Vissa dagar är tuffare än andra att bo i en liten bergsby lÃ¥ngt-bort-i-ingenstans. IgÃ¥r var en sÃ¥n dag. DÃ¥ vi har utmanat oss själva med stort ombyggnadsprojekt pÃ¥ vÃ¥rt 300-Ã¥r gamla stenhus packar vi ihop hela husets innehÃ¥ll i lÃ¥dor. Allt ska flyttas upp i ett garage ett par hundra meter upp i byn. Inget enkelt projekt med tanke pÃ¥ att det mer eller mindre är bära som gäller. Här finns inga hissar eller fina asfalterade vägar att tala om.. Nej branta, ojämna smÃ¥ stigar tar oss upp genom byn till vÃ¥rt nyvunna förrÃ¥d..Rivningen av det gamla har redan satt igÃ¥ng och dammet yr. Det är byggmaskiner och skräp i hela trädgÃ¥rden. Mina fina odlade grönsaker ligger under diverse lyftkransskopor, flis och annat bröte. Telefonledningen strejkar och av nÃ¥gon anledning har värmepannan slutat fungera, vilket innebär inget varmvatten, ingen värme (tur att vi har grymmaste sensommaren här..). PÃ¥ toppen av detta gick elen igÃ¥r när en elstolpe rasat pÃ¥ bergslänten…Men utsikten är lika fin som alltid och trots all misär känner vi oss privilegierade att leva pÃ¥ detta unika ställe. Vi fÃ¥r trösta oss med att byggdamm och flyttkartonger är ju bara tillfälligt!

Ja! vi klarade det..

Vi bor i hjärtat av nÃ¥gra av de största klassikerna i Tour de France. NÃ¥gra av de värsta kan man ocksÃ¥ säga. En av dem är passet Col d’Izoard 2360 möh. En riktig ”rysare” med 2 mil ständigt uppför frÃ¥n den närmaste större orten, Briancon, nästan 1050 fallhöjdsmeter längre ner i dalen. 2 mil kanske inte lÃ¥ter sÃ¥ farligt för en inbiten cyklist, men i de här sammanhangen är det det. Här räknar man aldrig sträckan utan talar bara om vilket pass man cyklat. Det är inte bara lite uppför, det är all sorts uppför man kan tänka sig. Det börjar hyffsat snällt sÃ¥ det gÃ¥r att ta i med all kraft och det hela tycks ganska okej. Sedan börjar lutningen tillta och branta hÃ¥rnÃ¥lskurvor varvas med oändliga raksträckor som tar död pÃ¥ även den starkaste cyklist. Men kompensationen är stor. Det är en av de vackraste dalarna i omrÃ¥det. Fantastiska smÃ¥ byar svischar förbi med den vackra floden forsande i dalbädden. Närmare passet passerar du en trollsk skog som sÃ¥ här i juni är grön som ett granny smith-äpple och doftar härligt av barrträd. Dessutom finns det ett grymt pensionat, refuge Napoleon, bara tre fyra kurvor nedanför passet. Här njuter du nÃ¥gra av omrÃ¥dets bästa tÃ¥rtor och klanderfri service av de tvÃ¥ tuffa damerna som driver stället.

Col d'Izoard är en av de mest kända passen i Frankrike

Trevliga damer bakom driften av Refuge Napoleon

IgÃ¥r firade vi vÃ¥r 10-Ã¥riga bröllopsdag. Vi valde att trampa upp till Izoard…Per tog i ordentligt och startade ända frÃ¥n vÃ¥rt hus, 6 mil bort. För mig räckte det med en rivstart i Briancon. Bra apfelstrudel och café au lait pÃ¥ Refuge Napoleon var som en dröm efter att ha svettats upp till toppen. Den här perioden är perfekt för att cykla de klassiska Alppassen. Sommarturismen har inte dragit igÃ¥ng ännu och du är ganska ensam pÃ¥ vägarna.

De bästa tårtorna finns här

För att toppa dagen tänkte vi oss nÃ¥gra klätterleder pÃ¥ eftermiddagen men insÃ¥g ganska snabbt att vi kanske var 10 Ã¥r äldre trots allt…

Men en Martini Rosso och god middag i den fina gamla delen av staden Oulx i Italien var vi bra på. En perfekt avslutning på en hyffsat vanlig men ändå helt unik torsdag i alpernas land.

