Att sätta sig i bilen och Ã¥ka mot ett nytt okänt bergsomrÃ¥de är en ovärdelig känsla. TvÃ¥ dagars kartstudier och en del telefonsamtal för lokal info och man är pÃ¥ väg. Ryktet (internet idag…) säger att det snöat mer söderut och framförallt pÃ¥ Italienska sidan. DÃ¥ och dÃ¥ stämmer rykten överens med verkligheten.

Vi stannar pÃ¥ mÃ¥fÃ¥ i en av de minsta, mest öde byar när vi passerat col de Larche. Det visar sig en stund senare vara en utmärkt reflex. Madammen, eller rättare sagt, signoran, tar emot oss med ett leende och si, si, aperto no problema…sonen öppnar hyrlägenheten och sätter igÃ¥ng värmen och jodÃ¥, vi trivs. Middag? frÃ¥gar vi.. gÃ¥ till grannen, dom kan öppna sin retaurang för er, passar 7-tiden? Det är sällan man blir riktigt förvÃ¥nad nuförtiden men ikväll slÃ¥s alla rekord!  En absolut deluxe-middag med allt var det innebär. Ekologist kök, bra musik, vin frÃ¥n näromrÃ¥det, kultur och nya vänner!!

Vi klistrar på stighudarna och ger oss av för en 3-dagars tur i bergen. Orörd snö och vi är ensamma. När vi passerat första passet ser vi vår bivack-hytta långt där nere halvt översnöad och väldigt inbjudande. Ett långt lössnöåk senare skottar vi fram dörren öppnar och kliver in. Här kommer vi att trivas.

När vi senare packar ihop prylarna i bilen efter ett antal upplevelser, bra skidåkning, skön uppförsgång, ett par toppar, har vi lagt ytterliggare minnen som aldrig glöms bort i säkert förvar.

Till rÃ¥ga pÃ¥ allt var värdinnans man fackelbärare vid OS i Cortina 1956….

Simon heter vÃ¥r lokale pizzabagare pÃ¥ baren Macoomba. Man beställer kvällens pizza, enkelt och gott. Det kan vara lite av varje pÃ¥ en sÃ¥n pizza, men alltid god! Vill man vara lite krÃ¥nglig gÃ¥r det klart att ha egna önskemÃ¥l, men vi chansar inte utan tar en familjevariant med 70/30…70%vuxenpÃ¥lägg och 30% barnvänlig, den blir grym!

Serge som driver baren är en fantastiskt skön kille som snackar med alla och spelar schysst musik. Han sänder även liveradio lokalt från baren, radio picrate! Mycket vinylskivor och gamla klassiker. Serge är en grym radiopratare som drar lokala stories om dagens skidåkning och lite vanligt skvaller.

Luka och Teo spelar flipper och käkar pizza i baren. Nästan som i storstan!!!

Ett udda gäng. Bröderna glesbyggd, bröderna west side St-holm, en utflyttad svensk som bor i Colorado. Alla duktiga skidåkare. Idag åkte vi sista dagen ihop för den här gången. Stighudar på och vi ger oss av uppåt. När vi når åket som var orginalplanen för dagen andas gänget fortfarande genom näsan, inte ens anfådda. Ok, got the message, vi kan fortsätta och se om den där toppen kan ge ett bonusåk! Jodå, en stund senare får vi några trevliga svängar i gammal uttorkad pow-pow.

Ingemar Stenmark är uppenbarligen inte den enda skidÃ¥karen som vuxit upp i Tärnaby…Bröderna Gustavsson har övat bra nog i elupplysta backen under unga Ã¥r.

Stockholm driver också på med duktiga skidåkare som kan stå på kant. föret är sådant just nu runt om i Alperna, att kunna stå på kant alltså!

Utflyttade Fredrik Marmsäter, www.fredrikmarmsater.com.
är en stark och rutinerad skidåkare dessutom proffesionell fotograf. Fredrik är här på uppdrag av Sierra Desings, ett Amerikansk klädmärke, för att fota delar av deras kollektion.

Vi har nu jagat runt i närområdet och kan konstatera att att få vara utomhus och njuta av storslagen natur och dessutom få till några riktigt kul åk, är att vara priviligeerad!

