, stränder eller växter heller för den delen. Det blir mest att man åker in montagna eller al mare. Kanske att man stöter på något albero eller någon pianta på vägen. Lite generellt sådar. Hoppas alla ni andra också hade en härlig söndag.

Mitt ute på det karibiska havet, på en kommandobrygga på ett skepp slog jag mig i slang med en ung italienare. Vi stod och väntade på att radarn skulle leverera den senaste väderrapporten och jag frågade om han var från Genova, ganska säker på det positiva svaret eftersom han hade en tydlig ligurisk melodi och typiskt efternamn. Därför blev jag mer än förvånad när han sade att han var från Sardinien. Men, tillade han, från Carloforte som ligger på en liten ö precis utanför den sardiska kusten och som befolkades av just fiskare från Genova (Pegli) som utvandrade dit på 1700-talet. Fortfarande hör man den klingande liguriska accenten och man har även starka band till Ligurien. Den här unga officeraren åker ofta till Genova för att hälsa på släkt berättade han. Släkt! Från 1700-talet!

Om jag säger att det här var en av det mest upphetsande saker som hände under min resa så kan man kanske tro att det var en ganska tråkig och händelslös affär, men det är precis tvärtom. Den var galen, tröttsam, intensiv och alldeles underbar. Jag blir bara helt lycklig av sådana här saker. It blows me away.

Nu måste jag åka hit. Snart.

Fallo col cuore = Gör det med hjärtat. Var det inte fyndigt så säg?