Fina byar och god mat på italienska sidan

Bor man i det otroligt intensiva bergslandskapet som vi gör här i La Grave är det underbart att se hav lite dÃ¥ och dÃ¥. Därför styrde vi bilen fullpackad med vÃ¥tdräkter, fiskedon och surfbrädor, mot Bretagne – det fantastiska nordvästra hörnet av Frankrike. Ofta hör man talas om kallt och ganska regnigt väder här men om det bara är en skröna kommer vi aldrig fÃ¥ reda pÃ¥. Vi hade 8 dagar kanonsol pÃ¥ ön Belle-ile-en-mer, en 45 minuters färjeresa frÃ¥n fastlandet vid Quiberon. Vilken paradissemester! Här var allt vi kunde begära – goda vänner, egenplockade musslor och hemfiskad fisk till middagarna, fantastiska stränder, vackert och ganska vilt hav, fina cykelturer, perfekta springleder och fin bebyggelse. klockrent!

Lyngsalperna norr om Tromsö i Norge är en av de vackraste platserna jag har besökt. Idag har jag just packa upp väskan efter ytterliggare en fantastisk skidvecka i norr. Hav och berg är en grym kombo! Vädret kan skifta pÃ¥ ett par minuter och vi har haft alla väder och snöförhÃ¥llanden i veckan som gick. Gruppen bestÃ¥r av ett gäng fransoser som känner varandra sen studietiden och Ã¥ker mycket skidor ihop. Dag 2 har dom vant sig nÃ¥gorlunda vid norsk brunost och fullkornsbröd istället för croissant och baguette till frukost. Vi gör ett klassiskt norskt ”matpacke” varje dag som stoppas i ryggsäcken tillsammans med termos,stighudar, försärkningsplagg och övrig turutrustning. Stighudarna klistras under skidorna pÃ¥ kajen och vi lämnar havsnivÃ¥n för skidtur upp i fjällen. Skeppare Charles serverar oss varm soppa bröd efter skidturen. Beroende pÃ¥ vind och väder gör vi en ny plan för morgondagen och lägger loss för att gÃ¥ med bÃ¥ten mot nästa hamn. Vi tar helt enkelt med oss berghyttan till nästa berg! Charles är skeppare, kock och numer även skidentusiast. Ett par dagar under veckan gÃ¥r han med oss pÃ¥ turerna. Veckan gÃ¥r fort trots mÃ¥nga höjdmeter uppför. Fantastisk mat och överdos i naturupplevelser. Glada, trötta och mätta konstaterar vi samtliga att Lyngsalperna och Goxheim är en av de mest exotiska skidtripper man kan göra!

När vi sista kvällen får se norrsken spela över hela himlen känns det overkligt.

Att sätta sig i bilen och Ã¥ka mot ett nytt okänt bergsomrÃ¥de är en ovärdelig känsla. TvÃ¥ dagars kartstudier och en del telefonsamtal för lokal info och man är pÃ¥ väg. Ryktet (internet idag…) säger att det snöat mer söderut och framförallt pÃ¥ Italienska sidan. DÃ¥ och dÃ¥ stämmer rykten överens med verkligheten.

Vi stannar pÃ¥ mÃ¥fÃ¥ i en av de minsta, mest öde byar när vi passerat col de Larche. Det visar sig en stund senare vara en utmärkt reflex. Madammen, eller rättare sagt, signoran, tar emot oss med ett leende och si, si, aperto no problema…sonen öppnar hyrlägenheten och sätter igÃ¥ng värmen och jodÃ¥, vi trivs. Middag? frÃ¥gar vi.. gÃ¥ till grannen, dom kan öppna sin retaurang för er, passar 7-tiden? Det är sällan man blir riktigt förvÃ¥nad nuförtiden men ikväll slÃ¥s alla rekord!  En absolut deluxe-middag med allt var det innebär. Ekologist kök, bra musik, vin frÃ¥n näromrÃ¥det, kultur och nya vänner!!

Vi klistrar på stighudarna och ger oss av för en 3-dagars tur i bergen. Orörd snö och vi är ensamma. När vi passerat första passet ser vi vår bivack-hytta långt där nere halvt översnöad och väldigt inbjudande. Ett långt lössnöåk senare skottar vi fram dörren öppnar och kliver in. Här kommer vi att trivas.