Skidåkning är kul!!

så igår bestämde vi oss för att prova den Italienska snön. Ja, den var bättre! så även pastan, pizzan och kaffet. Igår vann Italien duellen mot frankrike. Det är fantastiskt att bo så här nära gränsen mellan två länder. Just det, skidåkningen var just igår trevligare hos grannen i öster. Vi spännde skidorna på ryggsäckarna och knatade iväg lite längre bort än pisterna och hittade några fina svängar och kul terräng.

Idag var jag (som lite halv fransos) inställd pÃ¥ revanch. Imorse tog vi första liften upp i Monetier, som är en del av Serre Chevalier. Efter en liten klättring till fots över ett pass följt av en brant nedfart klistrade vi hudarna under skidorna för att ”huda” upp över en glaciär. Väl uppe 3400 möh rycker vi stighudarna och siktar ner i dalen.

1700 meter åkning. Vi lyckas hitta bra snö som bär hela vägen till det kanske mest unika kafé i Alperna. Ett ensamt öppet hak i en översnöad sommarby. Monsieur le Café-ägare undrar vilken couloir vi åkt och hur snön varit. Kultur!!

Nästan allt man tror man behöver kan man lägga bort. När vi gemensamt packar ryggan för en tredagarstur på skidor blir den förvånandsvärt lätt! Bra-att-ha-grejor läggs bort. Själva det dagliga livet och behovet värderas. Kvar blir en inte allt för tyngande last på 6-8 kilo inkusive vatten för en hel dags ansträngning. Underbart!!

Plötsligt infinner sig lunken som gör att tankarna svävar fritt, kroppen och andningen kommer in i en skön rytm. Harmoni. Ja, naturligtvis är det en romantisk bild av ett kämpande uppför som dÃ¥ och dÃ¥ belönas av ett oförglömligt Ã¥k utför en orörd bergsluttning. Dock händer det ibland att man fÃ¥r, som idag, nöja sig med njutningen av att vara ute i frisk och klar luft i ett förstummande landskap. Snön är svÃ¥rÃ¥kt och det är flera i gänget som kämpar mer pÃ¥ vägen ner än upp… Stighudarna som biter bra i den kalla snön är pÃ¥ igen. Andningen blir rytmisk och höjdmeter adderas. MÃ¥let blir en del av resan.

Man gästar en bergshytta. Hyttvärden bor och lever i sin hytta. Nicko, som vår värd heter, driver refuge de Chardonnet, Den ligger på en väldigt vacker plats precis över trädgränsen på 2230 meters höjd. Området är som gjort för skidåkning men det finns inga liftar. Bara orörd natur och man får ta sig upp på bergsluttningarna för egen maskin.
Efter en vällagad middag somnar vi ganska omgående. Imorgon klistrar vi på stighudarna igen för att fortsätta vår skidtur ytterliggare en dag.

Jobbar man som bergsguide är vädret och snöförhÃ¥llanden en central del av livet. Nu är det 3 veckor sen det snöade här hos oss i södra Alperna. Nordvända sluttningar börjar bli väldigt svÃ¥rÃ¥kta, hÃ¥rd kompakt snö. I och för sig väldigt bra och ”greppig” snö, snabbt före, men inte den lössnön som den ”längtande” off-pisträven drömmer om när det bär av pÃ¥ en veckas skidande med det gamla gänget…Idag letar vi istället lite brantare sydsluttningar där solen har värmt upp snön och det blir en mjukare känsla.
Efter en 10 minuter stakning pÃ¥ 3 500 meters höjd, börjar vi leta oss ner för en brant bergsida. Timingen är ”crusial”, det gäller att inte Ã¥ka för tidigt eller för den delen för sent. Snön blir dÃ¥ bÃ¥de svÃ¥rÃ¥kt och farlig. Efter ett par hundra fallhöjdsmeter växlar snön över till bra vÃ¥rföre, gänget slappnar av trots att det brantar pÃ¥.

En stund och en hel del möda senare, möter Marie-Claude som driver det anrika La Cordée, med en fantastisk lunch i den pittoreska byn St Christophe.

När vi, vid dagens slut tagit oss hem till La Grave via Les 2 Alpes, står och pratar om morgondagens äventyr konstaterar vi nog alla att skidåkning är fantastiskt!