Tro det eller ej men efter decennier i Italien, the Land of the Pasta, känner jag mig fortfarande obekväm med att äta spaghetti i situationer där man ska vara lite elegant. Jag fÃ¥r liksom aldrig tag pÃ¥ exakt rätt kvantitet av strÃ¥n pÃ¥ gaffeln, det blir antingen för mycket eller för lite. Blir det för lite sÃ¥ tar det en halvtimme att äta upp 8 hekto pasta (rek. tid: 7 min) och man känner sig allmänt fÃ¥nig, blir det för mycket och man ändÃ¥ väljer att stoppa in det i munnen mÃ¥ste man ju först och främst luta sig väldigt nära tallriken för att inte fÃ¥ hela hakan och kanske bröstet indränkt i sÃ¥s eller olja eller vad det kan vara. Man dÃ¥ kan antingen välja taktiken att hjälpa till underifrÃ¥n med gaffeln för att fÃ¥nga in ändarna som dinglar ut frÃ¥n munnen, eller sÃ¥ kan man förstÃ¥s bita av hela ”skägget” vilket medför att man sen sitter med smÃ¥ kortisar som man kan glömma att nÃ¥gonsin fÃ¥ upp pÃ¥ gaffeln igen. Det värsta är förstÃ¥s om man försöker suga in det som hänger ut. SÃ¥ det blir mest att jag sitter och försöker rulla upp olika testar pÃ¥ gaffeln och sen fÃ¥r börja om när jag märker att det är ohÃ¥llbart. Jag tittar alltid därför fascinerat pÃ¥ när olika italienare lätt och smidigt arbetar sig igenom sina spaghettiberg utan ett endaste tomatstänk pÃ¥ hakan och tänker avundsjukt: Ja, men de har ju snurret i blodet förstÃ¥s..

MEN.

Jag fick för ca en månad sen reda på något som för alltid kom att ändra sättet jag ser på det här problemet.
Något världsomvälvande stort.
Något som bevisar att det finns en anledning till varför jag inte får till upprullningen på gaffeln.
Något jag aldrig själv hade kunnat gissa mig till.

Jag har i alla år snurrat gaffeln åt fel håll. Kan ni förstå detta? Jag snurrar motsols! Helt fel tydligen, och efter en månads empiriska efterforskningar har det mycket riktigt visat sig att jag är den enda i min omgivning som beter sig på det här viset. Inte bara snurrar alla andra medsols, samtliga i undersökningen var också helt bestörta när jag erkände att jag snurrar åt fel håll.

Den här nya faktan har öppnat upp en avgrund framför mig och jag sitter paralyserad och fixerar ett dammkorn med tom blick. Tänk.. under alla dessa år..

Frågorna hopar sig och jag försöker organisera dem mentalt.

Vem vet hur många fler fatala gastronomiska misstag jag gör mig skyldig till, dagligen?
Kanske rör jag om i min espresso åt fel håll?
Snurrar jag struten åt fel håll när jag slickar på min pistageglass?
Rör jag om i risotton åt fel håll?

Om man befinner sig under stenbockens vändkrets, ska man byta håll då?
Hur bör vänsterhänta hantera besticken? Ska de fortfarande snurra medsols eller ska de snurra ”utÃ¥t” dvs motsols för en högerhänt Ã¥t fel hÃ¥ll?

Och framförallt:
Finns det fler som jag därute?

Var inte blyga, jag hoppas att min berättelse ska kunna hjälpa andra som jag. Tillsammans står vi starka, glöm inte det.