När vi senare packar ihop prylarna i bilen efter ett antal upplevelser, bra skidåkning, skön uppförsgång, ett par toppar, har vi lagt ytterliggare minnen som aldrig glöms bort i säkert förvar.

Till rÃ¥ga pÃ¥ allt var värdinnans man fackelbärare vid OS i Cortina 1956….

Simon heter vÃ¥r lokale pizzabagare pÃ¥ baren Macoomba. Man beställer kvällens pizza, enkelt och gott. Det kan vara lite av varje pÃ¥ en sÃ¥n pizza, men alltid god! Vill man vara lite krÃ¥nglig gÃ¥r det klart att ha egna önskemÃ¥l, men vi chansar inte utan tar en familjevariant med 70/30…70%vuxenpÃ¥lägg och 30% barnvänlig, den blir grym!

Serge som driver baren är en fantastiskt skön kille som snackar med alla och spelar schysst musik. Han sänder även liveradio lokalt från baren, radio picrate! Mycket vinylskivor och gamla klassiker. Serge är en grym radiopratare som drar lokala stories om dagens skidåkning och lite vanligt skvaller.

Luka och Teo spelar flipper och käkar pizza i baren. Nästan som i storstan!!!

Ett udda gäng. Bröderna glesbyggd, bröderna west side St-holm, en utflyttad svensk som bor i Colorado. Alla duktiga skidåkare. Idag åkte vi sista dagen ihop för den här gången. Stighudar på och vi ger oss av uppåt. När vi når åket som var orginalplanen för dagen andas gänget fortfarande genom näsan, inte ens anfådda. Ok, got the message, vi kan fortsätta och se om den där toppen kan ge ett bonusåk! Jodå, en stund senare får vi några trevliga svängar i gammal uttorkad pow-pow.

Ingemar Stenmark är uppenbarligen inte den enda skidÃ¥karen som vuxit upp i Tärnaby…Bröderna Gustavsson har övat bra nog i elupplysta backen under unga Ã¥r.

Stockholm driver också på med duktiga skidåkare som kan stå på kant. föret är sådant just nu runt om i Alperna, att kunna stå på kant alltså!

Utflyttade Fredrik Marmsäter, www.fredrikmarmsater.com.
är en stark och rutinerad skidåkare dessutom proffesionell fotograf. Fredrik är här på uppdrag av Sierra Desings, ett Amerikansk klädmärke, för att fota delar av deras kollektion.

Vi har nu jagat runt i närområdet och kan konstatera att att få vara utomhus och njuta av storslagen natur och dessutom få till några riktigt kul åk, är att vara priviligeerad!

Skidåkning är kul!!

så igår bestämde vi oss för att prova den Italienska snön. Ja, den var bättre! så även pastan, pizzan och kaffet. Igår vann Italien duellen mot frankrike. Det är fantastiskt att bo så här nära gränsen mellan två länder. Just det, skidåkningen var just igår trevligare hos grannen i öster. Vi spännde skidorna på ryggsäckarna och knatade iväg lite längre bort än pisterna och hittade några fina svängar och kul terräng.

Idag var jag (som lite halv fransos) inställd pÃ¥ revanch. Imorse tog vi första liften upp i Monetier, som är en del av Serre Chevalier. Efter en liten klättring till fots över ett pass följt av en brant nedfart klistrade vi hudarna under skidorna för att ”huda” upp över en glaciär. Väl uppe 3400 möh rycker vi stighudarna och siktar ner i dalen.

1700 meter åkning. Vi lyckas hitta bra snö som bär hela vägen till det kanske mest unika kafé i Alperna. Ett ensamt öppet hak i en översnöad sommarby. Monsieur le Café-ägare undrar vilken couloir vi åkt och hur snön varit. Kultur!!

Nästan allt man tror man behöver kan man lägga bort. När vi gemensamt packar ryggan för en tredagarstur på skidor blir den förvånandsvärt lätt! Bra-att-ha-grejor läggs bort. Själva det dagliga livet och behovet värderas. Kvar blir en inte allt för tyngande last på 6-8 kilo inkusive vatten för en hel dags ansträngning. Underbart!!

Plötsligt infinner sig lunken som gör att tankarna svävar fritt, kroppen och andningen kommer in i en skön rytm. Harmoni. Ja, naturligtvis är det en romantisk bild av ett kämpande uppför som dÃ¥ och dÃ¥ belönas av ett oförglömligt Ã¥k utför en orörd bergsluttning. Dock händer det ibland att man fÃ¥r, som idag, nöja sig med njutningen av att vara ute i frisk och klar luft i ett förstummande landskap. Snön är svÃ¥rÃ¥kt och det är flera i gänget som kämpar mer pÃ¥ vägen ner än upp… Stighudarna som biter bra i den kalla snön är pÃ¥ igen. Andningen blir rytmisk och höjdmeter adderas. MÃ¥let blir en del av resan.

Man gästar en bergshytta. Hyttvärden bor och lever i sin hytta. Nicko, som vår värd heter, driver refuge de Chardonnet, Den ligger på en väldigt vacker plats precis över trädgränsen på 2230 meters höjd. Området är som gjort för skidåkning men det finns inga liftar. Bara orörd natur och man får ta sig upp på bergsluttningarna för egen maskin.
Efter en vällagad middag somnar vi ganska omgående. Imorgon klistrar vi på stighudarna igen för att fortsätta vår skidtur ytterliggare en dag.

Jobbar man som bergsguide är vädret och snöförhÃ¥llanden en central del av livet. Nu är det 3 veckor sen det snöade här hos oss i södra Alperna. Nordvända sluttningar börjar bli väldigt svÃ¥rÃ¥kta, hÃ¥rd kompakt snö. I och för sig väldigt bra och ”greppig” snö, snabbt före, men inte den lössnön som den ”längtande” off-pisträven drömmer om när det bär av pÃ¥ en veckas skidande med det gamla gänget…Idag letar vi istället lite brantare sydsluttningar där solen har värmt upp snön och det blir en mjukare känsla.
Efter en 10 minuter stakning pÃ¥ 3 500 meters höjd, börjar vi leta oss ner för en brant bergsida. Timingen är ”crusial”, det gäller att inte Ã¥ka för tidigt eller för den delen för sent. Snön blir dÃ¥ bÃ¥de svÃ¥rÃ¥kt och farlig. Efter ett par hundra fallhöjdsmeter växlar snön över till bra vÃ¥rföre, gänget slappnar av trots att det brantar pÃ¥.

En stund och en hel del möda senare, möter Marie-Claude som driver det anrika La Cordée, med en fantastisk lunch i den pittoreska byn St Christophe.

När vi, vid dagens slut tagit oss hem till La Grave via Les 2 Alpes, står och pratar om morgondagens äventyr konstaterar vi nog alla att skidåkning är fantastiskt!

Jag kan inte minnas att jag åkt skidor i så dålig sikt som i torsdags förra veckan. Snöfall och fullständig tokdimma. Gänget som jag mött upp med i Engelberg höll trots kylan och obefintlig sikt, både humöret och entusiasmen uppe. Det är svårt att åka skidor i dålig sikt. Man hamnar långt bak på skidorna och tvekar i varje rörelse. När vi andra åket på fredagen tar kabinen upp till Titlis, 3020 möh, händer det som man bara läser om i skidtidningar och då och då ser på film! Vi bryter igenom molnen och blickar ut över ett ospårat, orört fullständigt himmelskt änglaberg.

De två och en halv dagar som återstår blir för oss som var där skidhistoria. Det ligger 80 cm fullständigt iskall nysnö helt opåverkad av vind.

Det hyrs upp sig på bredare lössnöskidor och benen värker. After-ski blir ryggläge i bingen för att kunna stappla till Ski Lodge Engelberg för att njuta av riktigt god mat och dryck.

Col du Lautaret är ett av Alpernas mest intensiva bergspass! På sommaren passerar Tour de France här, uppvärmt av en armada av sponsorer och glada supporters. På vintern, som idag, kan det vara stora arrangemang och samtidigt en vanlig dag på fjället med skidåkning av världsklass. Världscupen i Kite-skiing tog plats i helgen i Col Du Lautaret. Ett hundratal drakar svävade över bersgpasset med piloter som tar skidsporten till nya höjder!

Själv var jag ute med tre franska killar på ett mer klassiskt skidäventyr. Vi klistrade stighudar under skidorna och gav oss av uppför letandes efter bra svängar. Idag visar Alperna en av sina bästa sidor, vindstilla, klar luft och man ser i stort sett hela bergskedjan när man sveper blicken över horisonten. Vi knatar på och blir så småningom snart belönade med denna majestätiska utsikt över ett landskap som alltid berör och lockar.

Efter tvÃ¥ riktigt bra skidÃ¥k och en hel del ”kämpa” avslutas dagen med en enkel önskan om en ny skiddag imorgon med nya krafter…

Frankrikes bästa klätterska Liv Sansoz tar en flygning/photo Tero Repo

Det senaste evenemanget jag arbetade med var riktigt kul och annorlunda: Fem lag hade under en vecka  i uppdrag att skapa den bästa fem-minuterskortfilmen med sporterna mountianbike, klättring, skärmflyg, kajak, BASE-jump och wingsuit-flygning i actionsportmeckat Chamonix-Mont-Blanc. Varje team bestod av några av de bästa atleterna i världen i respektive sport och ett professionellt filmteam som hade den korta tiden 7 dagar att skapa en kortfilm av högsta kvalitet samt en serie stillbilder.

Ett extremt svÃ¥rt uppdrag att pÃ¥ sÃ¥ kort tid fÃ¥ till bilder och rätt kameravinklar av samtliga sporter i denna extrema miljö och samtidigt fÃ¥ till en bra story, redigera till en 5-minuters film med ljud, 3-D-animering och allt vad det innebär.  Under veckan sÃ¥g vi de mest otroliga prestationerna av atleterna och vi var mycket spända att se resultatet i torsdags dÃ¥ de fem filmerna visades pÃ¥ storskärm för en hänförd storpublik  i Chamonix centrum. Filmerna bedömdes av en professionell jury och österrikiska Team Argon vann med en välgjord film och otroliga sportsekvenser. Finska Team Golgoht hade kört ner frÃ¥n Helsinki med en rosa buss frÃ¥n -73 och gjorde all sin redigering i bussen – fantastiskt kreativa unga filmkillar, som vann bästa sportsekvens för ett galet hopp pÃ¥ mountainbike frÃ¥n en gräsövervuxen skidhoppbacke i Chamonix. Ett svenskt filmteam, alla proffs frÃ¥n svenska filmbranschen,var med för första gÃ¥ngen och gjorde en mycket välgjord film (Team Goosebumps)!

Finnarna redigerar i rosa bussen / foto Christophe Margot

Se alla filmerna på YouTube: Argon (AUS):

Golgoht (FIN): 

Goosebumps (SWE): 

Oseven (FRA):

Gravity Workshop (RUS): 

Tina och Maja - hotellägare - Maison du Bez i Serre Chevalier

Det gÃ¥r att fira midsommar i Alperna ocksÃ¥! Nästan samma som i Sverige…Ett 15-tal svenskar i dalen möttes hos vÃ¥ra goda vänner Pia och Stefan Palm i grannorten Serre Chevalier för en 12-timmars midsommarDAGS-firande (skola pÃ¥ fredagen..) Bor man inte i Sverige blir det hela nästan mer svenskt än hemma – Vi excessade i diverse olika sillkreationer, blommor i hÃ¥ret, lax, böckling, knäckebröd öl och snaps, sol och regn om vartannat (precis som i sverige..) marängtÃ¥rta och jordgubbar – mycket tack vare kocken Per som kockat nÃ¥gra säsonger hos Tina pÃ¥ La Maison du Bez i Serre Chevalier. NÃ¥gra fransmän fick äran att vara med pÃ¥ denna helsvenska tillställning med ett exotiskt tillskott av fantastiskt god grillad hjort!

Heja Sverige – bäst pÃ¥ högtidsfirande!

Ingen nöd på midsommarbuffetbordet

Kransar i håret. Sol och regn om vartannat. Precis som i Sverige...

Jordgubbsmarängtårta och andra gosaker i alphettan

power nap..

Jojo har nÃ¥n konstig magvärk. Det är 4:e dagen. Jag börjar jobba dagen efter. Hervé som har kört hit frÃ¥n Paris för att klättra en tur i bergen väntar pÃ¥ besked vilken tid vi skall gÃ¥ upp till hyttan. Vi har sagt att vi hörs pÃ¥ morgonen. Klockan 04.30 har Jojo svÃ¥ra smärtor…jag tänker, hon har fött tvÃ¥ barn och det här verkar värre! Journumret till doktorn i byn är telefonsvarare, tvÃ¥ gÃ¥nger till, samma sak! Jag väcker en granne klockan 5. Hon kör in Jojo till akuten. En kollega, Philippe, gÃ¥r upp till hyttan och  klättrar isturen med Hervé. Hmm,  säsongen kunde börja enklare, men det ordnar sig alltid.

standplats

David, Olof och Magnus, tre killar som vill lära sig mer om alpinklättring och glaciärterräng kommer efter en del eskapader fram till La Grave och vi startar med en 5 replängders klättertur. Standplats och rephantering blir dag 1! Dag 2: anmarch till hytta, refuge de Pavé 2843 möh, som ligger precis vid en glaciärsjö. Dag 3: Frukost 05.00, stegjärn pÃ¥ fötterna och riktning Pic nord de Cavale. Fantastisk granit och soluppgÃ¥ng som värmer klippan. Väl pÃ¥ toppen njuter vi av ett panorama av Parc des Ecrins med alla kända och mindre kända toppar. Dag 4: PIc de La Grave. Idag startar vi med liften som tar oss till 3200 m höjd. Efter 1 timmes glaciärvandring börjar vi klättra mot toppen pÃ¥ ett brant snöfällt. Idag känner sig alla mer ok med exponerad terräng. Svindelkänslan finns i och för sig kvar men är hanterbar…

på väg till refuge de Pavé

Grym granit på Pc nord de Cavale

Isstandplats på Pic de La Grave

nära toppen!

Michel, Mitou och Marielle sätter potatisen längst ner mot ravinen

Det blir lite olika sysslor som fÃ¥r dagarna att gÃ¥ sÃ¥ här pÃ¥ lÃ¥gsäsong. Lite röj i den överbelamrade trädgÃ¥rden, förmodligen ett lass till tippen i slutet pÃ¥ veckan…Lite plantering och vattning av landet. NÃ¥gra lÃ¥ngpromenader med Teo pÃ¥ ryggen för att värma upp kroppen för en lÃ¥ng sommarsäsong med mycket gÃ¥ing och klättring. SÃ¥ ser det ut för vÃ¥r familj de här dagarna.

Övriga byn har drabbats av den totala trädgÃ¥rdslandsyran. Det pÃ¥tas, hackas, rycks med en intensitet som sällan skÃ¥das i lilla Les Hieres! Ã…rets nya bevattningsanordningar installeras. Hundratals meter slang frÃ¥n närmsta fjällbäck dras kors och tvärs bland ivrigt betande djur. Gubbar och gummor som stapplar ur husen för att fÃ¥ ordning pÃ¥ sommarens stora passion, last och födebröd! Jag skulle tro att det trots allt pÃ¥gÃ¥r en rätt intensiv bevakning av grannens ”maniere de faire”…Som de nybörjar vi trots allt är fÃ¥r vi alltid glada tillrop av Michel, ordningsman i byn. Michel kom in häromdagen och titta uppskattande pÃ¥ medan jag utökade vÃ¥rt lilla land med 100% inför Ã¥rets omgÃ¥ng. ”Voilá, et l’anné prochain kan du fortsätta ända dit upp” säger han och tror att där, mot väggen kommer tomater att stortrivas. Vi fÃ¥r se. Jag pÃ¥pekar försynt att det är schysst om killarna kan leka lite i trädgÃ¥rden ocksÃ¥. Han ser frÃ¥gande ut. Hur som helst, nu är vi igÃ¥ng för i Ã¥r!

grannlandet

Klättring i Provence

Långhelg med skollov och usel väderprognos i alperna och större delen av Frankrike. Ett litet hörn i Provence och runt Marseille med sol och desutom bra vindrapport avgjorde resmålet för helgen.  Vi började med två dagars klättring i Les Alpilles, precis norr om Arles. Les Alpilles är ett av de vackraste områdena i Provence med oändliga oliv- och vinodlingar. Det är bara att stanna till och degustera, köpa på sig ett par lådor Côte de Rhone och lite god olivolja!

Teo börjar tidigt

Det finns trevliga smÃ¥ resturanger och schyssta ”auberge” , smÃ¥ hotell, i idyllisk provencalsk stil. Les Beaux des Provence är en by som man inte ska missa! Vi drog sen vidare till Marseille och havet. Grymma middagar hos nÃ¥gra kompisar som bor i en charmig lägenhet mitt i stan. Bea, som kommer frÃ¥n Madagaskar bjöd pÃ¥ en otrolig smakupplevelse med mat frÃ¥n sitt hemland. Idag är vi tillbaks hemma i bergen och solen lyser men det är fortfarande kallt. Vindsurfingseglen är fortfarande blöta frÃ¥n igÃ¥r…skön kontrast när dom ligger pÃ¥ terassen och torkar!

Per hoppar

... och tränar ollie under vår multiaktivitetshelg söderut

brädtork på terassen

…när tvÃ¥ av vÃ¥ra tre kommit iväg med sina vardera skolbussar är klockan 9.30 och vi tar en kopp kaffe ihop. Ja, det funkar i alla fall sÃ¥ här pÃ¥ lÃ¥gsäsong! Teo 1,5 följde med oss pÃ¥ en kort klättersession pÃ¥ förmiddagen. Han somnade till slut gott i sin ryggsäck med ett krampaktigt tag om sin traktor som vi fick säkra upp med en karbin. Tappar han traktorn, om än i sömnen, är friden slut!

PÃ¥ eftermiddan var jag klasspappa när Lukas skola Ã¥kte till simbassängen i Serre Chevalier som är grannorten. Badmössa  obligatoriskt – landet vi bor i är bra märkligt ibland.

Nu störtregnar det igen med snögräns på ca 2600meters höjd. Vintern håller i sig och vi eldar i vedspisen igen. Bonden som bor bakom oss säger att den 15 maj kommer sommaren, då är månen rätt och vinden blåste från fördelaktig riktning den   28 april. Det var visst något mer tecken som jag glömt men som sagt den 15 kommer sommaren till byn!

I veckan som gick var jag på ett uppdrag i Mayerhofen, Österrike. Trevlig dalgång och by strax utanför Innsbruck. Jag upptäckte att glaciären Hintertux längst upp i dalen är det ända skidsystemet som är öppet 365 dagar/år! Bra att veta om man får skidabstinens tidig höst eller så! Igår på vägen hem gjorde jag en liten avstickare till Garda-området som jag inte kände till. En riktig pärla för klättring, mountainbike, trail running och segling i alla dess former. Vi kommer absolut att åka tillbaks dit framöver för en närmare titt. Norra delen med byn Sarche, helt omgiven av grym klättring och vinodlingar, känns vid första anblicken lite mindre exploaterat med trevliga resturanger och skön mijlö. Hyffsat nära från Milanos flygplatser. Väl hemma i La Grave klarnade det upp i morse efter en veckas riktigt ruggväder

snö ner till byn. Idag visar La Meije sig med all sin prakt, snöklädd och mycket vacker! Jojo planterar morötter och annat gott i trädgårdslandet och killarna leker ute. En skön lördag i vår lilla Alpby!!

La Meije i all sin prakt

Ronja 16 gör läxorna i trädgården

I helgen avslutades liftskidåkningen i La Grave för den här säsongen. Min 22:a sistadag slår det mig. Jag packade mina skidprylar i en kompis folkabuss hösten -87 och drog till Alperna, mitt i gymnasiestudierna och nu har jag just passerat 40 år. Å andra sidan är det ett väldigt bra snöår i år så det kan nog bli ett par dagar till på skidor under maj månad med stighudar under skidorna och tidiga mornar strax innan soluppgången.

Vi bor i en liten by utanför La Grave i franska alperna med en fantastisk utsikt i ett trivsamt stenhus som är 300 Ã¥r gammalt. Ja, det är en ”never-ending-story” i renovering. Slit och släp, men charmigt. Jojo, min fru, träffade jag när hon kom till La Grave, ett mytomspunnet off-pistparadis, för att Ã¥ka skidor med nÃ¥gra kompisar. Idag är vi fem i familjen och trivs med livet och det val vi gjort. Jag jobbar som bergsguide, vilket innebär skidÃ¥kning och klättring, vandringsturer och en hel del resande runt i alperna och världen. Jojo jobbar frilans med PR vid stora idrottsevenemang och reser ganska mycket periodvis. Vi börjar nog bli världselit i logistik och pusslande…I vÃ¥r blogg tänker vi dela med oss av ”passion och vardag”, det äventyrliga livet med skidÃ¥kning och klättring, tips om sköna ställen att resa till, bra klättring och klassiska skidturer men även livet som svensk smÃ¥barnsfamilj pÃ¥ franska landsbyggden i Alperna.

En dag med barnvakt smet vi ut själva på en skidtur, Les Enfetchores, ett grymt storbergsåk från liften i La Grave